Jan Nilssons blogg
En välda blandning...

Etikett: utbildning

Liljaskolan och jobbsäkra vägar

Av , , Bli först att kommentera 5

…
Fick just syn på den här artikeln och filmsnutten om Liljaelever ute på jobb hundra mil söderut:

http://www.vk.se/806183/elever-lackar-at-racingteam

Roligt att se elever som utbildar sig mot jobb som finns på arbetsmarknaden. Tyvärr ser det ut som sökningarna till de ganska jobbsäkra utbildningarna minskar. I en del fall kan det handla om högskolebehörigheten. Den går att lägga till, relativt enkelt. Den saken borde inte hindra någon att gå en utbildning som troligen leder till ett jobb efter gymnasiet.

Sen bör vi släppa på prestigen fortare än kvickt och se till att man kan välja en enklare variant på gymnasiet om man vill. Inte som nu en svårare som ger högskolebehörighet om man vill det. Då tror jag många fler elever kommer rätt.

Att ta vara på det man får

Av , , Bli först att kommentera 8

…
Igår kväll var jag på lärcentret i Bjurholm. Tidigare höll projektet Kraftverket till där och nu används det främst för SFI, Svenska för invandrare.

På tisdagkvällar finns det möjlighet för nyanlända elever från SFI, gymnasiet och grundskolans internationella klass att läsa läxor och öva svenska med hjälp av anpassade program. Igår kom det många.

Det var väldigt roligt att se hur fokuserade man är. Många kommer från länder där utbildning kostar familjerna personliga pengar. De flesta tycks inse att den är en stor förmån, inte ett straff. För några handlar det kanske mest om vuxenstöd hemma och på skolan. Det är hur som helst sällan man får se ambition på den här nivån i så stor grupp. Många har förstås mycket jobb med att komma i fas med sina svenskfödda jämnåriga och klara kommande utbildningar.

Det är sorgligt att en hel del unga idag inte tar vara på det man får. Grundskolan kostar ungefär en miljon kronor från förskoleklassen till nian och är som det låter grunden för senare utbildning och jobb. Gymnasiet kostar sen i runda slängar 300 – 500 000. Vissa utbildningar mer.

I kommunerna skenar kostnaderna för gymnasiet idag. Många små kommuner spräcker budgetarna med flera miljoner och måste spara på annat. Delvis för att ett antal elever inte är tillräckligt förberedda för gymnasiet och/eller för att man ofta uteblir från undervisningen. Följden blir att man måste gå ett eller två år till. A’ 100 000 eller 150 000. Det är klart att några har svårigheter eller mår så dåligt att det är fullt förståeligt med extra tid, men alltför ofta finns inga hållbara skäl.

Man skulle önska att ambitionen och arbetsivern hos ”tisdagsgänget” på lärcentret i Bjurholm sprider sig. När det gäller språket har man sämre förutsättningar för att klara det krävande kunskapssamhället, men trägen vinner. Många unga som idag frestas att ”droppa ut” skulle själva tjäna väldigt mycket på att ta efter de här nysvenskarna. Samhället och morgondagen också.

Rektorerna

Av , , Bli först att kommentera 5

…

Har idag sett programmet Rektorerna för första gången. Hostade mig igenom förra veckans program och "Rektorerna direkt" också.

Förutom ett humorinslag som inte var "kvalitetssäkrat" så tycker jag det var intressanta och viktiga program som angår ganska många. Förutom rektorer, lärare och politiker av olika slag så borde det intressera stora delar av allmänheten och inte minst föräldrar till barn i skolan.

Hur det går med och i skolan avgör t.ex. rätt mycket av om Sverige har förutsättningar att vara ett välfärdsland eller inte om någon generation.

Gymnasieval och framtid

Av , , Bli först att kommentera 7

…
De flesta ungdomarna är väldigt kloka och realistiska när det kommer till utbildningsval. En del som helt följer hjärtat i gymnasievalet hittar också rätt. Som många av oss vet hamnar man ibland på helt andra ställen än dit ens utbildning rimligtvis borde ha lett.

Samtidigt finns en känsla av att fler unga borde få hjälp till mer realistiska utbildningsval av vuxenvärlden. Jag tror de flesta som blivit yrkesmässigt framgångsrika med sina intressen startade med att odla dem som hobbies och fritidssysselsättning. Idag leds för många unga in på spår som lätt blir desillusionerande återvändsgränder. Man ”slår” inte inom ett smalt område med få yrkesverksamma för att man gick en gymnasieutbildning med den inriktningen.

Var har jag en bra chans att få ett jobb som jag kan försörja mig hyfsat på? Och som kan ge möjlighet att också göra en del av vad jag vill på fritiden?
Det är inte irrelevanta frågor direkt.

