Passiviteten inför övergreppen mot Aidanpää och Malm hos nästan alla umepolitiker får mig att tänka på ett citat av Dante: ”Det varmaste stället i helvetet är reserverat för dem som under djupa moraliska kriser upprätthåller sin neutralitet”.
Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är bland annat detta som jag och vissa andra gör.
____________________________________
Ändrade planer.
Ursprungligen var tanken på att jag, igår, skulle publicera ett blogginlägg som redogör för hur jag har hanterat de två socialdemokratiska kommunal-politiker som anser att jag har förtalat dem genom att utpekat dem som islamister.
Jag har på ett vänligt och sakligt sätt blivit informerad om att det är jag som får ta den juridiska smällen och inte Västerbottens-Kuriren om de båda S-politikerna beslutar sig för att stämma mig för förtal. Jag har aldrig trott att det var på något annat sätt. Men det är bra att få det hela klart för sig.
Nu har det emellertid dykt upp en ny fråga som jag, för att kunna se mig själv i spegeln, måste kommentera. De två S-politikerna som känner sig förtalade för att jag har pekat ut dem som islamister – deras eget agerande hade alltså INGET med saken att göra – måste vänta en dag eller två. Men jag lovar att återkomma till dessa. Jag vill dock redan nu sända följande hälsning till de två S-politikerna: Jag har inte skrivit något som jag inte anser är fullständigt sant. Vill ni två ta en juridisk vända så låt oss göra det.
– – – – – – – – – –
Nu till den nya fråga som dykt upp.
Så löd rubriken på mitt blogginlägg den 11 april. Den rubriken ångrar jag inte heller. Tvärtom. Jag borde ha tagit i mer.
Igår läste jag följande i VK.se
”Avstängningen har förlängts”
Ekonomidirektör Susanne Aidanpää och budgetchef Lennart Malm är portade till den 25 maj.
– – – – – – – – – – –
Det är inte alla som kan förstå den fulla innebörden av detta.
Men jag har suttit i Umeå kommunfullmäktige sedan 1991 och har därför haft, vid många tillfällen, det tvivelaktiga nöjet att följa spelet i olika frågor och kring olika personer. Och för mig är innebörden av rubriken denna:
Den moraliskt sett kriminella verksamhet som pågår inom Umeå kommun, och som riktar sig mot ekonomidirektör Susanne Aidanpää och budget- och finanschef Lennart Malm, inte bara fortsätter. Den trappas upp. De två som håller i yxan och svärdet är den tillförordnade (t.f) kommundirektören Margareta Alfredsson och personalchef Birgitta Forsberg.
Mörk reaktion
Först angreps Susanne Aidanpää och Lennart Malm genom att de stängdes av på 30 dagar.
De är två ekonomer som har arbetat hårt för att vi politiskt förtroendevalda inte ska se på Umeå kommuns ekonomi bara ett år i taget utan försöka förstå den ekonomiska utvecklingen på 10-15 års sikt. De stängdes av från jobbet precis som om de var brottslingar. Under avstängningen skulle Yxan och Svärdet genomföra en utredning. Det påstådda motivet till detta var (Citat VK 12 april):
”uppgifter som berör ´verksamheten samt arbetsmiljön´. Vi tillsätter en utredning och under den tiden kommer de berörda cheferna inte att vara i tjänst. Det gäller i första hand 30 dagar framåt. Så länge utredningen pågår råder utredningssekretess, säger Birgitta Forsberg, personaldirektör på Umeå kommun. Det är Margaretha Alfredsson, tillförordnad stadsdirektör, som har fattat beslutet om att stänga av Susanne Aidanpää och Lennart Malm från arbetsplatserna”.
Min kommentar.
Ekonomidirektör Susanne Aidanpää och budget- och finanschef Lennart Malm har visat en stor kunnighet och långsiktig uthållighet i arbetet med Umeå kommuns ekonomi. Men i detta arbete har de kommit i vägen för de som vill att kommunen ska fortsätta att fungera som på 1950-talet.
Då var Umeå en mycket liten och inskränkt stad. Trots att kommunen blivit mycket större har en rad saker fortsatt att sätta sin prägel på Umeå. Några exempel:
a) budgetdebatterna har ofta präglats av en påfallande kortsiktighet: Många politikers framförhållning var inte längre än ett år – det var ”ur hand i mun”,
b) personliga och informella kontakter spelar en stor roll: Sade chefen Nej innebar detta inte nödvändigtvis slutet på en lägre chefs glada idéer. Hade du bara tumme med ”politiken” (ett vedervärdigt uttryck som buntar ihop demokratiskt valda politiker från olika partier i en enda klump) kunde du ”runda” din chef – eftersom du hade kontakter med inflytelserika politiker. De personliga och informella kontaktvägarna och ”beslutssystemen” var starka. Och de ÄR fortfarande starka.
