…

Jag har läst lite om Gösta Skoglund på slutet. En av Västerbottens "mesta" politiker som föddes 1903 och fick en lång tid i samhällsarbetet. En fackligt aktiv fiskarson från Hudiksvall som blev lärare och hamnade i Umeå. Riksdagsman i trettio år, landstingsledamot ännu längre. Kommunikationsminister var han i 8 år, innan han efterträddes av en man vid namn Olof Palme.

Han hade tydligen lätt att se helheten, men drev även specifikt norrländska frågor. Sina väljares frågor. Ett kommunalråd i Göteborg sa en gång att han var den bäste kommunikationsminister som Sverige haft – för Umeå.  Han fick vara med under Sveriges verkligt expansiva tid. Kämpade för sina ideer, ofta i små rum, vann och förlorade. Han vann det norrländska universitetet till Umeå. Han förlorade kampen om Vindelälven som han ville bygga ut. Jag tycker båda sakerna var bra.

En reflektion som kommit efter att jag läst lite om denne socialdemokratiske realpolitiker är vilken olikhet det är mellan hans tid och vår. Sveriges plats, roll och möjligheter i världen – vilken enorm skillnad. Landet hade försprång i teknik, utbildning, kunnande, exportinkomster och möjligheter till välfärdsfinansiering.

Det är många äldre som tänker tillbaka på svunna tider och tänker – om vi bara hade haft politiker som den och den! Med all respekt för den tidens politiker, det hade nog inte hjälpt. Man kan bli avundsjuk på att man förr hade mer färgstarka och personliga politiker som inte var så förtvivlat strömlinjeformade och opinionsoptimerade på alla vis. Samtidigt behövde de inte vara det heller. Media lämnade dem t.ex. i stort sett oantastade vad gällde deras privatliv. Mycket var också mindre komplext och krävande än idag.

Gösta Skoglunds politikergeneration och parti utförde mycket som var bra, men gjorde också missbedömningar. Det samhällsbygge som växte fram var här och där inte hållbart och krävde justeringar. Flera saker som såg bra ut för de flesta visade sig hämma utvecklingen kraftigt på längre sikt.

Jag har bara en mycket ytlig kännedom om Gösta Skoglund, men jag tror inte att han hade trivts i dagens verklighet. Det är lättare och mer inspirerande att bygga upp och bygga ut än att försöka göra det bästa av en krympande kaka. Det är tufft att genomföra reformer som kräver betydande ansträngningar och inte känns så positiva.

Sextiotalet kommer aldrig tillbaka. Vi som lever idag måste hjälpas åt att hantera den tid vi är satta att leva i en stund. Med de förutsättningar som gäller nu och framöver.

Det är  kanske någon här som ska komma ner från läktaren, kavla upp ärmarna och börja jobba? Kanske en nutidens Gösta Skoglund, men inte nödvändigtvis i samma klubbtröja. *s*

Välkommen!