Sen måste både offentlig och privat sektor bli mycket bättre på att satsa på unga. Annars blir det många krokodiltårar när arbetskraftsbristen slår till.
Men även när den gör det behöver den sökande en fullbordad och efterfrågad utbildning.

Förenkling

Av , , Bli först att kommentera 8

…
Blir spännande att se hur det går med regeringens tankar på att ta bort individuella utvecklingsplaner och skriftliga omdömen från årskurserna 6-9 och ”halvera” IUP:n i lägre årskurser.

Jag tror detta är rätt väg att gå. Det är ingen tvekan om att lärarna i grannländer som aldrig haft dessa saker men där man ändå presterar bättre än vi följer och kommunicerar sina elevers utveckling.

Generellt måste vi börja förenkla mer, inte bara i skolan. Tecken finns på att det kan vara på gång. Min gissning utifrån internationell debatt och viss forskning på Harvard är att vi t.ex. kommer att få se mindre fokus på ”mätbara mål” framöver. Vi ska sträva efter god kvalitet i vårt arbete och våra verksamheter, men ibland kan ansträngningarna och kraven bli kontraproduktiva. Välmenande men resurskrävande pålagor tar ibland betydligt mer än de ger och kan göra att viktiga områden, ansvar och funktioner förbises.

Ska försöka återkomma om det.

Alliansmisstag

Av , , 2 kommentarer 6

…
Snarast möjligt bör regeringen rätta till ett misstag där man tänkte rätt, men med facit i hand gjorde fel.

Jag tänker på förändringen av de yrkesförberedande programmen. Det finns skoltrötta elever som behöver få chansen att ta en enklare och snabbare väg till arbetsmarknaden. Som i några fall aldrig skulle kunna tänka sig att söka till högskolan. De eleverna borde kunna få söka en enklare variant av ett gymnasieprogram. Även om de ”enkla jobben” idag är få. Dagens arbetsliv är krävande.

Att som nu kunna välja att läsa ett utökat program för att få högskolebehörighet fungerade inte som man trott. Många elever väljer istället bort jobbsäkra utbildningar man skulle passa för och trivas med och som näringslivet skriker efter. Statussänkningen tycks ha påverkat negativt. Det händer att företag måste vända sig utomlands för att få tag i yrkesutbildat och yrkeskunnigt folk. Utflyttning av företag handlar inte alltid om lönekostnader, det handlar ibland om svårigheter med kompetensförsörjningen. Som iofs har flera orsaker.

Trenden mot allt större andel elever på studieförberedande program har fler nackdelar. För många har låg motivation och kanske inte tillräckliga förkunskaper och förutsättningar. Risken för fler byten och studieavbrott ökar.

Skrota prestigen och gör snabbt det enklare spåret sökbart istället för det svårare. Den praktiska skillnaden är liten, men skillnaden i resultat för enskilda och samhälle kan vara stor.

Avgångsdiplom

Av , , Bli först att kommentera 12

…

Idag såg jag ett mycket speciellt diplom i guldram. Överskriften var inspirerad av Churchills kända ord om stridsflygarna som räddade London under andra världskriget. Här gällde orden en med ett yrke som i fredstid har mycket stor betydelse för ett lands väl och ve och fortsatta välfärd:

"Ingen lärare har någonsin lärt så många så mycket"

Fortsättningen gick inte heller av för hackor:

"Med sitt unika sätt att lära ut håller xxx lektionerna intressanta och roliga vilket ger eleverna en vilja att lära sig."

Att man ger eleverna en vilja att lära sig, det är väl nästan det största som kan sägas om en lärare. Det är ju med elever ungefär som med hästar. Dem kan man leda till vattnet, men inte tvinga dem att dricka.

På baksidan hade klassen som utfärdat diplomet skrivit sina namn. Det var klart att innehavaren mycket väl mindes alla sina elever, fast det gått några år sedan de gick ut.

Sen kan man känna en viss sorg över att en sådan lärare inte längre arbetar i skolan. Men personen gör stor nytta på nuvarande jobbet också.

 

Lärarlösa lektioner m.m.

Av , , Bli först att kommentera 4

…

Även om man inte köper eller delar allt, och förvånas över annat, blir man oroad när man läser den här artikeln i Lärarnas tidning:

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/11/15/lararutbildning-bygge-forfall

I artikeln kommer det fram att de lärarledda lektionerna på lärarutbildningen gått från 24 timmar per vecka 1970 till 9 år 2010. Ett snitt kring 2 timmar om dagen. Att lärarstudenterna samtidigt är de som lägger ner minst egen studietid och är den grupp där det är mest sällsynt att man läser dagstidningen oroar också. Liksom att det blivit färre med utpräglade ledaregenskaper – hur man nu mäter det.

Det är också enligt artikelmakarna en tredjedel som hoppar av studierna innan examen. Om det beror på det som också sägs här, att man i snitt kommer sämre rustade för studierna än tidigare (och jämfört med andra akademiska utbildningar), eller att man tvivlar på yrkesvalet eller tröttnar på ett ineffektivt upplägg kommer inte fram.

