Jan Nilssons blogg
En välda blandning...

Etikett: skola

Använd tekniken för hela landets bästa

Av , , Bli först att kommentera 6

…
För ett tag sen var jag på en folkbildningsdag på regeringskansliet där Gymnasie- och kunskapslyftsministern var med.
På skämt frågade jag en utbildningschef i en av våra norrlandskommuner jag träffade dagen innan om han ville hälsa något till Anna Ekström.

Jo, det ville han. Dels att det skulle göras lättare att distansutbilda lärare så att det går smidigare att bli lärare i hela Sverige. Kanske mitt i livet och utan att flytta. Dels ville han att de kvarvarande hindren för distansundervisning skulle tas bort. Allt för att grund- och gymnasieskolelever i glesbygd och på mindre orter lättare kan få undervisning i språk och andra ämnen man vill läsa. Med lärare på plats och behöriga lärare på skärmen om de saknas lokalt. Ibland, i vissa ämnen. Oavsett vad vi önskar kommer lärarbristen bara att bli värre.

Idag ser jag att i alla fall ett lärarfack motsätter sig detta. Jag förstår delvis hur man tänker, men behoven i de geografiskt största delarna av Sverige måste väga mycket tungt i denna fråga.
I Tyskland börjar man jobba på att få folk att flytta till landsbygd och småorter. I väntan på att vi ska bli lika kloka, kunde vi inte göra det möjligare att bo kvar där med goda utbildningsmöjligheter?

Använd teknik som finns för hela landets bästa.

Behövas och bidra

Av , , Bli först att kommentera 3

…
Har den senaste tiden påmints om problemet att gymnasieelever inte tar utbildningen och framtiden på allvar, att frånvaron ibland ligger på stadiga 20-30 %. Med allt det innebär efter utbildningen. Detta ger problem i många led och på många nivåer, främst för eleven själv.

Vad gör att denna personliga möjlighet och dessa enorma samhällsresurser hanteras så? Det finns säkert hundra orsaker, men tror dessa unga att de behövs, att de och deras kommande uppgifter är viktiga? Personligen tror jag att det är oerhört viktigt för självkänslan, självförtroendet och engagemanget att man får hjälpa till och bidra långt innan man egentligen gör nytta. Att man inte servas sönder och samman långt innan gymnasiet.

Men vad gör man här och nu? Många har inte alls de här problemen, men jag tror motivationen är en av de större utmaningarna vi har för den aktuella gruppen. Varje människa behövs, måste få bli medveten om det och få visionerna om det positiva det innebär. Vi har inte råd att slarva bort de viktiga unga, inte heller samhällsresurserna som satsas.

Ljus under mörka skyar

Av , , 2 kommentarer 8

…

Har idag tittat runt i vår nya skola i Vännäs. Mycket roligt att se den tillgängliga och ljusa byggnaden.

  
Allas vår Sverker har frågat och resonerat med både stora och små och med ansvariga av olika slag. Nyss berättade Jögge Sundqvist som tillsammans med Monika Gora stått för  den konstnärliga utsmyckningen. Bland annat historien bakom räddaren, stegen och ”kraftkorset” i foajèn.

  
Huset är som sagt ljust, även extremt energisnålt. Förr byggdes skolorna ofta gediget som kyrkan, banken och sjukhuset. En signal om att utbildning är viktigt och långsiktigt. Det känns som nya Vegaskolan är en sån signal.

Den här dagen hänger mörka tunga skyar över tillvaron efter attentatet i Paris. Jag har tänkt lite på Churchill och Londonborna som slet och grät under anfallen av hitlertysklands bombplan – men inte gav upp, inte slutade att leva och envist arbeta framåt. Inte lät ondskan stuka sinnena och få som den ville.

Jag menar att vi ska tänka på det stora och det eviga, men inte lägga ner livet och den eventuella morgondagen oavsett hur ondskan härjar.

Vegaskolan kan just idag få vara en enkel bild på det. En ljus och fin framtidsbyggnad, ibruktagen i en orostid – för morgondagen.

