På lördag kommer en imam som har jämfört homosexualitet med ett virus och som 2013 menade att det är rätt att strida och dö för islam att predika i Umeå. Religionsfriheten måste försvaras för alla muslimer som accepterar svenska lagar. Men islamister som vill införa sharialagar måste bekämpas.
Samma lagar ska gälla för alla i Sverige.
Det faktum att det finns nämndemän som hävdar motsatsen, inom det svenska rättssystemet, genom att hänvisa till sharialagar visar att det har blivit allvar nu: nu krävs det en strid för att försvara en sekulär stat och ett demokratiskt samhälle. Den upprörande domen, som naturligtvis har överklagats till hovrätten, fastställdes av Tingsrätten i Solna.
Kampen för en sekulär stat och försvaret av ett demokratiskt samhälle måste föras även i Umeå.
Umeå har tidigare besökts av en imam från Irland som, exempelvis, anser att det är rätt att döda homosexuella under vissa omständigheter. Nämligen om de påverkar andra att bli homosexuella.
På lördag får Umeå besök av en annan imam – från Halmstad.
Denne imam har bland annat uttalat sig om att homosexualitet kan jämföras med ett virus. Samme imam uttalade sig år 2013 – under en föreläsning- på ett sätt som glorifierade martyrskapet. Med martyrskapet menade han att strida och dö för Allah. Här ett direkt citat: ”Profeten Muhammed har påbjudit Sahaba att kämpa för Allahs skull även med sitt eget liv”. (Sahaba var profeten Muhammeds samtida).
Denne imam ska nu föreläsa i Umeå den 10 mars.
Det är dags att ta dessa föreläsare, som besöker olika städer – bland annat Umeå – på allvar.
Precis som Tingsrättens dom i Solna måste tas på allvar.
Det är allvar nu. Detta sagt till de som inte har fattat detta tidigare – trots alla krigshandlingar från IS och dess sympatisörer – i Europas städer exempelvis Paris. Eller krigshandlingen på Drottninggatan. För IS och dess sympatisörer ser inte dessa handlingar som terrorhandlingar. De ser dödandet av människor som krigshandlingar där civila är legitima måltavlor. Glöm inte det.
Men religionsfriheten måste försvaras för den majoritet av muslimer som följer svensk lagstiftning. Och de imamer som följer svensk lagstiftning måste ges allt stöd. Detta är av avgörande vikt för oss som försvarar tanken på en sekulär stat – och ett demokratiskt samhälle. Försvarar vi inte de muslimer och de imamer som följer den svenska lagstiftningen har vi själva övergett idén om den sekulära staten – och försvaret av det demokratiska samhället.
Men de islamister – till skillnad från andra muslimer – som vill införa dubbla rättssystem i Sverige (där sharialagar gäller för vissa tolkade av islamistiska imamer) måste bekämpas. Denna uppgift står på dagordningen. Det är en ideologisk politisk kamp jag talar om – med det skrivna och talade ordet som vapen. Inte med vapen.
Jag vill betona detta en gång till:
a) det svenska samhället kan inte längre undvika striden för en sekulär stat – och försvaret av ett demokratiska samhället. I denna kamp ingå det att samma lagar ska gälla för alla.
b) En sekulär stat och ett demokratiskt samhälle försvarar rätten för muslimer och deras imamer – som följer svensk lagstiftning – att utöva sin religion. På samma sätt som en sekulär stat och ett demokratiskt samhälle försvarar rätten för kristna att vara kristna, judar att vara judar, hinduer att vara hinduer och ateister att vara ateister. Så länge alla följer svensk lagstiftning.
Det som kännetecknar en sekulär stat och ett demokratiskt samhälle är främst två saker:
1. att lagarna stiftas av en församling – i dagens Sverige är detta riksdagen – som utsetts i fria val.
Inte av ett prästerskap som gör anspråk på att både bestämma de troendes förhållande till gud OCH människans förhållande till andra människor – genom att samma prästerskap även stiftar de lagar som reglerar hur samhället ska fungera när det gäller människors förhållande till andra människor (detta är sharia).
2. I ett sekulärt land är staten skild ifrån kyrkan / religionen.
Det är därför som lagarna om hur samhället ska fungera – när det gäller människans förhållande till andra människor (exempelvis kvinnans ställning) – inte stiftas av något prästerskap. Varken av ett kristet prästerskap som överlåtit makten till en ”Kung av guds nåde” eller av islamistiska präster. Utan av en vald församling.
