…
Om det som Dick Harrison säger här inledningsvis om universitetsstuderande är sant – och jag tror inte han talar osanning – då måste man fråga sig;
Hur blev det så här? Är det curlingeffekter? Vad blir konsekvensen för samhällsutvecklingen?
Etikett: utbildning
Din och min vård
…
Hur får man fram 129 000 undersköterskor inom 3650 dagar? SKL beräknar att vi behöver det tillflödet de närmaste 10 åren.
Rätt svar är inte att sitta med händerna i kors. Vänta är inte heller i närheten av korrekt.
Lösningen är inte heller att så småningom ta in vem helst som vill, utan eller med väldigt lite utbildning.
Det behöver startas flera utbildningsvägar där man från olika utgångslägen och bakgrunder kan få en fullständig utbildning till undersköterska. 129 000 på 10 år är 12 900 per år. Vi utbildar inte så många och långt ifrån alla som utbildas blir kvar i yrket.
Sjuksköterskor är det också brist på. Där beräknar SKL att det behövs 38 000 ett decennium framöver. Många specialiserade.
Utbildningar, förbättringar i arbetsmiljön och andra saker som lockar till uppgifterna. Sådana saker kommer inte för att vi pratar om dem och knäpper med fingrarna. Vi behöver börja nu.
Sysselsatta unga
…
Man önskar verkligen varje ung människa en meningsfull sysselsättning, det är för många som saknar det.
Statistiken visar att situationen trots kriserna förbättrats sedan 2006. Vi har idag en mindre andel unga som varken jobbar eller studerar.
Ungas sysselsättning har bara ökat i Sverige och Tyskland, marginellt i Österrike. I resten av EU är utvecklingen negativ.
Det är viktigt för Sveriges unga och för hela landet att sysselsättningen får fortsätta att växa.
Där skolan fungerar bra
…
Vi hör ofta om skolmiljöer och skolsituationer som inte fungerar som man skulle önska. Igår talades det i P1 om närmast systematiserad trotsighet som nästan omöjliggjorde undervisningen i en klass. Det är tragiskt när unga berövas och berövar sig själva den utveckling man behöver och kan få. Det talas mer sällan om skolmiljöerna som fungerar alldeles utmärkt, där ”jordmånen” är god mitt i all olikhet och utvecklingen påtaglig. De miljöerna finns på många håll och kan bli fler.
Igår hörde jag en erfaren lärare i mogen ålder berätta hur det var på hennes skola. Om trivseln, om positiva, mottagliga och kreativa elever som det är väldigt roligt att umgås med. Som ibland knorrar en smula över något som måste göras, men gör det. Där man då och då får en kram av elever, även i mellanstadieåldern. Där utveckling upplevs varje dag.
Skola är ett samspel, det glöms också ibland för alla utbildningens trender och modeord. En trend har ibland varit att lyfta allt ansvar från elev och hem. Det går inte när det handlar om ett samspel.
Skolorganisation och ledning, lärarna – huvudpersonerna, eleverna – de som är orsaken och målet för det som görs, hem och föräldrar och i viss mån samhället runt omkring. Alla bär ett ansvar, alla kan och behöver bidra positivt till skolans förutsättningar.
Det sker på fler ställen än vad som hörs. Skolan är väldigt bra på mycket fler ställen än det låter, särskilt under ett valår. Nerpratandet av skolan är bekymmersam, bland annat för att det skrämmer bort många goda lärarämnen från en av de roligaste och mest meningsfulla uppgifter och platser som finns.
Tankar om Academedia
…
Aftonbladet har under några dagar haft artiklar om företag i välfärden. De har blivit rätt många de senaste decennierna och bör förstås granskas och debatteras.
Problemet är felaktigheterna i artiklarna. I en påstod man t.ex. att största utbildningskoncernen Academedia, där också min arbetsgivare Eductus ingår, för ut pengar ur landet. Man har bett om ursäkt för den uppgiften och jag tror det kan bli fler dementier.
Just Academedia ägs till stor del av AP-fonder – nuvarande och blivande pensionärer – och har sina lån och pengar i Nordea. Man har varit extremt öppna med ekonomin. Man har också gett de anställda meddelarfrihet som i kommunen. Med nästan 10 000 anställda i Sverige borde det hagla avslöjanden om missförhållanden vore vanliga.
Drygt 80 000 barn, elever och deltagare tillbringar dagarna i någon av de 330 verksamheter som drivs av Academedia. 2,6 % av Sveriges barn och elever, vilket motsvarar ungefär var fjärde i hela Norrland.
Vid 10 enheter i landet har man haft rejäla problem som man jobbar med.
Det finns kommuner som har svårigheter i betydligt mer än 3 procent av sina skolor och förskolor.
Flera har tävlat om att ge en skev bild. Förra året fanns 4 gymnasieskolor i landet som Skolinspektionen inte hade något alls att anmärka på vid granskning. 2 var Academedias. Otur att Anna Dahlberg på Expressen inte visste om det när hon utifrån den mest problemtyngda skolan tecknade sin starkt negativa bild av Academedias verksamheter.
Och vinst? Nyss mötte jag ett västerbottniskt kommunalråd som berättade att man har ett överskottsmål på 2 % för att verksamheten ska vara sund. För att man ska kunna reinvestera och ersätta det som förbrukas. Academedia har en vinst på 7 %, till stor del genom synergier, gemensamma stödfunktioner och affärsmässighet kring lokaler.
