…

Ringde härom dagen till Vännäs "gamle" kommunchef och hörde om han kommit hem.

Lennart Olofsson som slutade nu lagom till jul körde ner till sin nya hemort Kristianstad dagarna innan jul. En icke alldeles ofarlig sysselsättning under rådande omständigheter.
Det hade gått bra, om än bitvis sakta. Det värsta ovädret hade inte dragit fram där han gjorde det.

Vi norrlänningar talar ibland om skånska vinterproblem med ett litet leende i mungipan. Vi gubbar som växte upp med lite machobilkultur ser framför oss ovana vinterföresnoviser som inte, bara för att testa,  provat att fara fram på oplogade vintervägar där snön gått högre än bilens underrede. Inte sladdat runt byn på nätterna i ungdomen och lärt sig gränserna på olika sätt och vis. Klent utrustad snösvängspersonal som kör fast i rimfrosten hör också till fördomarna.

Det är inte riktigt så, även om vintrarna på sydkusten mestadels är gröna. Lennart berättade om läget kring Tomelilla där de värsta snödrevshögarna hade närmat sig sex meter. Horisontellt snöande med hela havets vindkraft bakom ger speciella förhållanden. Sönderpiskade snökristaller blandade med sand, matjord och salt, en blandning nästan utan luft. Mer påminnande om vit betong än vårt nuvarande puder.

Tog just en senkvällspromenad, tittade upp på vårt rätt höga tvåvåningshus och tänkte på Tomelilla. Vi flytt int´.

Förresten, Lennart Olofsson glömde att dra ut flexkortet när han lämnade kommunkontoret i tisdags. Ska vi tolka det som ett tecken på han har kvar en sorts mental närvaro i Vännäs?

Långe Lennart med arbetskamraternas avskedspresent på farvälfesten på numera riksbekanta Hotel Vännäs.

…