…

De sista dagarna har jag själv mött människor som har bytt block och hört vänner som mött dem som gjort det efter femtio års röstande på Partiet. Det är inte som "förr". Varken alliansalternativet eller det rödgrönröda.

Allianspartierna är inte en påtryckargrupp som ofta sätter saker på sin spets. Vi är en enhet som vill och kan regera och ser till alla samhällsgrupper. Inte minst ser vi mot framtiden och vill lämna ett fungerande och hållbart samhälle till dem som kommer efter.

SVMP tycks köra mot framtiden med blicken i backspegeln. Att man tycks vilja riva upp arbetslinjen är huvudlöst. Det är frågan vad dagens unga skulle säga om saken om tio år, om de rödgröna vann. När många nu aktiva topppolitiker  gått i pension och det är färre än någonsin som ska försörja fler än någonsin. Det är inte som förr och det blir inte som förr. Socialdemokratin är inte som förr och det är inte som förr att Miljö- och Vänsterpartiet ska ha ministrar. De  kommer inte att "vika ner sig" i onödan

Allt kan hända och ingen alliansseger är vunnen. Det finns också personer som funderar på att gå åt andra hållet. Jag har i alla fall mött en.

I stort sett är tonen någorlunda hyfsad hittills, förutom LO:s kränkande "uppochnerkampanj" och lite annat, men det händer otäcka saker här och där också. Som nu senast i Vännäs där KD:aren och alliansföreträdaren Hans-Inge Smetana fått sina affischer förstörda och kastade hemma på sin gård. På bilen, en gammal veteranbil och på huset. Inte mycket respekt för demokratin där inte.

Sådant slår tillbaka. Det blir i regel så att den som råkar ut för övertrampen sitter med sympatierna efteråt. (Han har redan hunnit få blommor) Så blir det oftast när man angrips med odemokratiska och oschyssta metoder. Något att tänka på i olika sammanhang. Hörde jag till majoritetens ledning skulle jag av flera anledningar ta kraftigt avstånd från den här odemokratiska huliganismen.

Tre veckor kvar. Spännande veckor.