Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: utbildning

Positivt om Liljaskolan

Av , , Bli först att kommentera 8


Det är riktigt roligt att höra om utvecklingen på Liljaskolan i Vännäs. En viktig skola som haft en tuff omställningdtid. Ansökningarna har nu ökat och vissa samhällsviktiga och jobbsäkra utbildningar kan inte ta emot alla som vill gå.

Under två dagar har jag varit på Aktuell skolpolitik i Skellefteå där skolpolitiker och förvaltningsfolk från Norr- och Västerbotten varit med. Några samtal med regionala skolledare har pekat just på vikten av de praktiska yrkesutbildningarna.
En rektor uttryckte glädje och beröm över Liljaskolan två dagar i rad. Mycket glädjande.

Jag önskar Liljas personal och ledning all lycka till i arbetet med utmaningar, utveckling och bemötandet av landets viktigaste resurser. Våra unga.

Begravning istället för samverkan

Av , , Bli först att kommentera 9


Fredagens Folkbildningsforum i Umeå har jag verkligen sett fram emot.
En dag om samverkan för etablering och delaktighet i samhället.

Det är så mycket som inte sker när vi fokuserar alltför stinnt på ”vårt eget bord”, området där vi själva har den trygga kontrollen. Det är så lätt att hitta gamla och nya argument för att låta bli att samordna och samnyttja resurser som ändå kommer från samma skattebetalare. Trots att så mycket krävs och kan göras när andelen arbetande och skattebetalande i befolkningen minskar och vi samtidigt har så många som behöver behövas. Både svensk- och utrikesfödda.

Det är roligt att fler inser att folkhögskolan kan erbjuda många möjligheter till växt, ”förvärmning” och utbildning av människor som behövs i samhälle och arbetsliv. Behoven är idag ofta ganska handfasta, som när folkhögskolan såg dagens ljus i Sverige för 150 år sedan, på 20- och 30-talet och även senare. Samtidigt som den fria och frivilliga bildningen sannerligen också behövs i en allt mer inrutad värld.

Arbetsmarknadens möjligheter och behov ser väldigt olika ut. Det som syns sant i Malmö och Stockholm är inte nödvändigtvis sant i Malå och Sollefteå och platser där bristen på arbetskraft snart blir riktigt allvarlig. Det behövs riktad, lokal samverkan mellan samhällsaktörerna. Inte bara konfererande, men handling. Och saker är på gång.

På Folkbildningsforum såg jag särskilt fram emot att höra mer om ”Påfart Västerås”, ett samarbete mellan Västerås folkhögskola och Arbetsförmedlingen där. Man berättade om arbetet på SKL:s arbetsmarknadsdagar nyligen och jag skulle gärna höra det igen.

I morgon skulle jag även delta i en panel och samtala. Bland annat om möjligheterna till samarbete med självstyrande, men samverkansvilliga folkhögskolor. Civilsamhällets utbildningsform.

Nu blir det inte så. Min moster och äldsta släkting som nästan nådde 101 ska begravas, mammas sista syskon, och då får viktigt vika för viktigast. Dalkarlsås rektor Stig Åsbringer blir en bra ersättare i panelen.

Samverkan för etablering och delaktighet i samhället

Hoppas att ni som ska vara på P5 får en riktigt bra och tankeväckande dag.
EC933B34-76E3-4D6E-8FF8-F8767417DE01

Kostnadskoll på invandringen

Av , , 4 kommentarer 7


Man bör ha koll på kostnaderna, i privatlivet och definitivt när man i offentlig sektor förvaltar andras pengar. Även när man ger till humanitära insatser bör man ha koll. Så det inte blir som när en av våra större hjälporganisationer sålde in ett månadsgivande till mig på ett sätt som gränsade till bedrägligt beteende.
Vi bör ha koll på våra utgifter hemma, i stat, landsting och kommun. Annars drabbas några förr eller senare av hålen som uppstår.
Man bör också samtidigt ha koll på intäkterna, vad som drar in medel så att vi kan betala för det vi vill göra.

Att veta vad invandringens olika delar kostar, det är inget ont i sig, tvärtom. Vi ska inte luras och mörkar samhället finns andra som räknar, mörkar på sitt sätt och använder siffror till maximal intressekonflikt. Några för att få samhället att likna kampen mellan ett gäng tokkategoriserande fotbollshuliganer. Typen som kan knocka en okänd person med fel halsduk eller hämnas för vad någon ur en folkgrupp ska ha gjort ens släkting. I en annan världsdel för några generationer sedan.

