…

Dagen jag åkte till Kenya fick jag en fråga som följde med mig både dit och hem. Om jag ville bli rektor och skolchef i Bjurholm efter mångårige ledaren Lars Westman. Detta under 8 månader fram till att man blir klar med sin nya organisation i kommunen.

Det var en hedrande fråga som hade med sig ytterligare frågor. Lite skrämmande var den. Att bli befordrad över kompetensnivå har aldrig tilltalat mig och här finns det ju en risk.

Att det är Bjurholm det handlar om är särskilt lockande, jag har en speciell känsla för min barndoms kommun där jag följde med pappa Tore runt i byarna. Man vet ju hur det är med gamla elefanter och känslan för Sveriges minsta kommun har inte avtagit med åren.

När jag för några år sedan motionerade om en viss anpassning av de nya skarpare behörighetskraven för lärare var det just Lars Westman jag vände mig för konsultation. Vi var överens om att de mindre skolorna och kommunerna kommer att ha svårt att få ihop vettiga lärartjänster för alla framöver, trots mycket kompetent och målmedveten personal i exemplet Bjurholm.

Att man känner många är förstås också ett problem om man inte "fyller kostymen" efter Lars. Men, som det brukar vara, männen stöder sig på duktiga kvinnor. Hade inte de andra rektorerna, Therese och Gunilla, funnits med sin erfarenhet och sitt ansvar hade jag trots allt positivt inte vågat hoppa på tåget.

Det är svårt för undertecknad att låta bli att blogga om vardagen, arbetet och skolan och vill inte blanda tjänstemannauppgiften med politiken. Därför finns det risk att jag dyker upp med en politikbefriad blogg under Bjurholm framöver.

Jag tackar för förtroendet och hoppas att jag ska bidra positivt under den här perioden.