Det är min uppfattning att ekonomidirektören och budget- och finanschefen tillhörde en grupp som ville göra ekonomiarbetet mer professionellt. I sin strävan efter ökad ekonomiska framförhållning och uppföljning, av formella kontaktvägar istället för informella, kom de i konflikt med de som vill att allt ska vara som tidigare.
Susanne Aidanpää och Lennart Malm kom helt enkelt i vägen för de som vill att kommunen ska styras som på 50-talet – trots den stora befolkningsökningen samt inkomst- och utgiftsökningarna. De som inte vill ha framförhållning, men som slår vakt om de informella kontakterna, vill ha Umeå som en halvstor och mycket inskränkt stad.
För att undanröja hoten mot detta kvardröjande 50-tal utsattes Umeå kommun för en sorts statskupp. Och ekonomidirektören blev avstängd tillsammans med budget- och finanschefen. Det kortsiktiga tänkandet och de informella kontaktvägarna vann en stor seger. Det var stenåldern som vann en seger. Den mörka reaktionen vann en seger över Upplysningen.
Yxan och Svärdet har problem med bevisningen
Aidanpää och Malm blev alltså avstängda i 30 dagar. Detta för att den dynamiska duon Alfredsson-Forsberg skulle göra en utredning om ”verksamhet och arbetsmiljön”. Men 30 dagar betydde att Aidanpää och Lennart Malm skulle återgå i tjänst söndagen 6 maj. Eller igår måndag den sjunde.
Men sannolikt har inte duon varit tillräckligt dynamisk för att ha hittat några avgörande ”bevis” för att det funnits problem av sådan art på ekonomiavdelningen – gränsande till kriminell verksamhet – att problemen skulle ha motiverat en avstängning av Aidanpää och Malm. Och just därför att Yxan och Svärdet inte kan motivera den ursprungliga avstängningen (övergreppet) förlänger de avstängningen (förvärrar sitt övergrepp)! Detta är detsamma som att förlänga försöket att, offentligt, krossa två hederliga och skickliga ekonomer. Och vad värre är – två människor.
Huh, så du uttrycker dig, Jan
Fråga: får man skriva som du nyss gjorde, Jan, jag tänker på uttrycket ”Yxan och Svärdet” då du syftar på Alfredsson-Forsberg.
Svar: Ja. Det är ju dessa som håller i yxan. Och Svärdet. Bland andra. Ska man våga skriva sanningen MÅSTE man använda RÄTT ord.
Fråga: Huh, så otäckt det låter ! Jag tycker i alla fall att du är lite väl hård mot de två. Dina ord är så hårda, Jan. Du skriver bra, Jan, men måste du ”ta i” så där hårt, Jan, med orden menar jag. Bara.
Svar: De ord som jag använder om Yxan och Svärdet utgör endast obetydliga nålstick i elefanthudar i jämförelse med den fruktansvärda be-handling som Susanne Aidanpää och Lennart Malm utsätts för. De smutskastas som om de vore kriminella. Både deras moral och yrkesskicklighet ifrågasätts – eller förnekas. Det Alfredsson-Forsberg sysslar med är handling. Dessa begår ett övergrepp. Det jag sysslar med är att med ord beskriva deras handlingar. Och för att beskriva deras handlingar tvingas jag ta till begrepp som Yxan och Svärdet.
Samma brutalitet som vid införandet av heltidsmodellen: ”skriv på inom 5 arbetsdagar annars riskerar du uppsägning p g a arbetsbrist”.
Jag vet inte hur andra politiskt förtroendevalda tänker. Men för att kunna se mig själv i ögonen på morgonen var jag tvingad att ta ställning när den nya heltidsmodellen infördes. Det som ursprungligen gällde var följande:
”skriv på inom fem arbetsdagar annars riskerar du att bli av med jobbet på grund av arbetsbrist”.
Men arbetarna var många och det fanns några som gick i spetsen och skapade en bred opinion som styrde facket framför sig. De huvudsakligen kvinnliga arbetarna lyckades, som kollektiv, rensa bort en hel brister (även om det finns mycket kvar att göra) i det som egentligen är en bra idé – att alla ska kunna leva på sin lön och att de som vill och orkar ska få chans att arbeta heltid.
