…
Det är nåt visst med nysnö. Men, visst är det charmigare i december. *s*
Talade ikväll med min späda moster som fyller 95 i dag. Bor i eget hus och berättade att hon ”fått nåd att skotta själv” i vinter, ibland två gånger om dagen.
Så kan man också se det. 🙂
…
Men annars har vi haft ganska många här i Västerbotten i vinter.
Det är gigantiska mängder snö härifrån som ska bli jordluckring, grundvattentillskott och elström i Stornorrfors inom de närmaste månaderna.
Av alla hemska saker väntar nu tandläkaren.
Det hjälps inte, trots att jag är till åren kommen och aldrig ägt eller kommer att äga en skoter så ser det ganska kul ut.
Jag mötte en kamouflagefärgad häst på dagens promenad i det underbara vintervädret. Fast den trevliga ägaren tyckte att smutsfläckarna syntes lite för bra mot allt det vita.
…
Två timmars intensivt snöflyttande är inte mycket att tala om idag. Många i trakten har gjort mycket mer och är långt ifrån färdiga.
Mina lemmar är ganska makaronartade ändå. Tränar man på gym brukar man vila lite mellan övningarna, även om man satsar på att ha hyfsat hög puls. I klabbsnösvängen ligger man på mest hela tiden.
Egentligen är jag inte klar. Några ton har jag sparat åt traktorn som jag hoppas hinner komma förbi idag.
…
Har varit i Umeå på sammanträde och känner mig tacksam över att få slippa köra mer idag. Trots att jag gillar att köra långt skulle det kännas motigt med en tur till Mo i Rana, Kiruna eller Ivalo det närmaste dygnet.
Det är bara kvällens snöskottning som ska få ut mig nu. Det lär inte behövas något gym idag, det kommer att räcka med snön. Temperaturen gör den mjuk och vinden piskar den kompakt.
Jag sparar den lite till.
…
Visst är det en del bök med snön. Men förutom mysfaktorn, tänk så mycket ljusare och enklare det är att köra på den vita vägen jämfört med på den svarta, våta, höstmörka asfalten.
Man får bara komma ihåg att snö är snö.
Att få åka osaltat är en särskild, numera sällsynt förmån.
…
Stämningen var hög i det närmaste grannskapet i morse. Det hade kommit SNÖ!
…
Jag har en vän här i norra Västrbotten som är en snöskottare av rang.
Han tillhör den där kategorin som liksom skulpterar snön. Vintergården blir som en sorts installation.där underlaget ser ut som ett salsgolv. Det finns inga ränder där man ser spår efter snösläden och alla handkörda kanter ser ut som de formats av en gigantisk överhandsfräs. Ett sådant här år är de släta avläggen djupfrysta och sonen parkerar ibland bilen uppe på det ena.
Härom veckan skulle min vän jobba förmiddag och skulle upp 0345. Eftersom det snöade på kvällen ställde han klockan på 0245 så att han skulle hinna skotta en timme. När "Bitvargen" passerade ute på vägen och långsamt hyvlade bort spåren i vägbanan tittade föraren länge på mannen som styrde snö för fulla muggar. Strax innan tre på morgonen, i den 25-gradiga kylan.
Vi är lite olika, min vän och jag.
…
Fast man inte har någon plog.
Jan
Senaste kommentarerna