Vi måste se hela bilden också när vi talar ekonomi. Vad betyder t.ex. de utrikesföddas arbetade timmar för oss idag? I morgon när bortåt 100 000 nu arbetande inte längre jobbar och inte har ersatts? Hur ser hela ekvationen ut, så där ungefär? Vad betyder det för stat, landsting, kommun, näringsliv, oss och samhället när någon kommer in och arbetar osubventionerad heltid efter 2-3 år i Sverige? Eller gör det efter några år med särskilt anställningsstöd eller nystartsjobb? Jämför den personens kostnads- och intäktsbalans med en jämnårig svensksvensks. Det finns så många goda exempel som också med till helhetsbilden.

Hur skulle vårt allt äldre samhälle, vars ålderspyramid inte är någon pyramid, se ut utan första och andra generationens invandrare? Hur skulle äldreomsorgen på Lidingö se ut, busstrafiken i Norrland eller äldreomsorgen i Vännäs? Hur skulle det vara i mängder med företag, organisationer och myndigheter i arbetskraftsbristens Sverige? Hur kommer det att se ut i morgon i kommunerna som idag har 40-50 procent pensionärer? I hela riket när vi 50- och 60-talister blivit 80 och den åldersgruppen ökat med ca 40 procent?
I min hemkommun, som vill ha Sveriges bästa hemtjänst, hade äldreomsorgen skurit ihop redan i somras utan de ensamkommande. Värt att reflektera kring.

Nej, vi kan inte ha öppna gränser.
Ja, vi måste ha en ordnad invandring där vi kan ta emot och integrera de allra flesta som kommer.
Nej, vi klarar oss inte utan våra invandrare.
Ja, vi måste bli mycket vassare på att utbilda och få dem i jobb och nyttja civilsamhället mer, inte bara institutioner och bolag.
Nej, det är inte lätt att hitta den lagstiftning som håller och vidmakthålla den.
Ja, vi måste göra det bästa av situationen.
Det finns ingen backväxel.

Ulf Kristersson med flera…

Av , , 2 kommentarer 5

CB3D7519-4160-4FB5-9B9C-AB87CA7E1B03
Det blev en bra eftermiddag idag med Ulf Kristersson, Elisabeth Svantesson, Linda Frohm och Gunnar Strömmer som alla sitter i Moderaternas partistyrelse. (Fick tyvärr inte med Linda på bilden)
Bara att en är från Lycksele, en från Järnäsklubb och Övik och en från Kalix borgar (!) för något särskilt. Han från från Strängnäs var sannerligen inte dum han heller. 🙂

Allvarligt talat var det intressant att vara med vid eftermiddagens förmöte. Vi var några moderata företrädare från de nordligaste länen som inbjudits att vara med och få lyfta nationella och norrlandsanknutna frågor på en rad områden och prata val. Det vädrades många viktiga saker kring stad och land.
Själv uttryckte jag tillfredställelse över att partiledaren så tydligt angett att Moderaterna ska vara ”den vuxna rösten” och lyfte också tankar kring migration, integration och utbildning som jag anser att vi inte får tappa. Linda Frohm är ”i det civila” verksam i hotell- och restaurangbranschen där ca 60 % både av arbetande och näringsdrivande har rötter i andra länder. Vi kan inte undvara de arbetade timmar våra utrikesfödda gör. Det är en viktig sida av myntet.

Vid det öppna mötet där alla fyra medverkade enskilt och gemensamt i en fullsatt sal fick många åhörare hålla till godo med ståplats. Det svarades på många frågor från publiken, även om allt inte hanns med. Där kunde jag inte vara med hela tiden då jag hade ett annat engagemang inbokat sedan månader tillbaka.

Starten blev för övrigt lite speciell. Jag gick in på Rex samtidigt som en bunt tunga socialdemokrater och undrade om jag missuppfattat något när Hans Lindberg, Mikael Damberg m.fl. hälsade på mig. Det hände uppenbarligen olika saker i huset…

När jag kom in i rummet med det moderata tunggunget höll Ulf Kristersson just på att fråga lite om en Moderat riksdagsman från Vännäs. Han hade hört talas om en som en gång röstade mot partiet och fällde borgerligheten i fråga om utbyggnaden av en älv (Sölvbacka strömmar) och undrade vad han hette. Gösta Boman hade blivit vansinnigt arg.
Mitt i steget klämde jag snabbt ur mig att det var min pappa. Tänkte att det är lika bra innan samtalet kanske skulle ta en knepig vändning. 😉 Det blev bullrande skratt och frågor kring hur det gick.
Boman förlät pappa Tore rätt snabbt i alla fall och Ulf sa att han mitt i allt ansågs rakryggad och ståndaktig. Det var förmodligen en tid då sådant var lite mer möjligt.
Hade inte väntat att höra pappa nämnas idag, så här 20 år efter hans död.

