En möjlig förklaring till att stadsdirektör Alfredsson rensade ut ekonomidirektören och budgetchefen. Plus en interpellation till fullmäktige om agerandet håller arbetsrättsligt
Min artikelserier om den svenska politiska fegheten fortsätter. Nästa avsnitt kommer på lördag.
Mitt syfte är i första hand att förklara den svenska politiska fegheten i förhållande till de islamistiska shariaanhängare som – trots att de utgör en minoritet bland muslimerna – försöker påtvinga på en majoritet av muslimer sina värderingarna. Jag har tyvärr tvingats vänta med att fortsätta denna serie på tio blogginlägg trots att dessa redan är skrivna.
-Först på grund av att jag fick ta emot ett dödshot på Rådhustorget intill gågatan lördagen den 7 april.
-Sedan på grund av det, i denna stund pågående, angreppet mot två ytterst kompetenta chefer i Umeå kommun. Det handlar om ekonomidirektör Susanne Aidanpää och budget- och finanschef Lennart Malm. I mina ögon har dessa stått i spetsen för en förändring vad gäller de beslutsunderlag som de politiska partierna måste ta ställning och agera utifrån. Tidigare har budgetarbetet och speciellt budgetdebatterna till stor del handlat om att klara ett år i taget. Eller för att ställa det hela på sin spets: tidigare handlade det väldigt mycket om ur hand i mun!
Susanne Aidanpää står för tre saker:
-kunnande,
-integritet,
-ett långsiktigt tänkande.
Under bland annat hennes ledning har vi, de folkvalda, tvingats ta ställning till budgetunderlag som har visat det sannolika framtidsperspektivet för Umeå kommun under en så lång period som 2014 till 2027 (en fjortonårsperiod). Ekonomifunktionen har börjat leverera prognoser för den långsiktiga framtida utvecklingen.
Framtidsperspektiven bygger bland annat på befolkningsprognoser. Hur stor andel av Umeå kommuns befolkning kommer att arbeta och betala skatt, vid vissa tidpunkter under denna period på 14 år, i förhållande till hur stor andel som kommer att vara barn, skolelever och äldre. Det handlar om de grupper som behöver utbildning, äldre- , individ- och familjeomsorg. Samt hemtjänst. Detta har i sin tur betydelse för behovet av antalet anställda samt för utbyggnadstakten och underhållet av gatunät och fastighetsbestånd. Ekonomiavdelningen har visat att det sannolika är att utgifterna trendmässigt kommer att öka snabbare än skatteinkomster, statsbidrag och taxor tillsammans. Resultatet blir ett växande underskott.
En sådan utveckling kommer även att öka storleken på kommunens låneskuld. Efter den väldiga ekonomiska recessionen, som drabbade över hela världen, och bröt fram åren 2007/08 har räntorna varit onormalt låga. De beslutsfattare som tror att detta förhållande kommer att vara för evigt – att detta undantagstillstånd vad gäller låga räntor egentligen är ett nytt varaktigt tillstånd – kommer med stor sannolik att dra på sig en stor och ökande låneskuld. När då räntorna, förr eller senare, börjar höjas riskerar detta att kvadda den kommunala ekonomin. De ökade kostnaderna för inbetalning av skuldräntor, samt avbetalningar på lånen, kommer ytterligare att bidra till att öka skillnaden mellan utgifterna i förhållande till inkomsterna. Detta på ett negativt sett.
Detta nya arbetssätt, och andra förändringar, har kommit sedan bland annat Susanne Aidanpää tillträdde. Jag vet inte vad som har utlöst detta dråpslag riktat mot Aidanpää och Malm. Det jag däremot vet om livet är följande: dråpslaget kommer att skada dessa två individer. Dels på ett personligt sätt. Dels enligt principen ”ingen rök utan eld”. Det jag också vet är att rädslan att säga vad man tycker på arbetsplatserna har ökat under de sista två årtiondena. Dråpslaget mot två av de viktigaste kuggarna i nytänkandet inom Umeå kommun kommer att skapa rädda chefer. Och chefer som är rädda för sina högre chefer kommer, i sin tur, att vara mindre lyhörda för goda idéer underifrån. Det kommer att bli ännu svårare för de på golven (inom omsorgerna, skolsalarna och kontorslandskapen) att få gehör för sina idéer. Sådana kunskaper kommer att få det ännu svårare än vad det redan är idag att leta sig uppåt inom hierarkierna. Varför? Därför att cheferna är rädda för sina högre chefer! Pyramiderna stärks. Avståndet mellan golvets praktiska kunskaper och de lägre chefer som borde tillgodogöra sig dessa kunskaper kommer att öka. Och lyhördheten att minska. De höga chefernas vilja att lyssna på de chefer som står närmare jobbarna på golvet kommer att minska. Rädda chefer vågar inte lyssna nedåt, och tillvarata idéer från golvet, rädda chefer lyssnar nästa bara åt ett håll. Uppåt.
