…
Jag har hört talet och läst den här texten några gånger och en del börjar sjunka in. Huruvida Palme känt igen sig i Reinfeldts budskap vill jag låta vara osagt, men det Reinfeldt sa och Zaremba skriver om människosynen lämnar mig inte riktigt.

Personligen menar jag, kanske måttligt politiskt korrekt, att man måste kunna tala om volymer när det gäller invandring. Vi bor i ett land där man inte kan bo var och hur som helst när som helst. I Sverige skulle det framöver kunna komma att handla om tältläger, tyvärr. I många kommuner är det inte bara en vilje- och hjärtefråga att ta emot ytterligare väldigt stora mängder människor, bostadshusen finns inte. Pengarna att bygga dem finns inte.

Samtidigt med detta konstaterande får vi aldrig ett ögonblick ramla ner i rasismens och främlingsfientlighetens dumma och fördummande hål, även om de är lite fernissade. För mig är människovärdet absolut. Mitt i alla mina uppenbara brister tror jag på en Gud som skapat människan, och köpt tillbaka henne från det som hänt, och att hon har ett absolut värde för de sakernas skull. Fullständigt oberoende av bakgrund, färg eller brist på färg. Man behöver definitivt inte ha den tron för att ha en sådan människosyn, men där bottnar min.

Halshuggna och korsfästa barn och vuxna, fördrivna och förföljda människor och sataniskt blodtörstiga, stormrika och växande terroristgrupper. De försvinner inte för att vi avskärmar oss. De finns, det sker. Några kan vi hjälpa i andra länder, några kan vi ta emot. Alla kan vi inte ta emot och de flesta har inte heller möjlighet att ta sig hit.

Vi lever i en verklighet där vi som börjar bli eller är äldre utgör en allt större del och de som snart ska ta hand om oss och arbeta för allt gemensamt, för pensioner, vård, skola och allt annat blir färre. Nu pensioneras fler än som kommer in på arbetsmarknaden, en ohållbar situation. Också för att de tekniska och medicinska landvinningarna fortsätter och gör exempelvis vården dyrare.
Rent krasst behöver vi invandrare, både praktiskt och ekonomiskt. Själv tror jag att vi behöver kanske 100 000 till vården inom det närmaste decenniet. Våra unga är för få och riktigt få är de som vill ha vårdjobben. Och det handlar om fler områden, vi behöver t.ex. fler risktagande företagare. Flera yrkesområden kommer att kräva stora och utbildningsinsatser av god kvalitet, tålamod och ibland sänkta ingångskrav.
Ett stort problem är att vi i decennier hört till ett av de sämsta länderna vad gäller att få våra invandrare i arbete. Många länder med mer av rasistiska hållningar och lägre levnadsstandard har märkligt nog lyckats bättre på detta. Orsakerna till den svaga självförsörjningsgraden är flera, det kan kanske bli en annan blogg om det. Eventuellt får jag citera invandrare jag dagligen arbetar, umgås och trivs med, de har ibland större klarsyn och frispråkighet än vi infödingar om vad som kunde hjälpa nysvenskar att komma i arbete.

Reinfeldt har i alla fall lyft upp en av de största utmaningarna i ljuset, att invandringen kostar och ger. Zaremba med flera har rört om ännu mer. Vi måste hålla emot det rasistiskt och nazistiskt färgade människoföraktet och hitta en fungerande väg i de här frågorna. Med bibehållen människosyn, öppna ögon och hjärtan.