  

Att älska skolan

Av , , Bli först att kommentera 4

…

En liten flicka som nog börjat skolan i höst stod idag med äldre syskon och föräldrar i en kö på Arlanda. Plötsligt deklarerar hon högt och med visst eftertryck: ”-Jag älskar skolan!”

Pappan och jag stod intill varann och utbytte ett leende. Med en blick på en äldre bror till henne sa han: ”-Vi får se hur länge det håller.

Som friskolerektor träffade jag en gång en lite äldre flicka som ville börja på vår skola, pappan höll inte med. Då spände hon ögonen i honom och sa att man inte fick gilla skolan där hon gick, men att hon googlat och kommit fram till att man nog fick gilla den här. Hon vann, och det blev också en del samtal med hennes kloke far några år.

Jag önskar att så väldigt många fler ska få gilla skolan, länge. Att det ska få finnas skolmiljöer där riktigt många älskar den, där det är ok. Där det också finns utmaningar och stöd, så alla kan få förutsättningar att älska skolan, på var sina vis.

Sen önskar jag också att många pedagogiska begåvningar ska hitta fram till några av världens bästa och mest meningsfulla yrken, de inom skolan. Få som gör det ska uppleva arbetslöshet framöver och många roliga minnen och människomöten ska de få. Mitt i slitet.

Framtiden behöver lärare idag.

Urbaniseringen?

Av , , Bli först att kommentera 7

…

Har mitt i de senaste dagarnas jobbmässiga högtryck läst ett antal initierade artiklar som ganska skarpt ifrågasätter om urbaniseringen är i närheten av att vara så stark som det sägs. Det verkar faktiskt inte så. Sammanfattningen av det jag läst kan vara ungefär att våra största städer främst växer på grund av befolkningstillväxt och invandring. 

I dagsläget flyttar fler till byarna än från dem och hindret för den utvecklingen tycks främst vara att de som inte längre bor i de familjegårdar och hus man ärvt inte vill sälja dem. Samt att boendemiljöer med stor andel äldre äldre minskar naturligt. Många småorter står kvar på ungefär samma nivåer trots att många äldre flyttar när man sålt huset. De barnfamiljer som söker en mindre ort och ett lite lugnare liv är inte få. Det är inte bara lägre huspriser som gör att Vännäs kommun ligger i Sverigetopp i andel barn. Eller att skolan i Bjurholm vuxit en del de senaste åren.

Även i storstäderna finns överraskningar. Enligt en undersökning som NCC och United Minds gjort vill fler bo i förorten än i innerstan, bara kommunikationerna är bra. Även där drar lugnet och närheten till grönområden som man läser i den länkade artikeln. 

Jag har fel ibland, men jag tror mycket talar för att ”lugnt och grönttrenden” i boendet kommer att tillta. Den som lever får se.

När korridoren blir smal

Av , , 5 kommentarer 6

Apropå min näst senaste blogg med överskriften ”Innovation och tolerans” så fick jag en kommentar av en vän till mig som jobbat mycket med utbildning. Jag har tagit bort namnen i kommentaren – men i övrigt skrev han så här:

”Jag bodde i en studentkorridor på Ålidhem under fyra år i mitten av 70-talet när jag läste på universitetet i Umeå. Två färgstarka bröder, flyktingar från Iran bodde också där. De lärde sig svenska mycket snabbt och gjorde båda snabba akademiska karriärer. Den ena är numera en av Sveriges mest erkända cancerspecialister medan den andre satsade på affärsverksamhet och data. Han startade bland annat ett webbföretag och är numera mångmiljonär.

Under korridortiden så pratade vi mycket om vilka skillnader man såg mellan Iran och Sverige. Det mesta i Sverige var bättre tyckte de – men en sak var man oroliga för. ”Ni låser ju in eller drogar ner alla som går utanför normen”, tycktes de se… Det betyder att ”det normala” blir smalare och smalare och i Iran är det ju de som egentligen är långt utanför det ”normala” som åstadkommer nåt som senare visar sig vara banbrytande”, tyckte bröderna.

Rätt tänkt tycker jag!

