…
Just nu är det många runt omkring oss som har det svårt på flera olika vis. Några riktigt svårt. Sjukdom, riktigt svår sjukdom, drabbade barn, hot mot arbete, uppgift och utkomst. Med mera.
Det är inte alltid lätt att vara människa.
Många kan undra hur man kan tro på Gud när man ser allt elände som kan hända. Själv tänker jag istället ungefär som Petrus sa när Jesus undrade om även lärjungarna skulle lämna honom:
”-Herre, till vem skulle vi gå?”
…
Läste just en interpellation från (FP) till nästa landstingsfullmäktige. Enligt denna är det den psykiska ohälsan som ökar mest, speciellt bland de unga. Några siffror är riktigt bekymrande.
I Sverige har heldygnsvården för unga kvinnor mellan 15 och 24 ökat med 65 % de senaste tio åren. Bland unga män har den ökat 50 %.
2010 var 50 % av dem som sökte till den psykiatriska öppenvården under 30 år. Alltså sådana som definitionsmässigt slutat vara barn för max 12 år sedan. Av dem som vårdades på psykiatriska slutenavdelningar var 30 % så unga.
Det kan finnas många olika bakgrunder och orsaker till de här siffrorna, men helt klart är att sorgligt många unga mår dåligt.
…
Det är väldigt skönt att ha ett hem att komma till. Dessutom ett bebott hem.
Har bl.a. varit till ett äldreboende vid Skellefteälvens strand. Träffade en gammal vän som inte kunnat tala på flera år. Pigga ögon, ivriga gester och en igenkännandets glädje som inte gick att ta miste på var en av helgens stora upplevelser. Efter att ha laddat länge kunde hon säga ett hej.
Något jag verkligen gillade var det avgränsade ”djurrummet” där det bland annat fanns en kanin som vår vän ibland brukar klappa och hålla i. En annan sak var de många tavlor och väggmålningar som visade saker som många av dagens äldre känner igen från sin barndom.
Undrar vad det blir på min generations väggmålningar?
Det ser ut att bli en tur via Åre till Norge inom en knapp vecka. Det känns spännande och lockande i vargavintertider.
Jag kommer inte att disponera tiden fritt, men det hela ser ändå ut som en tanke.
En av ungdomstidens vänner flögs härom veckan in till sjukhuset i staden dit jag ska, slagen av en stroke. Efter att ha umgåtts flitigt under både nöd och nåd under några ungdomsår var det nu länge sen vi sågs. Jag hoppas att det är meningen att jag ska få träffa honom.
Det är något speciellt med vännerna från ungdomstiden. Det är lite som med ungdomens kärlek. De åldras inte på riktigt samma sätt. Man har oföränderliga bildminnen från länge sedan kvar på näthinnan och i hjärtat.
…
Skulle just sända iväg några bilder från kvällen, men något annat kom emellan.
En nära bekant som jag haft mycket att göra med har slagits av en allvarlig sjukdom idag. Slagits riktigt hårt. Alldeles för tidigt med våra mått mätt.
Tankarna går, hjälplösa, till de närmaste. Saker ändras rasande snabbt och det är inte alltid vi har den tid vi tror.
Jan
Senaste kommentarerna