…

Dagens samhälle har räknat ut att politiken i rike, region och kommun sammanlagt kostar svenskarna 16 miljarder.

63 miljarder blir summan om man lägger dit även det opolitiska förvaltningsarbetet i kommuner, landsting, regioner, riksdag och regering.

Det ligger mycket i "Parkinssons lag" som kan sammanfattas i orden:  "En arbetsuppgift kommer att ta exakt den tid som är avsedd för ändamålet." Det stämmer också att det inte finns någon automatisk koppling mellan vad man stoppar in i en offentlig verksamhet och vad man får ut.

Det gäller inte bara där. Vissa av våra stora företag tycks ha öav av inneffekivitet i sina stora kroppar, trots att man är konkurrensutsatta. I all verksamhet måste man vara uppmärksam på automatiska ökningar av den i.o.f.s. nödvändiga administrationen.

Den politiska verksamheten måste också bevakas. Att bara gnälla på att politiken kostar pengar är däremot inte så konstruktivt. Den måste finnas om man vill ha demokrati och den kostar pengar. Det gör administrationen i en diktatur också, men då finns ingen allmän kontroll. Det finns knappast något alternativ till att lägga en knapp 2000-lapp per huvud till styrandet av stort och smått i riket. Det är det politiken kostar.

Det största problemet är inte att sveriges alla politiker i genomsnitt kostar medborgarna ca 5000 i månaden per styck. Än viktigare är hur politikerna hanterar medborgarnas pengar i sina beslut. Uppgiften är inte att få verksamheten att gå jämnt ut med vad man kan få från skattebetalarna. Det är en viktig del att man ska hålla budget, men huvudmålet är att medborgarna ska få så mycket som möjligt av rätt saker för sina ihoparbetade pengar.