Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: jobb

Ska pensionärerna rädda oss?

Av , , Bli först att kommentera 8


Jag har haft nöjet att anställa energiska pensionärer ett antal gånger de senaste åren. Kanske främst beroende på att det saknas lärare av olika slag, men också för att några verkligen velat göra samhällsinsatsen det handlat om. Jag har till och med ”lurat” några pensionärer att börja studera ett efterfrågat ämne efter sin pensionering, personer som fortfarande arbetar på sin väg mot de 70.
Ett par av dem jag anställt på senare tid har passerat den milstolpen. (Ska sägas att jag fått se även flera unga välja studier till viktiga läraruppgifter)

Det är inte bara lärare som fattas. Åtskilliga företagare jag haft att göra med på senare tid är gott och väl pensionärer. De får inga som tar över sina ofta verkligt lönsamma verksamheter.
I offentlig sektor får man damma av både läkare, sjuk- och tandsköterskor för att få verksamheterna att fungera. Senast ikväll fick jag glädja mig åt en välbekant röst när jag skulle boka om en tid. En som pensionerades för några år sedan.

Jag klagar inte och räknar själv med att jobba länge om jag får, men jag blir orolig för framtiden. Hur länge räcker pensionärerna i legitimationsyrken och annat?
Handlar det mest bara om att ungdomskullarna inte räckt till att ersätta dem som slutar? Är det för lite lockande med yrkena som oundvikligen behövs? Vad beror det på att så många verksamheter inte klarar sig utan dem som inte bara valt att jobba till 67, utan faktiskt hunnit lämna arbetslivet på riktigt?

Ulf Kristersson med flera…

Av , , 2 kommentarer 5

CB3D7519-4160-4FB5-9B9C-AB87CA7E1B03
Det blev en bra eftermiddag idag med Ulf Kristersson, Elisabeth Svantesson, Linda Frohm och Gunnar Strömmer som alla sitter i Moderaternas partistyrelse. (Fick tyvärr inte med Linda på bilden)
Bara att en är från Lycksele, en från Järnäsklubb och Övik och en från Kalix borgar (!) för något särskilt. Han från från Strängnäs var sannerligen inte dum han heller. 🙂

Allvarligt talat var det intressant att vara med vid eftermiddagens förmöte. Vi var några moderata företrädare från de nordligaste länen som inbjudits att vara med och få lyfta nationella och norrlandsanknutna frågor på en rad områden och prata val. Det vädrades många viktiga saker kring stad och land.
Själv uttryckte jag tillfredställelse över att partiledaren så tydligt angett att Moderaterna ska vara ”den vuxna rösten” och lyfte också tankar kring migration, integration och utbildning som jag anser att vi inte får tappa. Linda Frohm är ”i det civila” verksam i hotell- och restaurangbranschen där ca 60 % både av arbetande och näringsdrivande har rötter i andra länder. Vi kan inte undvara de arbetade timmar våra utrikesfödda gör. Det är en viktig sida av myntet.

Vid det öppna mötet där alla fyra medverkade enskilt och gemensamt i en fullsatt sal fick många åhörare hålla till godo med ståplats. Det svarades på många frågor från publiken, även om allt inte hanns med. Där kunde jag inte vara med hela tiden då jag hade ett annat engagemang inbokat sedan månader tillbaka.

Starten blev för övrigt lite speciell. Jag gick in på Rex samtidigt som en bunt tunga socialdemokrater och undrade om jag missuppfattat något när Hans Lindberg, Mikael Damberg m.fl. hälsade på mig. Det hände uppenbarligen olika saker i huset…

När jag kom in i rummet med det moderata tunggunget höll Ulf Kristersson just på att fråga lite om en Moderat riksdagsman från Vännäs. Han hade hört talas om en som en gång röstade mot partiet och fällde borgerligheten i fråga om utbyggnaden av en älv (Sölvbacka strömmar) och undrade vad han hette. Gösta Boman hade blivit vansinnigt arg.
Mitt i steget klämde jag snabbt ur mig att det var min pappa. Tänkte att det är lika bra innan samtalet kanske skulle ta en knepig vändning. 😉 Det blev bullrande skratt och frågor kring hur det gick.
Boman förlät pappa Tore rätt snabbt i alla fall och Ulf sa att han mitt i allt ansågs rakryggad och ståndaktig. Det var förmodligen en tid då sådant var lite mer möjligt.
Hade inte väntat att höra pappa nämnas idag, så här 20 år efter hans död.

