…

Ibland under den här snövintern har jag tittat lite längtansfullt på såna här.

"-En sån där skulle man ha", har jag sagt till Agneta. Hon har lett litegrann, sådär som kloka flickor gör åt drömmande, leksugna och helt orealistiska pojkar.

Tänk att ha en arbetsplats som är ganska avgränsad. Där ansvaret är begränsat, även om det är tillräckligt stort för människors liv och hälsa, den dyra maskinen och kommunens stolpar, kantstenar och brunnar. Tänk att behärska ett verktyg, som en Volvo L60F, så att den fungerar som en förlängning av din kropp och hjärna och du utför ett bra jobb. Ett jobb som blir färdigt, även om det förstås kan komma ytterligare en halvmeter snö till nästa dag.

Visst, jag kan räkna upp en massa nackdelar, som det där med nackförslitningen till exempel. Ensamheten mellan fikapauserna är en annan, när det handlar om snöröjning. Stressen sjuder överallt, även i en sån här hytt och även om man lyssnar till ljudböcker och P1.

Naturligtvis blir jag inte traktorförare. Jag tror inte jag duger tll det och jag är för gammal. Men det är gratis att drömma när den vanliga världen ibland ställer en inför omöjligheter.