Frånåkt så det sjöng.
För sisådär 35-36 år sedan när man åkte moped i ur och skur var det en som åkte ifrån oss hela bunten. Det var känsliga saker då. Han som åkte den allra äldsta mopeden var snabbast. En likadan som på bilden, fast ljusblå.
Frånåkt så det sjöng.
För sisådär 35-36 år sedan när man åkte moped i ur och skur var det en som åkte ifrån oss hela bunten. Det var känsliga saker då. Han som åkte den allra äldsta mopeden var snabbast. En likadan som på bilden, fast ljusblå.
Dakota, det var länge sen.
Det var mopedutställning i Lycksele. Moppen på bilden är äldre än min var, annan färg hade den också. (Ursäkta fingret i vägen) Oj, vad man frusit på den. Nästan alla som körde mopederna i Lycksele var äldre, kroppsligt mogna män. Han jag köpte min av har nyligen fått tag i en likadan i toppskick med all dokumentation och få mil.
Ryktet säger att frun köpte den åt honom. Det är kärlek!
Männen (och kvinnorna) med tålamod. Ingemar visste inte hur lång tid det tagit att renovera bilen till skicket som syns på de tidigare bilderna. Så här såg den ut när han började. Man kan hinna få reda på mycket på en mack.
I ståtlig helfigur.
Det här ekipaget såldes nytt till en trädgårdsmästare 1947. Efter 20 år på rull ställde han bort den, Ingemar är ägare nummer två. Mercury var på den här tiden en lite förlängd och förlyxad Ford.
Från Lima till Lycksele. Här får han korv, Ingemar Nygårds. Han har kört 80 mil enkel väg i sin egenhändigt renoverade Mercury -46 för att komma till Motorveckan i Lycksele.
Nog är det Motorveckan.
Lycksele översvämmas för närvarande av fina och/eller udda ekipage. Nu finns inte tid att titta på sådant, mer än på dem man snubblar över.
Senaste kommentarerna