Apropå en stor affär i Umeå…

Av , , 2 kommentarer 10


Umetrics, ett Umeåbaserat hightechföretag jag knappt har hört talas om med 50 anställda säljs från USA till Tyskland för 630 miljoner, expanderar och blir kvar i stan. Trevligt.

Intressant är också att det grundades av professor Svante Wold som jag tror hade sommarstuga i Gullsjö i Vännäs. Vännen, bonden och profilen Nils-Olof Fridolfsson i sagda by kände honom och gav mig en gång ett citat av Svante Wold: ”En dum människa som tar en hög examen är fortfarande en dum människa, hon blir bara så mycket svårare att ha att göra med”.
Så kan det vara. 🙂

Nils-Olof var inte dum, han var klok och mycket bildad, om inte så formellt. Olika vetenskapliga tidskrifter låg i travar, bredvid Bibeln och andaktsböckerna.

Här under den nordiska solen behöver vi fler företag som Umetrics, vi behöver människor som tar vara på skolans och utbildningens möjligheter att ge utveckling och tillväxt i en ny tid. Vi behöver entreprenörer, innovatörer, kreatörer, vidareutvecklare och förvaltare i bas- och spetsnäring och offentlig verksamhet.
Framför allt behöver vi kloka människor.

Grattis Lycksele, AF, AC och Sverige!

Av , , Bli först att kommentera 6


Hundra AF-jobb till Lycksele. Inte som stöd, utan en ytterligare digital enhet som ändå skulle startas och i princip kan läggas var som helst.

Riktigt klokt är det. Varför inte fler myndigheter och serviceföretag tar chansen att lägga verksamheter, särskilt när det gäller nätservice, där man får lägre kostnader och stabilare arbetskraft är en gåta. Lyckas AF-chefen Sjöberg med detta bryta de senaste decenniernas trista centraliserings- och urbaniseringstrend är det mer än roligt. Sveriges skattebetalare och AF vinner på det, det är jag övertygad om. Lycksele får fler jobb, och akademikerjobb. Det skulle förvåna om inte ett antal yngre utflyttade funderar på var man vill att födda eller ännu ofödda barn ska växa upp och söker sig hemåt. Grattis Lycksele, inlandet och Västerbotten!

Jag hoppas att detta är ett trendbrott.

Artikeln i VK hittar du här.

Behövas och bidra

Av , , Bli först att kommentera 3


Har den senaste tiden påmints om problemet att gymnasieelever inte tar utbildningen och framtiden på allvar, att frånvaron ibland ligger på stadiga 20-30 %. Med allt det innebär efter utbildningen. Detta ger problem i många led och på många nivåer, främst för eleven själv.

Vad gör att denna personliga möjlighet och dessa enorma samhällsresurser hanteras så? Det finns säkert hundra orsaker, men tror dessa unga att de behövs, att de och deras kommande uppgifter är viktiga? Personligen tror jag att det är oerhört viktigt för självkänslan, självförtroendet och engagemanget att man får hjälpa till och bidra långt innan man egentligen gör nytta. Att man inte servas sönder och samman långt innan gymnasiet.

Men vad gör man här och nu? Många har inte alls de här problemen, men jag tror motivationen är en av de större utmaningarna vi har för den aktuella gruppen. Varje människa behövs, måste få bli medveten om det och få visionerna om det positiva det innebär. Vi har inte råd att slarva bort de viktiga unga, inte heller samhällsresurserna som satsas.

Otillsatta jobb

Av , , 4 kommentarer 3


De otillsatta jobben, annonserna som inte resulterar i en rekrytering, ökade med drygt 20 % i Norr- och Västerbotten i april. Samtidigt sjönk antalet nyannonseringar något. Det ser fortsatt bättre ut för Västerbotten än sydligare delar av Sverige vad gäller arbetslösheten, men det är viktigt att företagen inte tappar framtidsförväntningarna. I de mindre företagen tillsätts 4 av 5 jobb.

