Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: infrastruktur

För båda ändar av arbetslivet

Av , , 7 kommentarer 7

Jag tycker dagens VK-artikel om seniorföretag var mycket intressant.

Det är oroande att nästan 40 % av vår samlade arbetskraft kommer att pensioneras inom 15 år. Jag tänker främst på en del teknikområden där tillväxten är liten eller nästan obefintlig.

Många av dem som är på väg ut inom de områden jag tänker på har fördelen av att ha  gått "den långa vägen". Man har lärt av egna och andras misstag och vet mycket om vad som i praktiken fungerar och inte. Inom flera områden är det en väldig tillgång.

Jag har nyss försökt knuffa en nyligen pensionerad person med efterfrågade fack- och specialkunskaper i riktning mot ett eget företag. Den personen skulle kunna göra mycket nytta för flera organisationer. Genom att rakt av tillämpa sina specifika kunskaper och dessutom som konsult och mentor för att kunskaperna skulle kunna gå vidare.

Här kommer vi in på något.

Gärna seniorföretag och dessutom många! Jag tror jag har skrivit om en person som för ett antal år sedan var verksam som konsult vid dryga 90. Minns jag rätt hade han specialkunskaper inom en teknik som var på utgående, men som då fortfarande var i bruk i pengagenererande industriprocesser. Det var inget framtidsområde, inga nya gick in där, men varför skulle den otroligt vitale och kunnige mannen inte arbeta vidare? Han behövdes och hans arbete var efterfrågat och "bar sig"!

Det är väl inte alla äldre och yngre som har det som krävs för det jag funderar på, det krävs både driv och osedvanliga mått av social kompetens och ödmjukhet. Men tänk om man kunde hitta formerna där äldre med specialkunskaper kunde driva företag med yngre. Företag där de äldre kunde sätta sina specifika kunskaper i arbete, samtidigt som de var mentorer för unga människor som ska hantera systemen i framtiden. Unga som besitter större kunskaper på vissa områden, men saknar den långa praktiska erfarenhet som finns hos den som varit med om flera "tekniksprång" och känner till äldre teknik som ofta delvis finns kvar. Det finns också yngre som kanske behöver lära sig saker på annat sätt än vad högskolan kan erbjuda. Kanske livsnödvändiga saker som högskolan inte intresserar sig för.

Det kanske bara är en dröm, men jag tänker behålla den ett tag. Den kan komma till användning inom flera områden.

Tänk bara när Sveriges vatten- och avloppsystem ska börja bytas ut i stor skala. Där ligger gigantiska utmaningar och kostnader. De som ska utföra jobbet kunde ha nytta av vitala seniormentorer och konsulter som kanske en gång som unga noviser var med och byggde systemen.

När man ser gamla museielok med snöplog väckas ur törnrosasömnen för att rädda dagens tågtrafik anar man att kunskap om gammal teknik kan behövas inom flera områden. Välkommen seniorföretagare och seniorkonsulter!

Lite mer Övik

Av , , Bli först att kommentera 3

Sömnen vill inte infinna sig, så jag tar och petar in några fler och spridda bilder från Övik. Småstaden där några av mina föräldrar kommer ifrån och vars havsnära, rundade kullighet jag gillar.

Jag gillar blandningen av gammalt och nytt. Det kommer mer gammalt tillsammans med det allra nyaste.

Friska viljors förnyade backe lyser upp och förfärar mig med sin blotta existens.

Resecentrat vid Botniabanan är en maffig byggnad.

Insidan går inte heller av för hackor, men hela huset har nog kostat en hacka. Tilll höger väggen av Öviks äldsta industribyggnad, numera "Kulturfabriken", som man låtit stå kvar och har byggt ihop med det nyaste nya. Det gillar jag.

Rakt fram i vänsterkant centrets bussdel, som är det mest använda. Till höger skymtar kiosken som förhoppningsvis får fler kunder i framtiden.

På informationstavlan fanns två tåg annonserade under det närmaste dygnet, båda inställda. Bussar gick oftare, just nu var det lågtrafik.

Man hoppas att trafiken kommer ikapp kapaciteten framöver när Botniabanan går för fullt och anslutningen till Stockholm är klar.

Ingen flopp

Av , , 2 kommentarer 4

Det var ingen stor gåva att få Botniabanan invigd "lite tidigare" än vad som var lämpligt.
Förra veckan träffade jag en järnvägskonsult som berättade att så här stora projekt gärna provkörs i ett halvår, kanske mer, innan sträckningen trafikeras. För Botniabanan blev det några veckor.
En del i problematiken handlar om utrustning i loken. Det finns ett signalsystem här som är modernare än allt annat i järnvägssverige, om jag förstod saken rätt.
När en tidning nu skriver att banan är en flopp har de fel. Den kom i bruk tidigare än den skulle, men det är en annan sak.
Problemet för framtiden med den negativa uppmärksamheten är att de som tycker att miljarderna till Botnia- och Norrbotniabanan är bortkastade kan få en viss opinionsmässig medvind.
Botniabanan är ingen flopp. Gigantiska satsningar med ny teknik måste testas oerhört ingående innan alla "buggar" är hittade och åtgärdade. Skulle världen rulla på kommer man förmodligen att byta signalsystem många gånger under banans livstid. Då skulle kommande generationer knappast tänka på banan som en flopp för att några på Trafikverket eller annorstädes hade lite bråttom 2010.