Kampen för en sekulär stat är inte slutförd i Sverige.
Detta även om vi har kommit en mycket lång bit på vägen och Sverige är en sekulär stat på papperet. Tyvärr har den Svenska Kyrkan har fortfarande en särställning. Och det är få svenskar som är ”sekulärt medvetna”. Detta gäller inte bara enskilda individer. Detta gäller även politiker som stiftar lagar, politiska partier och hela institutioner. Det svenska samhället har en lång bit kvar när det gäller att skapa en medveten opinion för en ”medveten” sekulär stat.
Vi måste föra en kamp för en ”medveten” sekulär stat – samtidigt som vi försvarar den demokratiska metoden att stifta lagar genom en riksdag som är utsedd via fria val.
Återigen:
Sverige har kommit en lång bit på vägen – och vi har väldigt mycket som är värt att försvara!.
Exempelvis principen att samma lagar ska gälla för alla. Antingen stiftas lagarna av riksdagen – utsedd i fria val. Eller så bestäms lagarna av ett prästerskap (sharia). Dessa två metoder kan inte förenas.
Vi som kämpar för en medveten sekulär stat och ett demokratiskt samhälle måste föra en dubbel strid.
* Dels måste vi bekämpa de islamister som vill införa ett dubbelt rättssystem i Sverige där sharialagar gäller för vissa och de lagar som stiftas i riksdagen för andra. Detta är absolut oacceptabelt.
* Dels måste vi försvara rätten för den majoritet av muslimer – som accepterar de svenska lagarna och det sätt på vilka dessa lagar stiftas – att utöva sin religion. Det är vår absoluta skyldighet att försvara deras rätt till religionsfrihet. Gör vi inte det överger vi både vår strävan efter en ”medveten” sekulär stat – och ett demokratiskt samhälle.
Här gäller det alltså att våga ta strid.
Och dessutom mot två typer av förtryck – något som i sin tur kräver att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Är detta möjligt i Sverige. Erfarenheterna hittills är inte uppmuntrande.
Rasisterna drar alla muslimer över en kam. Å ena sidan. Å andra sidan förnekar stora delar av den s. k. ”vänstern” att det skulle existera problem med sharia – lagar och domstolar. (Och med hedersförtryck – två saker som bör hållas isär – även om det finns beröringspunkter).
I Storbritannien har stora delar av ”vänstern” till och med gjort gemensam sak med de islamister som strävar efter ett dubbelt rättssystem. Resultatet är skrämmande. Det finns minst 120 shariadomstolar idag i Storbritannien – detta som ett resultat av den enorma fegheten i samhället där kvinnor och barn sviks. Liksom homosexuella.
Men nu finns det inte längre något val annat än att ta denna – dubbla – strid. Å ena sidan för muslimers rätt att utöva sin religion – om de svenska lagarna och det sätt på vilket dessa stiftas accepteras.
Å andra sidan mot de islamister som vill införa dubbla rättssystem där sharialagar 1/ ska gälla för vissa.
En utgångspunkt för striden är alltså att kyrkan måste vara skild från staten – och att staten därmed inte får domineras av någon religion utan måste vara sekulär. (Det är därför den Svenska Kyrkans särställning måste avskaffas). För vi har ännu inte uppnått en ”medveten” sekulär stat. Även om den svenska staten är sekulär, på papperet, är processen alltså ännu inte slutförd. Och det är endast i en sekulär stat som religionerna kan existera sida vid sida, och ateister kan existera sida vid sida med de religiösa. En sekulär stat är alltså neutral vad gäller de olika religionerna, och när det gäller religioner kontra ateism.
En annan utgångspunkt är att våga försvara denna sekulära stat – för utan en sekulär stat inget demokratiskt samhälle.
Ni som inte har ställts inför dessa frågeställningar tidigare, eller som medvetet har blundat för dessa, hör gärna av er.
Det är mer än hög tid att ni tar ställning i dessa frågor !
Mer följer om denne imam från Halmstad i ett nytt blogginlägg senare idag – onsdag 7 mars.
_ _ _ _ _ _
1/ Det finns alltid olidliga besservissrar som, i brist på något vettigt att säga i denna fråga på liv och död, snusförnuftigt påpekar att ”sharia betyder lag och att det därför innebär en tautologi att säga sharialag eftersom detta bli ”laglag”.
Till er, olidliga besservissrar, vill jag påpeka att även jag känner till detta. Men jag säger ändå sharialagar.