Det finns en annan sorts ”otillsatta jobb”, jag tänker på företagsledarna själva. Snittåldern på ägarna ligger över 60 år i våra län. 6000 av dem vill sluta inom fem år. Det här handlar i slutänden om mycket fler jobb, många har åtskilliga anställda. Samhället och välfärden har inte råd att förlora dessa företag.

Här finns utmaningar. Företagen måste hitta sina nya ägare och ledare. Många av dem skulle behöva ”arbetande” ledare med utbildning och erfarenhet av den aktuella branschen.
Själv tror jag att många som går eller har gått yrkesutbildningar är morgondagens företagsledare. Men det skulle behövas ett ”företagstorg” som underlättar övertaganden där nuvarande ägare inte hittar någon i närheten som övertar livsverken.

Arbete eller försörjningsstöd?

Av , , Bli först att kommentera 10

Det är glädjande att fler hittar arbete. Trenden har jag fått ordentligt bekräftad från ett par arbetsförmedlingar i två län idag. Ändå står många utanför, särskilt vissa unga och utrikesfödda. Och många kommer till. 

Saker måste göras för individer och samhälle, vi kan inte vänta och se eller göra som förr. Inte låtsas som det vore -65, -97 eller ens -14. Det är 2016 och snart 2020.

Mitt i debatten och intressemotsättningarna behöver vi ett hittills osett samförstånd. Mellan fack, näringsliv, offentliga arbetsgivare, myndigheter, politik – och allmänhet. Det finns inga band att backa, inga lätta lösningar som snabbt ”simsalabimmar” bort verkligheten. Och Trumptypernas oneliners är värdelösa när showen är slut och strålkastarna släckta.

Förutsättningarna är förändrade och förändras mer. Nu avgör vi åt vilket håll genom att göra något eller ingenting. Båda är ett val. Målet måste vara att få ett hållbart samhälle genom att så många människor som möjligt blir inkluderade i arbete och så få som möjligt beroende av försörjningsstöd.

Hur får vi det ”pengaskapande” näringslivet och samhällets välfärdskärna att kunna anställa fler i servicejobb och andra ”enkla” jobb? Det tror jag är ödesfråga 1A. Vi är förresten väldigt många som har haft låglönejobb och var glada att vi hade dem. Tänk om man inte fått det första…

Det finns fler frågor. Samtidigt med inflödet av nya människor där många har låg utbildning och långt till fullt användbar svenska har vi arbetskraftsbrist på flera områden. Från hela välfärden till näringslivets teknikområden. Hur får vi ihop dessa utmaningar och möjligheter? Hur kan vi göra jobben möjligare och attraktivare för bristyrkenas medarbetare samtidigt som vi får färre i försörjningsstöd och fler i arbete och ”yrkeskarriär”? Här behövs många innovationer, mycket nytänk, nya – även korta – anpassade utbildningar. Bl.a. till nygamla arbetsuppgifter av typen vårdbiträde eller vårdnära tjänster.

Jag ser baksidor med att sänka nya ingångslöner, och det kan inte ske hur som helst. Jag ser fler problem om ingångströsklarna inte sänks så att fler kan få första jobbet, däremot önskar man flera branscher högre slutlön. Lönespridningen blir större om ingångslöner blir lägre, men jag tror inte på generell lönesänkning som ett resultat. Suget efter utbildad arbetskraft motverkar generell lönesänkning och med fler i arbete stärks samhällsekonomin och löneutrymmet. 

Vad är alternativet? Finns andra hållbara förslag att hantera nuet och morgondagen, då blir jag verkligen glad. De bör komma fram fort. Verkligheten knackar på. 

Reflektioner om jobb

Av , , Bli först att kommentera 4

Torsdagen på Nolia Karriär var intensiv och intressant. Jag tycker många fler skulle ha varit där. Det fanns möjligheter för så många, inte bara unga och inte bara för personer utan arbete. Jag mötte till exempel en i mina ögon ung kvinna som varje morgon vaknade med en önskan att få byta jobb. Är det så  finns fler möjligheter än man tror idag.