Viktigt se hela Sverige

Av , , Bli först att kommentera 5

A0BC9269-8469-4208-AEEE-4B7D2248F753
Många av våra nysvenskar kommer från stora städer. Inte så få hamnar på mindre orter i Sverige och många vill gärna bli kvar om det finns arbeten. Flera än man kan tro kan tänka sig gröna näringar, jord- och skogsbruk.

Att få uppleva landsbygden kan vara en viktig del i kulturförståelsen för alla i ett Sverige där de flestas förfäder var bönder eller hade nära landsbygdsanknytning ett antal generationer tillbaka.

Dalkarlsås deltagare i etablerings- och studiemotiverande folkhögskolekurs i Lycksele var hem till en lärare i Umgransele förra veckan. Karim på bilden hade provat att rida förr, men knappast på en islandshäst.

Apropå en stor affär i Umeå…

Av , , 2 kommentarer 10


Umetrics, ett Umeåbaserat hightechföretag jag knappt har hört talas om med 50 anställda säljs från USA till Tyskland för 630 miljoner, expanderar och blir kvar i stan. Trevligt.

Intressant är också att det grundades av professor Svante Wold som jag tror hade sommarstuga i Gullsjö i Vännäs. Vännen, bonden och profilen Nils-Olof Fridolfsson i sagda by kände honom och gav mig en gång ett citat av Svante Wold: ”En dum människa som tar en hög examen är fortfarande en dum människa, hon blir bara så mycket svårare att ha att göra med”.
Så kan det vara. 🙂

Nils-Olof var inte dum, han var klok och mycket bildad, om inte så formellt. Olika vetenskapliga tidskrifter låg i travar, bredvid Bibeln och andaktsböckerna.

Här under den nordiska solen behöver vi fler företag som Umetrics, vi behöver människor som tar vara på skolans och utbildningens möjligheter att ge utveckling och tillväxt i en ny tid. Vi behöver entreprenörer, innovatörer, kreatörer, vidareutvecklare och förvaltare i bas- och spetsnäring och offentlig verksamhet.
Framför allt behöver vi kloka människor.

Inga problem bemanna vården i sommar

Av , , 2 kommentarer 5


Inte någonstans, om man jämför hur det kommer att vara om sex-sju år om vi inte gör något, Nu.

Det pratas mycket, det skrivs mer och framför allt väntas det. Det är gott om skrivbord där man skulle kunna ta kontakt med andra skrivbord och gemensamt ta initiativ. Men, saken hör ju inte hemma på just ”mitt” bord. Så vi väntar vidare.

De sökande till vården är alldeles för få. Som jag ser det har vi en möjlighet att någorlunda snabbt rekrytera personal för att dämpa problemen i den vård vi alla behöver, mer eller mindre, förr eller senare. De är de utrikesfödda och i någon mån våra svenskfödda unga som behöver en ny start efter en skolperiod som inte gick som den skulle. Man får gärna säga emot mig och överbevisa mig att vi har fler och bättre vägar, jag skulle bli så glad om det finns bättre sätt att åtgärda den riktigt allvarliga personalbrist vi är på väg in i.

Steget från asylboenden över SFI-undervisningen till en färdig undersköterskeutbildning är inte ett steg, det är en liten landsväg. Självklart måste utbildningens ambitioner hållas höga, men lärare och undervisning får vara hur bra de vill, att tillägna sig ett fungerande yrkeskunnande och yrkesspråk tar tid. Särskilt när eleverna inte får möjlighet att prata svenska annan tid, och kanske tror det räcker med lektionerna, och när det blir för lite praktik.

Vårdbiträdena skulle aldrig ha slopats, uppgifterna finns kvar. Nu behöver vi flera parallella insatser för att avlasta befintlig personal med ”vårdbiträden” och förflytta några tiotals tusen svensk- och utrikesfödda flera steg framåt så att vi ökar rekryteringsunderlaget till undersköterske- och sjuksköterskeutbildningarna m.m. i morgon.
Vi behöver flera tusen nya undersköterskor bara i Umeåregionen inom inte alltför många år. Vårdnära service, vårdbiträden tillbaka, det tror jag är delmålet och vägen.

Fortsätter vi som nu ska vi få se på verkliga bemanningsproblem och hittills osedda humanitära problem om några år.

Behövas och bidra

Av , , Bli först att kommentera 3


Har den senaste tiden påmints om problemet att gymnasieelever inte tar utbildningen och framtiden på allvar, att frånvaron ibland ligger på stadiga 20-30 %. Med allt det innebär efter utbildningen. Detta ger problem i många led och på många nivåer, främst för eleven själv.