Är en ökad rädsla bland cheferna, så att dessa blir mer ensidiga i sitt lyssnande, en fråga för de folkvalda politikerna. Eller är stämningen bland cheferna, och relationen mellan chefer och övriga anställda, något som de folkvalda politikerna kan bortse ifrån? Det som har hänt ställer denna fråga på sin spets. För mig och för det parti som jag tillhör utgör denna fråga en av de absolut viktigaste inom hela Umeå kommuns verksamhet. För oss är det självklart att en effektiv organisation kräver chefer som både kan lyssna nedåt och uppåt, och som kan vidarebefordra nya erfarenheter både uppåt och nedåt. Det är lika självklart som att ”Lagen om medbestämmande” (MBL) en fråga för de folkvalda. Eller ”Lagen om anställningsskydd (LAS). En effektiv och utvecklingsbar organisation kräver samarbete, förtroende och en känsla av trygghet som innebär att organisationen och dess anställda vågar pröva nya metoder. Och ibland till och med kan misslyckas någon gång. Detta för att lyckas många gånger. Trygghet utgör en förutsättning för utveckling. Medan rädsla bidrar till stagnation – och till att kunskaper och idéer nedifrån nonchaleras.
Ett långsiktigt ekonomiskt beslutsunderlag som tvingar fram debatter om vilka verksamheter och vilka byggprojekt som ska prioriteras är naturligtvis en avgörande fråga för de folkvalda politikerna och de partier som dessa tillhör?
Och detsamma gäller för vilka verksamheter och byggprojekt som kommunen måste avstå ifrån att ge sig i kast med. Det handlar om att prioritera. Prioritera handlar om att våga välja bort. Detta är en konst. Och denna konst kräver kommunikation uppåt, nedåt samt åt sidorna. Samt en rejäl portion trygghet. Slaget mot Aidanpää och Malm kommer att öka rädslan inom kommunen. Speciellt hos cheferna. Detta kommer att skapa mindre trivsel. Det kommer även att skapa en mindre effektiv organisation.
Vi anser att de förändringar som har skett sedan 2014, t ex när det gäller budgetarbete och arbetsmetoder i den nämndstyrda förvaltningen, representerar steg i rätt riktning. Men detta är inte alltid lätt att se. Då det nya och långsiktiga – men också mer inkluderande – arbetssättet möter det gamla kommer det att ske kollisioner. Två olika arbetssätt kommer att brytas mot varandra och skapa flaskhalsar. Om det nya introduceras samtidigt som nämnderna får mindre pengar att röra sig med, per brukare, är det troligt (mycket troligt) att den förändring som uppfattas som mest påtaglig är de minskade resurserna. Minskade resurser märks omedelbart. Om det nya arbetssättet, där långt fler görs delaktiga i hur utvecklingen ser ut fjorton år framåt, kolliderar med gamla metoder där de anställda utsätts för utpressning är detta också något som riskerar att skymma det nya och positiva.
Ett dundrande exempel på det gamla sättet där vissa (men absolut inte alla) chefer verkade se de anställda som fiender – inte som resurser och samarbetspartners – kunde skådas då den nya heltidsmodellen skulle introduceras. Det val som de anställda på golvet, ursprungligen, ställdes inför då den nya heltidsmodellen skulle införas var detta: ”Skriv under inom fem dagar annars riskerar du att hamna inom kategorin arbetsbrist vilket utgör saklig grund för uppsägning”!
En sådan brutal behandling kan skymma vilken sol som helst.
Det är mycket svårt att snabbt få många att uppskatta metoden att sprida kunskaper om framtiden – på bred front – och därmed öka förståelsen för de prioriteringar som måste göras – om denna nya metod sammanfaller med minskade resurser och det gamla gardets brutalitet mot de anställda. Men Arbetarpartiets grupp i fullmäktige har idag en helt annan insikt i kommunens långsiktiga problem – samtidigt som det är vårt mål att öka personalens täthet och inflytande, minska sjuktalen och radera ut den brutala ledarstil med vilket de anställa ursprungligen bemöttes då heltidsmodellen introducerades. På samma sätt som vi anslöt oss till de anställda som protesterade mot de ursprungliga metoderna då heltidsmodellen skulle introducerades protesterar vi idag mot att företrädarna för ett nytt tänkande om att sprida kunskaperna (om framtiden och om behoven att prioritera) utsätts för en brutal misshandel. Mentalt sett. Jag avser ekonomidirektören samt budget- och finanschefen.
Som en del i denna protest har vi skrivit en interpellation. Vår tanke är att denna ska tas upp i kommunfullmäktige måndagen den 23 april. Vi vet inte, men vi tror oss veta, att den yttersta orsaken till angreppet på ekonomidirektör Susanne Aidanpää och budget- och finanschef Lennart Malm beror på det modernare arbetssätt som dessa har försökt introducera i Umeå kommun. Vi vet inte, men vi kan inte blunda för möjligheten att det kan finnas ett samband mellan den tidigare Stadsdirektörens avgång och den nya tillförordnade Stadsdirektörens mycket snabba angrepp på Aidanpää och Malm! Det var nämligen under den tidigare Stadsdirektören som förnyelsearbetet tog fart och personer som Aidanpää och Malm gavs svängrum. Och något som jag VET är att detta inte passade alla. Men om det var detta som låg bakom att angreppet på ekonomidirektören och budget- och finanschefen kom just NU – det vet jag INTE. Men oavsett om närheten i tid mellan den tidigare Stadsdirektörens avgång och angreppet på ekonomidirektören samt på budget- och finanschefen är en tillfällighet, eller inte, tvingas jag konstatera att de främsta representanterna för nytänkande nu är borta. Och i mina ögon utgör detta en tragedi.