Det var mycket som kunde nämnas, men jag tänker speciellt på de praktiska yrkena. Varför väljer så många bort yrkesutbildningar med rätt säkra jobb och löner som ofta kan jämföras med många akademiska jobb? 

En som utbildar finsnickare inom industrivux var bekymrad. Inte för att alla som gick utbildningen landade i jobb, men att så få vill gå den. Inredningar, trappor och annat. Det finns mycket som behöver göras, för hand. Och tänk att få se så konkreta resultat av sitt arbete.

Teknikyrkena över huvud taget håller på att vara bristyrken. Det behövs horder av seriöst lagomutbildade tekniker och gymnasieutbildade ingenjörer. Inte bara civilare.

Framöver fattas människor i många yrken. Hoppas att ännu fler unga tar vara på grund- och gymnasieskolans fantastiska ”gratisgåva” och blir anställningsbara och självförsörjande. Och måtte vi bli bättre och snabbare på att få in de som kommit hit utifrån i arbetsliv och egenförsörjning. De arbetande behöver bli fler och möjligheter finns.

Torsdagens Nolia karriär     

Av , , Bli först att kommentera 7

I morgon är Nolia i Umeå fullt av studie- och jobbmöjligheter. Några av oss på Eductus Umeåkontor är också där. 

Vi får och ska inte göra reklam för allt vi gör, men kommer särskilt att informera om två saker. Den kommunala Hotell- och turismutbildningen vi levererar, samt en ny kort intensivsatsning för tidigare Volvoanställda som Viva vägledning står bakom via Europeiska Globaliseringsfonden. 

Våra handledare hoppas kunna hjälpa så många som möjligt av dem som vill ta stöd av oss med inspiration, motivation och verktyg att gå vidare. Det känns stort och viktigt att få hjälpa människor att hitta sitt jobb. Kanske ett man hittills inte tänkt på. 80 % av de jobb som omsätts når aldrig Platsbanken, en viktig del är just att hitta de ”dolda” jobben. 

Hotelljobben jag nämnde har blivit allt fler i Umeåregionen och det sista hotellet är inte byggt. Branschen behöver fler människor som vill möta och serva människor och som lärt sig grunderna i jobbet. Om handläggaren på AF och Viva tycker att utbildningen passar kan unga mellan 20-24 utan gymnasieutbildning gå den här 25-veckorskursen med aktivitetsstöd. Är man utrikesfödd kan man också gå den utan att ha fullgjort SAS grund. Då får man språkstöd på plats hos oss. 

Vi finns i vår monter intill AF under dagen, men har miniseminrium om Hotellutbildningen 1050 och berättar för tidigare Volvoanställda om vår inspirationskurs 1330. 

Även om inget av det här passar dig finns så mycket annat på Nolia Karriär i morgon. Många branscher och arbetsgivare behöver arbetskraft. Kanske just dig eller någon du tänker på.

Väldans trevligt

Av , , Bli först att kommentera 8

Tycker alltid det är väldigt roligt när tidigare elever hör av sig. Även när det ibland också kan vara svårigheter som föranleder kontakten.

Idag var det en av de mer ”färgstarka” som gav sig till känna igen. Vi var sannerligen inte överens alla stunder, men man kunde inte missa drivet och kraften. Och vi hade en ömsesidig respekt på var sitt vis. 

Förutom det passande jobbet gladde jag mig åt det politiska engagemanget. Inte var det just mitt parti, men enligt mitt förmenande har utvecklingen varit positiv sen sist. 😉

Det blir nog en fika framöver. Jag blev tillfrågad om råd och jag tänkte bistå med  rätt många av mina misstag. Så behöver hon kanske inte göra just dem. ,-) Jag tror samhället kan behöva de erfarenheter och insikter hon förvärvat.

Politiskt engagemang ska uppmuntras i dessa tider, så utarmade på handfast och hållfast personligt engagemang. Både av medmänniskor och arbetsgivare. Partitillhörigheten är inte det viktigaste.