Det som Susanne Aidanpää och Lennart Malm varje dag nu, sedan den 6 april, blir utsatta för är samma brutalitet som tusenden blev utsatta för i samband med den ursprungliga metoden att införa heltidsmodellen. Men den stora skillnaden är att Aidanpää och Malm står ensamma mot samma brutalitet som ursprungligen visades då heltidsmodellen skulle införas. Yxan och Svärdets handlingar innebär att Aidanpää och Malm nämns på nyhetssidorna – inte som delar av ett kollektiv utan som individer. Och för Aidanpääs del kombineras detta med bilder. Det är få som har tvingats gå igenom skärselden och upplevelsen att brutala makthavare försöker radera ut både ens moraliska rykte och ens rykte om att vara yrkeskunnig.
Det finns ett uttryck som lyder ”marken försvann under mina fötter”. Det gör den bokstavligen då man avrättas genom hängning. Jag tror att det Aidanpää och Malm känner just nu motsvarar vad jag skulle känna om jag leddes uppför trappen med en huva över huvudet på väg till galgen.
Jag vill att alla ska förstå vad som händer inom Umeå kommun – JUST NU IDAG tisdag den 8 maj.
Management by fear
Även denna gång måste jag ta ställning. Och jag tar ställning FÖR Aidanpää-Malm. Detta av tre skäl:
1. dessa två har försökt att göra budgetprocess och ekonomiarbetet i övrigt mer långsiktigt så att beslutsfattare fått en planeringshorisont på 10-15 år istället för ett eller två år; de har även strävat efter att göra arbetet med ekonomin mer transparent, två ambitioner som både medborgare och kommunens anställda har allt att vinna på,
2. det är inte acceptabelt att Aidanpää och Malm behandlas som brottslingar – när de båda är skickliga ekonomer med stor integritet,
3. jag vill kunna se mig själv i ögonen.
Det är skakande att så många politiskt förtroendevalda vägrar se sanningen i vitögat. De föredrar att passivt se på när den dynamiska duon Alfredsson-Forsberg agerar så rått som de bara kan i syfte att få Susanne Aidanpää och Lennart Malm att säga upp sig själva. För mina ögon framstår detta som den uppenbara planen. Den dynamiska duon vill att Aidanpää och Malm till slut inte ska palla trycket och tänka jag måste bara bort från denna kommun.
I samma sekund som de skulle ge upp skulle segraren skriva historien. SIN HISTORIA.
De politiker som idag har makt borde veta bättre. Men de agerar som om även de var lika rädda som allt fler chefer nu blir. För idag sprider sig rädslan. En rädsla för Alfredsson-Forsberg som har tillåtits ”ta makten”. Yxan och Svärdet använder sig av ”management by fear” (ledarskap genom att skapa rädsla). Och Umeås tyngsta politiker och bara och stirrar, passivt, på denna tragedi.
De flesta politiker vänder ryggen till. De tycker att det hela är sååå otäckt. För dem själva. Att Aidanpää och Malm löper risken av att krossas kommer i andra hand. Politiker tänker ofta mest på sig själva. Och de ”kan tycka” att det här känns sååå otäckt. För dem själva. Andra politiker är direkt ansvariga för att ha ”släppt lös” Alfredsson och Forsberg sedan den riktige kommundirektören Jonas Jonsson sa upp sig. Det är svårt att INTE se sambandet mellan Jonssons uppsägning och det utrensningsförsök som kom så snart efter efteråt.
Varför riskera framtida allianser för två personer?
Jag TROR mig veta vad många av dem tänker:
– det som sker är ju hemskt. Men det handlar ju bara om två personer. Det är ger inga röster att stötta dessa. Däremot kan det omvandlas till en nackdel om jag har stött dem då det ska bildas allianser med andra partier efter nästa val. Både vid fördelningen av platserna vid köttgrytorna vid ”teknisk valsamverkan”. Och extra mycket nackdel skulle det kunna bli om en eventuell regeringskoalition ska utses. Exempelvis mellan Socialdemokraterna och …
För er förtroendevalda politiker vill jag citera Dante:
Det varmaste stället i helvetet är reserverat för dem som under djupa moraliska kriser upprätthåller sin neutralitet.
Till mina läsare: Jag lovar att vi ska få en del trevliga stunder tillsammans då vi studerar hur Margaretha Alfredsson och Birgitta Forsberg har skött sina fögderier – samhällskontoret och personalavdelning – under årens lopp.
Det kommer att säga en hel del om dessa två.
Det kommer också att avslöja sanningen om de politiker som låter dem hållas.
Så läs citatet av Dante en gång till.
Domedagen är närmar sig.
____________________________________________________________________________
Stöd en kunnig och orädd opposition, som bekämpar skrytprojekt, att återerövra personal- och medborgarmakt i Umeå – hjälp Arbetarpartiet nå 10 % i kommunvalet för att med råge klara 3-procentspärren etablissemanget satt för att bli av med oss.