Jag tror också att vi har en del vi borde justera i vår ofta alltför exkluderande och lätt fyrkantiga kultur. Vi riskerar att missa en massa.

Innovation och tolerans

Av , , Bli först att kommentera 5

…

Det här är en mycket intressant artikel som borde läsas av många. Entreprenörer, lärare, rektorer, skolchefer, ledare, riskkapitalister och politiker och alla andra nyfikna som inte slutat utvecklas.  Det är fler än Microsoft som borde ha nytta av de här insikterna. Länken till kortintervjun med överläkaren Simon Kyaga bör man också klicka på. Definitivt.

Idag bromsar och begränsar vi alltför ofta både människor och organisationer genom en låg tolerans för det som kan betraktas som annorlunda. Vi missar mycket kreativitet, innovation och utveckling genom att bygga en trång ”normalitetskorridor” med lite acceptans för det originella. Många testar vi sönder tidigt och åtskilliga av gårdagens genier hade nog aldrig fått chansen att ge oss sina genombrott idag. Många är de inte fullt psykiskt stabila och de energirika kreatörer som kanske jobbat sig in i väggen som idag styrs in på stickspår och inte längre får chansen att bidra med utveckling i smått och stort. Shame on us! Frågan är vad vi gjort med Einstein. Povel Ramel hade vi kanske medicinerat bort. Det är inte  heller säkert att Ingvar Kamprad idag hade fått chansen om han varit anställd, periodare och allt. Frågan är verkligen hur många dugliga små- och storföretagare, innovatörer och nobelpristagarämnen vi avhänt oss i skola och samhälle de senaste decennierna. Jag är rädd det kan vara många. 

Jag tycker kanske att man använder orden ohälsa och sjukdom lite vårdslöst i artikeln. I de flesta fall handlar det nog mer om funktionshinder. Men att vi bör bli bättre på att ta vara på särbegåvningarna, resursbärarna med funktionshinder, de egensinniga autodidakterna, de outtröttliga autisterna och sådana som periodvis även är psykiskt sjuka – det är jag övertygad om. 

Vi talar om väldigt olika profiler, men att ta vara på de kreativaste ”tvärtom-tänkarna” blir knappast mindre viktigt ju snabbare och mer innovationsberoende samhällsutvecklingen blir.

Klicka och läs artikeln nu…

Academedia – en storkommun

Av , , 10 kommentarer 8

…

Jag deltog på Academedias samhällsmarknadsdag i onsdags, en intressant träff med ett antal tunga ledarskribenter och samhällsdebattörer.

Under dagen kom jag att sitta bredvid en kvinna som är en av Lärarförbundets ”bevakare” av utbildningsföretagen i Sverige. Det blev flera intressanta samtal kring inslag och debatter under dagen. Hon beskrev på ett intressant och klargörande sätt fackets ”resa” i synen på de stora utbildningsföretagen, deras kvalitet och betydelse. 

Per Kornhall, med starka synpunkter på skolvals- och finsnsieringssystemet, nämnde en sak vi kom att prata om. Detta att företagen sysslar med En sak, utbildning. Detta ger förstås i längden vissa fördelar. Utbildningssfärens nuvarande (och sannolikt framtida) huvudaktörer är kommunerna där vi har väldigt många strängar på lyran. 

Academedia är med sina 140 000 dagliga barn, elever och vuxendeltagare ”Sveriges näst största kommun”. Bara Stockholms kommun är en större utbildningsanordnare. Academedias verksamhet sträcker sig däremot från Kalix till Ystad.

Allt är inte problemfritt. Av 450 enheter finns 10-15 där man har betydande svårigheter av olika slag. Men med fokus på utbildning och med centrala stödfunktioner finns möjligheter att arbeta målmedvetet med kvalitet och utveckling över tid.

Facket generellt verkar gradvis ha ändrat synen på utbildningsföretagen. Hoppas det sprider sig allt snabbare i samhället. Att låta nidbilder styra ryggmärgsdriven utveckling av regelverk som riskerar att slå sönder så betydande delar av det som fungerar i utbildnings-Sverige – det har vi verkligen inte råd med.