Det egna kapitalet ligger kring 35 %, ungefär som min hemkommun Vännäs.
Både Academedia och vi betalar ränta på lån. Academedias omsättning är 10 gånger större än Vännäs, drygt 5 miljarder. Det är naturligt att det blir en hel del ränta i kronor.
I Vännäs bygger vi en ny skola som vi lånefinansierar – något vissa nu antyder att skolföretagen inte bör få göra. Så skattepengar inte går till ränta. Hur tänker man då, och på vilken grund?
Om verksamheter är kvalitetsinriktade, bidrar positivt för individer och samhälle och har nöjda brukare ser jag inget problem i om de är organiserade som företag. Inte heller i om de gör ett par tjugor i daglig vinst per elev och deltagare under samma ekonomiska villkor som kommunala verksamheter.
Vinsten delas inte ut till ägarna i det här fallet, pensionärerna och andra. AP-fonderna och övriga ägare räknar med värdeökning när verksamheten säljs.
Förra veckan var jag bland annat på internutbildningar kring kollektivavtal och systematiskt arbetsmiljöarbete. Vad jag hunnit se är Academedia en seriös koncern som vill leverera god verksamhet och nytta för människor och vårt gemensamma samhälle.
De människor jag arbetar med och möter i andra delar av koncern är ambitiösa och målinriktade och gör bitvis storverk. Verksamheterna man jobbar i berör många. Har varje barn, elev eller deltagare inom Academedia 5-6 närstående som följer med i det som sker finns kring en halv miljon rätt initierade bedömare där. Jag tror de allra flesta är positiva, det har också verkat så när Aftonbladet bett om utlåtanden.
Det vore dumt, dyrt och förödande att krossa alla de här verksamheterna och vända tillvaron upp och ner för väldigt många. Däremot ska det ställas höga kvalitetskrav. Inifrån och utifrån.
Aftonbladet ber om ursäkt
…
Det sker inte på förstasidan direkt, men Aftonbladet dementerar nu den felaktiga uppgiften att Academedia för pengar utomlands.
Det är lite sent, artikeln och grafiken skulle inte ha sett ut som den gjorde.
Återkommer…
Osanningar om utbildning
…
Nu skrivs mycket som inte stämmer med verkligheten och bilden förvrängs riktigt rejält av både Aftonbladet och Expressen. Bland annat vad gäller Academedia, Sveriges största utbildningskoncern. Man bör vara försiktig med att vidarebefordra det som sensationspressen går ut med nu. Somt är inte sant, annat är rejält skruvat.
Ska försöka återkomma med en del uppgifter efter arbetsdagens slut, just nu finns inte tiden.
Spelregler på arbetsplatsen
…
Jag har varit med om en väldigt bra kursdag om utbildningsavtalet idag. Kollektivavtalet som bl.a. Eductus omfattas av och som ger spelregler och förutsättningar för fungerande arbetsplatser i en bransch som präglas av relativt växlande och ”kortlivade” verksamheter jämfört med skolvärlden.
Förutom avtalet har det handlat om koncernens omfattande personalwebb. Duktiga HR-experter har lett dagen och det känns tryggt att kunna ha dem i ryggen framöver, tillgängliga via mail och telefon när man stöter på sådant som måste tolkas eller få sin praktiska förklaring.
En och annan aha-upplevelse har det blivit, det känns riktigt bra att ha tillgång till de här resurserna. (Dessutom flera kollegor runt landet som man kan konsultera när det behövs) Väldigt ofta kan man känna sig rätt ensam med avtals- och HR-frågorna som skolledare. Oftast är de fackliga företrädarna oerhört mycket mer välutbildade i regelverket än arbetsgivarföreträdarna. I alla fall i mindre kommuner och ideella sammanhang, fast det förstås även där finns stödjande resurser att tillgå. Den olikheten kan ha med sig många onödiga nackdelar för alla inblandade.
Idag är jag inte skolledare, men behovet av kompetent expertis som hjälper en att fylla kraven på en nutida arbetsgivare är lika stort i den här uppgiften. I morgon blir det mer utbildning på lite andra områden. Efter den här dagen är förväntningarna inte mindre.
Kraftig volymökning
…
Kommande vecka blir intensiv. Två olika kurser, en för nya chefer inom företaget och en HR-kurs. Det blir en budgetdag med regionen och så ett veckoslut med Moderaternas Sverigemöte.
Inför budgetdagen skulle vi göra en prognos för nästa räkenskapsår, bl.a. över lönerna. Jag skrev in dem med alla siffror istället för att ta bort de tre sista. (Som man skulle, fast det det inte uttryckligen stod)
Den humoristiska controllern mailade och frågade om Eductus Umeå verkligen hade råd med den niosiffriga lönekostnad jag rapporterat.
Jag svarade att här blir det volymökning! ,-)
Nog räknar vi med ökning, men tusen gånger större blir vi knappast.
Nästa veckas kurser behövs nog. 🙂
Dåliga verksamheter
…
Det finns privata verksamheter i välfärd och samhällstjänst som är så generande usla att det gör ont att höra om dem. De är ett hot mot sina seriösa, ofta kreativa och branschledande kollegor. Verksamheter som samhället behöver.
Brister och empatilöshet som ibland kan hittas hos offentliga aktörer ändrar inte bilden på något sätt, ursäktar inget. Dåliga verksamheter ska stängas ner.
Senaste kommentarerna