…

Jag brukar påpeka att vi idag har mer älg än partimedlemmar i Sverige, alla partier inräknade.

Jag gillar både älgar och älgkött, men det är ett lite deprimerande förhållande. Det totala medlemsantalet närmar sig snart antalet förtroendevalda i landet på 50-talet. Då vår befolkning var neråt hälften så stor.

Partiernas minskande medlemsantal kan ge oss stora svårigheter framöver. Det kanske redan gör det. Demokratin tycks vara i kris.

I.o.f.s. är 70- och 80-talens betydligt större medlemsantal inte så mycket att vara stolt över. Det var massor med medlemsfusk då också, rakt över. Allra värst var väl fackens kollektivanslutning av både kommunister och borgare till socialdemokratiska partiet. Det var inte länge sedan jag mötte en som försvarade det "val- och bidragsfusket" och ville ha det tillbaka.

Jag önskar mig minst en femdubbling av antalet (frivilligt) partianslutna. Även ett mindre segregerat samhälle, rent politiskt. I Sverige får partianslutning ofta något  nästan religiöst över sig. Jag tror det är en anledning till att folk ryggar för att göra en insats för samhället genom partimedlemskap och politiskt engagemang.

Det är inte som i USA där jag under valkampanjen 2008 kunde se affärsinnehavare visa vilken de röstade på i butikernas skyltfönster. I Sverige känner sig ofta näringsidkare tvugna att mörka sitt medlemskap i ett parti för att inte tappa en stor del av kunderna.

Ju fler som slopar partiengagemang, ju närmare kommer vi slopandet av demokratin och samhället, så som vi nu känner det.

För övrigt anser jag att spärrarna för personval ska tas bort.

SvD DN