Sen skulle jag personligen vilja se en utveckling där utbildningsföretag med resurser, struktur Och eldsjälar tar sig an riktigt segregerade problemområden och problemskolor och på det sättet understryker det samhällsansvar som redan finns och verkar.

Tvärt emot fördomarna

Av , , Bli först att kommentera 9

…

Har i veckan haft förmånen att vara med och arbeta med Academedia Vux chefsdagar där 165 ledare från olika företag hade den första av tre träffar under året. Ordet ”vux” är lite missvisande då allt inte är utbildning. Några arbetar också med att hjälpa människor till arbete mer konkret.

Stod nyss och pratade med några av länets riksdagsledamöter när jag kom att tänka på att jag fått prova uppgifter i både i ideell, kommunal och företagsdriven utbildning. I förskola, grundskola, gymnasium och vuxenutbildning. Allt i någon mån och under mer än 20 år. Alla verksamheter har innehållit insatser för nyanlända.

Ofta har jag önskat att människor med svårrubbade fördomar kring saker som ”kravlös skola”, konfessionella eller företagsdrivna skolor hade fått uppleva verksamheterna. Det har jag tänkt även i veckan. Mycket i programmet och i min grupp har handlat om hur verksamheter och ledare kan stötta varandra i samhällsuppdraget, i bygget av det inkluderande samhället. Hur man kan möta uppdragsgivarnas mål och mening genom kvalitativ undervisning, integrationsbefrämjande arbete, arbetsgivarkontakter, jobbmatchning och överbryggande av hinder. I bland under krävande och snabbföränderliga  förutsättningar.

Viljan att göra gott och utveckla människor för livet under solen genom utbildning och annat skiljer sig inte på ett för mig märkbart sätt mellan de ideella, kommunala och företagsdrivna verksamheter jag fått arbeta i. Om man i något mänskligt och avlönat sammanhang kan tala om altruism så har jag mött den överallt. Även egoismen, prestigen och annat som poppar upp där vi människor är.

Det har varit bra dagar och jag hoppas målbilderna, exemplen och inspirationen blir till nytta för många. Medlemmarna i min kreativa och åldersblandade norrlandsgrupp har tänkt ta nyttan ett extra steg. Hoppas vi lyckas.

  

Bistra sjuktal

Av , , Bli först att kommentera 7

…

Det ser allvarligt ut med de skenande sjuktalen i kommunerna. Ökningarna är markanta på de flesta håll. Några kommuner ökar talen bara marginellt, t.ex. Vännäs. Robertsfors förbättrar faktiskt siffrorna.

Det måste vara flera arbetsplats- och ledningsrelaterade saker som påverkar. En betydande andel av  kommunernas personal upplever i alla fall på olika sätt arbetssituationen tung. Då ska vi veta att detta är innan de största flyktingvågorna nått ut till ”slutmottagarna”. De flesta inom kommunal verksamhet berörs bara marginellt av mottagandet och i Västerbotten har vi låga antal jämfört med flera kommuner söderut. Umeå hör till kommunerna som tar emot riktigt få. Arbetssituationen generellt har lite att göra med att vi tar emot fler flyktingar än ändra europeiska länder. Framöver tror jag också att flyktingströmmen kan ha med sig flera positiva följder, t.ex. genom fler motiverade undersköterskor och annan vårdpersonal.

Oavsett detta och oavsett ståndpunkter i flyktingfrågor så måste vi vara klara  över att personal inom kommunala områden som bl.a. kommunledningskontor, socialtjänst, vård, förskola, skola och annan utbildning kommer att få en tuffare arbetssituation framöver. Även inom landstingets sfär kommer en ökande flyktingström att märkas.

Det hjälper inte bara med ord och principiella tankar. På något sätt måste landet med högt flyktingmottagande och svag integration bli bättre på dessa saker. Utan att det går utöver personalgrupper där fler får allt svårare att orka med nuläget.

Presentation

Tomas o Emelies bröllop 60 D 1284 - Kopia (2)

Jan  


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se