Vad gör att denna personliga möjlighet och dessa enorma samhällsresurser hanteras så? Det finns säkert hundra orsaker, men tror dessa unga att de behövs, att de och deras kommande uppgifter är viktiga? Personligen tror jag att det är oerhört viktigt för självkänslan, självförtroendet och engagemanget att man får hjälpa till och bidra långt innan man egentligen gör nytta. Att man inte servas sönder och samman långt innan gymnasiet.

Men vad gör man här och nu? Många har inte alls de här problemen, men jag tror motivationen är en av de större utmaningarna vi har för den aktuella gruppen. Varje människa behövs, måste få bli medveten om det och få visionerna om det positiva det innebär. Vi har inte råd att slarva bort de viktiga unga, inte heller samhällsresurserna som satsas.

Otillsatta jobb

Av , , 4 kommentarer 3


De otillsatta jobben, annonserna som inte resulterar i en rekrytering, ökade med drygt 20 % i Norr- och Västerbotten i april. Samtidigt sjönk antalet nyannonseringar något. Det ser fortsatt bättre ut för Västerbotten än sydligare delar av Sverige vad gäller arbetslösheten, men det är viktigt att företagen inte tappar framtidsförväntningarna. I de mindre företagen tillsätts 4 av 5 jobb.

Det finns en annan sorts ”otillsatta jobb”, jag tänker på företagsledarna själva. Snittåldern på ägarna ligger över 60 år i våra län. 6000 av dem vill sluta inom fem år. Det här handlar i slutänden om mycket fler jobb, många har åtskilliga anställda. Samhället och välfärden har inte råd att förlora dessa företag.

Här finns utmaningar. Företagen måste hitta sina nya ägare och ledare. Många av dem skulle behöva ”arbetande” ledare med utbildning och erfarenhet av den aktuella branschen.
Själv tror jag att många som går eller har gått yrkesutbildningar är morgondagens företagsledare. Men det skulle behövas ett ”företagstorg” som underlättar övertaganden där nuvarande ägare inte hittar någon i närheten som övertar livsverken.

Arbete eller försörjningsstöd?

Av , , Bli först att kommentera 10

Det är glädjande att fler hittar arbete. Trenden har jag fått ordentligt bekräftad från ett par arbetsförmedlingar i två län idag. Ändå står många utanför, särskilt vissa unga och utrikesfödda. Och många kommer till. 

Saker måste göras för individer och samhälle, vi kan inte vänta och se eller göra som förr. Inte låtsas som det vore -65, -97 eller ens -14. Det är 2016 och snart 2020.

Mitt i debatten och intressemotsättningarna behöver vi ett hittills osett samförstånd. Mellan fack, näringsliv, offentliga arbetsgivare, myndigheter, politik – och allmänhet. Det finns inga band att backa, inga lätta lösningar som snabbt ”simsalabimmar” bort verkligheten. Och Trumptypernas oneliners är värdelösa när showen är slut och strålkastarna släckta.

Förutsättningarna är förändrade och förändras mer. Nu avgör vi åt vilket håll genom att göra något eller ingenting. Båda är ett val. Målet måste vara att få ett hållbart samhälle genom att så många människor som möjligt blir inkluderade i arbete och så få som möjligt beroende av försörjningsstöd.

Hur får vi det ”pengaskapande” näringslivet och samhällets välfärdskärna att kunna anställa fler i servicejobb och andra ”enkla” jobb? Det tror jag är ödesfråga 1A. Vi är förresten väldigt många som har haft låglönejobb och var glada att vi hade dem. Tänk om man inte fått det första…

Det finns fler frågor. Samtidigt med inflödet av nya människor där många har låg utbildning och långt till fullt användbar svenska har vi arbetskraftsbrist på flera områden. Från hela välfärden till näringslivets teknikområden. Hur får vi ihop dessa utmaningar och möjligheter? Hur kan vi göra jobben möjligare och attraktivare för bristyrkenas medarbetare samtidigt som vi får färre i försörjningsstöd och fler i arbete och ”yrkeskarriär”? Här behövs många innovationer, mycket nytänk, nya – även korta – anpassade utbildningar. Bl.a. till nygamla arbetsuppgifter av typen vårdbiträde eller vårdnära tjänster.

Jag ser baksidor med att sänka nya ingångslöner, och det kan inte ske hur som helst. Jag ser fler problem om ingångströsklarna inte sänks så att fler kan få första jobbet, däremot önskar man flera branscher högre slutlön. Lönespridningen blir större om ingångslöner blir lägre, men jag tror inte på generell lönesänkning som ett resultat. Suget efter utbildad arbetskraft motverkar generell lönesänkning och med fler i arbete stärks samhällsekonomin och löneutrymmet. 

Vad är alternativet? Finns andra hållbara förslag att hantera nuet och morgondagen, då blir jag verkligen glad. De bör komma fram fort. Verkligheten knackar på.