Jag vill avsluta med att upprepa följande: ekonomidirektör Susanne Aidanpää och budget- och finanschef Lennart Malm har blivit behandlade på ett sätt som ingen borde bli behandlad. Varken chefer eller de på golvet. Varken de på golvet eller chefer. Tyvärr tyder nu mycket på att arbetet med att introducera nya arbetsmetoderna kommer att bromsas in. Det kanske till och med kommer att ske en baklängesutveckling. Samt en införandet av en ledarkultur som kallas för management by fear.
Det var ett smakprov på management by fear då de anställda gavs valet att skriva under på heltidsmodellen inom fem dagar – eller riskera uppsägning på grund av arbetsbrist.
En sådan nattsvart Reaktion kommer att påverka alla nivåer negativt. I slutänden kommer den att slå mot kommunens barn, skolelever, äldre samt mot underhållet av gatunät och fastighetsbestånd. Vardagsverksamheterna kommer helt enkelt att dräneras på ytterligare resurser. Detta är varken mer eller mindre en tragedi.
Här nedan följer nu interpellationen:
”Interpellation till Hans Lindberg – om avstängning av ekonomidirektör och budgetchef
Vi tog plats i Umeå kommunfullmäktige 1991. De åtgärder som nu vidtagits mot ekonomidirektör Susanne Aidanpää och budgetchef Lennart Malm saknar motsvarighet under den period på 26½ år som vi har varit med. Det måste finnas exceptionellt goda grunder för att en tillförordnad (t.f.) stadsdirektör ska slå till, på detta våldsamma sätt, mot de två viktigaste kuggarna i kommunens ekonomiavdelning.
Låt oss jämföra med en expeditionsministär i regeringssammanhang med en t.f. stadsdirektör inom den kommunala förvaltningen. En expeditionsministär utgör en övergångslösning i väntan på att en riktig regering, som åtnjuter riksdagens förtroende, ska tillsättas – via nyval eller en omröstning i den redan valda riksdagen. På samma sätt innebär en t.f. stadsdirektör en övergångslösning i väntan på tillsättningen en riktig stadsdirektör.
I sin egenskap av övergångslösningar förväntas både expeditionsministären och den tillförordnade (t.f) stadsdirektören hålla en låg profil i förhållande till stora eller komplicerade frågor. Eller uttryckt så att alla, både höga tillförordnade och ledande politiker, förstår – de ska endast sköta de löpande ärendena. Och endast dessa. Allt annat är att bryta mot praxis.
Men att bryta mot praxis är just vad Margaretha Alfredsson har gjort. Här har det inte hållits någon låg profil i väntan på att Alfredsson, som jag vill betona är en övergångslösning, blir avlöst av en tillsatt (inte tillförordnad) stadsdirektör. För att på detta sätt medvetet förnedra ekonomidirektören samt budget- och finanschefen, genom att utestänga dem från sina respektive arbetsplatser, innebär den absoluta motsatsen till att hålla en låg profil. Svansföringen blir ännu högre med tanke på att den tillförordnade Alfredsson har slagit till på egen hand, utan att ha innehaft sin post ens en månad, och först därefter informerat kommunalråd som Hans Lindberg och Anders Ågren. Detta enligt den officiella historieskrivningen.
En kontakt med Sveriges kommuner och landsting (SKL) ger vid handen att en åtgärd av denna karaktär kan vidtas om den motiveras utifrån Arbetsgivarekollektivavtalet Allmänna Bestämmelser (AB) 17, Kap 3, § 10.
Men i § 11 (samma kapitel) understryks även hur användningen av möjligheten att stänga av anställda ska hanteras. Där talas om en upptrappning i form av:
–skriftlig varning,
-möjlighet för berörd arbetstagare att yttra sig,
-att lokal arbetstagarorganisation underrättas om den tilltänkta åtgärden,
-att överläggning ska påkallas senast 7 kalenderdagar efter det att underrättelsen mottagits,
-att den skriftliga varningen ska meddelas på sådant sätt att tvekan inte kan uppstå om anledning till åtgärden.
Om dessa föreskrifter från AB 17, Kap 3, § 11 har följts är det helt uteslutet att kommunalråd och KS:au skulle ha varit ovetande om vad som varit på gång. Denna process förutsätter nämligen både tidsåtgång och uppmärksamhet. Detta ifall inte kommunledningen medvetet har hållits ovetande av i detta fall Margaretha Alfredsson.
Mot denna bakgrund vill vi ställa följande HELT AVGÖRANDE fråga:
-Hur har dialogen skötts med Susanne Aidanpää och Lennart Malm innan den dramatiska åtgärden vidtogs att stänga av dem båda från arbetet?
Jan Hägglund Patrik Brännberg
Arbetarpartiet ”