Jag har svårt att ta in beskrivningen av läget när jag tänker på ambitiösa nybakade lärare jag mött på slutet. Samtidigt är det uppenbart att vi måste öka lärarjobbets attraktivitet, drastiskt. 1980 hade vi enligt artikeln 10 sökande per plats till lärarutbildningarna, precis som Finland har idag. Nu har vi 1,2 sökande per plats. I början på 80-talet var man inte garanterad att komma in på utbildningen om man hade 3,6-3,8 i dåtida snittbetyg. Det säger inte allt, men ger en fingervisning om att det skett en betydande förändring.

Hoppas att den nya lärarutbildningen som sjösatts blir en markant förbättring. Men framför allt måste det bli mycket mer attraktivt att vara lärare så att många fler söker den.

Antiskolkulturen

Av , , Bli först att kommentera 6

…
Skrev just på ett annat ställe att antiskolkulturen nog är den dyraste kulturform som finns. För hela det svenska samhället, men främst för sina utövare.

Antiskolkulturen odlas av alltför många, främst pojkar, och den har många bakomliggande orsaker. Varför är den så mycket mer utbredd i Sverige än i t.ex. Finland? Odlas den även av många vuxna som i det närmaste uppmuntrar den, utan att förstå vad den kan komma att kosta den unge som ska leva och verka i morgondagens samhälle?

Det är en stor utmaning att hantera och vända den här trista kulturformen, men väldigt viktigt att alltid försöka inspirera. Som föräldrar och lärare. Och att inte ta på sig alla nederlag.

Sen ska vi kanske testa lite måttligare mycket. Efter alltför många bekräftelser på att man inte håller måttet kan det vara svårt att hålla styrfarten uppe. Jag tycker mig se många tecken på att det var bra att återinföra betygen från och med sexan, men för övrigt kan det vara dags att börja lita mer på lärarna igen.

Detta skrivet med anledning av de nya bekräftelserna på att pojkar i snitt får lägre betyg.

I gläntan

Av , , 2 kommentarer 10

…
Tänkte sätta gerotranscendens som överskrift, men hejdade mig. Fast texten ska handla en del om just det.

Idag har jag spenderat mer tid än jag brukar på sociala sidan. Med vårdande människor och vårdens frågor. Anledningen var att Bjurholm ska nyttja pengar från Socialstyrelsen för att validera kunskaperna hos en del av vårdpersonalen. Alldeles utmärkt tycker jag. Vi bör allmänt bli mycket duktigare här i Sverige på att värdera människors förvärvade kunskaper och omsätta dem i behörighetsgivande och bekräftande poäng för arbete och vidare studier. Flera års arbete inom ett område går inte spårlöst förbi.

Min närvaro handlade främst om det som följer efter den här första satsningen på personslen. Nästa steg ska eventuellt tas med vux-resurser som hör till mitt ansvar en tid framöver.

Det blev många intryck, inte minst genom en av dagens huvudpersoner, hon som började jobba för 47 år sedan och som därefter varvat arbete och studier inom vård och pedagogik. Det hon berättade om valideringen för de första 15 som är aktuella lät förtroendeingivande. Det var intressant att höra vad man tittar på i vardagsfrågor som integritet, etik och medbestämmande, hantering av dementas frågor m.m.

När jag tittade igenom det underlag som äldreomsorgspersonalen fick ta del av frågade jag upp några specialuttryck jag inte förstod. Bland annat gerotranscendens. Förklaringen innehöll en historia från utbildningsledarens eget yrkesliv. Den härstammade från 70-talet när alla gamla på ålderdomshemmen i all välmining och på död och pina skulle till terapin, även de som inte ville. Några behövde förstås en puff för att komma iväg till något de flesta uppskattade och behövde och hon berättade om ett ihärdigt försök hon gjorde med en på boendet.

Mannen ifråga ville stanna på sin säng och sa – som jag förstod vänligt men bestämt; ”Flicka lilla, du förstår, jag är inte här…”
Sen berättade den gamle skogsarbetaren att han var ute i skogen och just hade satt sig i gläntan han huggit. Han såg ner över landskapet och hade hällt upp kaffet och tagit fram limpsmörgåsarna med stekta ägg. Och vad var väl terapin emot det…

Alla barn är inte lika och har inte exakt samma behov, inte alla äldre heller. Åldrande är inte bara sjukdom och elände, det kan också vara mognad, reflektion, tankeresor och andlighet – låt vara av olika slag. En hel del av tankarna kring gerotranscendensen tilltalar mig. Även om jag personligen tror det här livet har en mycket högre mening.

http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/gerotranscendens-nar-livet-far-mogna/

Presentation

Tomas o Emelies bröllop 60 D 1284 - Kopia (2)

Jan  


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se