…

Även om man rensar bort sådant som vissa länders påstådda fusk och ”Pisa-optimering” är det tragiskt att se att svensk skola fallit så mycket i skolresultat mellan år 2000 och 2011/2012. Ska vi hävda oss som kunskapssamhälle framöver måste utvecklingen vändas. I läsförståelse var det bara tre av OECD-länderna som var bättre år 2000, 11/12 var det bara tre som var sämre om jag förstått saken rätt. Ingen har hellre sänkt sig så mycket i matten på ett decennium. I fasta tal.

Vi kan använda resultaten till valverktyg och ägna oss åt skuldfördelning, men det är föga intelligent och konstruktivt. Just nu hörs bedövande dumma inlägg som gemene man genomskådar direkt och som sänker förtroendet för politiken.

Idag sägs och skrivs mycket om skolan, så jag kastar en blick strax utanför skolans system och detaljer. Då kan man återvända till skolan när dammet lagt sig. Vilka förutsättningar ger vi barnen totalt sett idag? En analys inte så enkel att göra.

Jag är inte säker på evidensen, men det finns rapporter som säger att svenska föräldrar läser väldigt lite för sina barn, minst i Norden. Det blir riktigt allvarligt när man sedan tar del av vetenskapliga rön som påvisar att de förutsättningar man kommer till skolan med är så oerhört avgörande. Att skolans senare insatser bara delvis kan kompensera det som skett och inte skett innan skolan. Här är det inte heller givet att all slags digitalisering i så stor omfattning som möjligt automatiskt är en fördel. Även om ett fåtal digitala genier kan göra fina karriärer även med svag läsförmåga.

Sverige var återigen ”bäst” på sen ankomst. Det är ingen liten struntsak att fnysa åt i de fall 10-20 % av undervisningstiden ofta strulas bort. Inte bara för de elever som kommer sent, utan för alla som får genomgångarna störda och den effektiva lektionstiden förkortad. I den här inställningsfrågan finns det alltså ingen som slår oss.

Sen har vi stödet hemifrån – till både barn och lärare – som varit, är och kommer att vara mycket betydelsefullt. Här känns det som t.ex. skillnaden mellan Sverige och Finland stor.

Ska man sen återvända till själva skolan och blicka framåt så tror jag att det måste bli arbetsro för lärarna. Fem års reformfrihet och genomslag för minskad administration till förmån för ambitiös lektionsförberedelse tror jag personligen vore bra att börja med. Det måste bli mycket möjligare och mycket mer attraktivt att bli och förbli lärare. Händer det inget snabbt saknar vi några tiotusentals behöriga lärare ytterligare 2020 och jag tror inte vi kommer att peeka i PISA av det heller. Parti och allians får ursäkta, men jag tror också att betygsstemet bör få sätta sig innan man kanske eventuellt går vidare med betyg neråt i åldrarna.

På tal om Pisa-optimering så finns det alltför många exempel på motsatsen hos oss. Jag har hört ett antal lärare beklaga att elever som deltagit på pin kiv har gjort dåliga resultat när man har hört att testet inte alls påverkar dem själva. Kanske inte så vanligt, men förmodligen långt ifrån den gängse inställningen i Sydkorea. Varken detta eller det jag sagt tidigare är ämnat att bortförklara Sveriges resultat, men jag tror inte att det är oväsentliga saker.