Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: historielöshet

Professorn som duger till lärare

Av , , 2 kommentarer 11

Det är långt ifrån alla professorer som skulle klara den uppgiften, men Martin Hårdstedt från Vännäsby gör det med besked. Han hade ledigt grejjat historielektionerna i nästan vilken högstadieklass som helst.

För dagen var han klädd i fänriksuniform han fått från Oravais i Österbotten, av 1808 års förlaga. På bilden ovan har han Napoleon i näven. Nedan drog han nästan vapen, andra gånger höll han upp en shigellabakterie i kollossalformat (orsakade rödsot bland soldaterna – dysenteri) och sen ett druvhagel modell större som svenskarna öste in över ryssarna från kanonsluparna i Ratan 1809.

Däremellan talade han bl.a. om författningen som tog bort enväldet och som vi firar 6:e juni, vanligt folks ganska goda omvärldskunskap kring 1809, dåtidens våldsamhet, vad Napoleon gjorde våren för precis 200 år sedan och hur hedern kunde fungera på den tiden. Besegrade soldater kunde sändas hem efter ett slag om de lovade på heder och samvete att inte gå ut i kriget igen. Intressant var det, alltihop.

Jag hade unnat eleverna på Castorskolan en dag i Ratan med den här läraren. Många hade fått en ny syn på mycket i både forntid, nutid och framtid.

 

Det blev en över huvud taget en givande dag i hembygdsgården på Hemberget i Vännäsby. Det var som tidigare sagt Västerbottens läns hembygdsförbund som hade årsmöte, den här gången i Vännäsbygdens hembygdsförenings regi.

Jag visste inte så mycket om förbundets verksamhet tidigare, men man tillvaratar tillsammans med medlemsföreningarna vårt västerbottniska kulturarv och stöttar föreningarna i kontakten med samhället i övrigt. För en väldigt ringa penning måste jag säga. Förutom det föreningarna och förbundet drar in på egna arrangemang tycker man att förbundet borde få minst en krona per västerbottning till sitt förfogande varje år. Arbetet blir allt viktigare i vår ganska historielösa tid.

En sak utgick tyvärr ur programmet. Titten i bergrummet innuti Hemberget kunde inte genomföras pga diverse hinder. Det hade varit intressant att se detta minnesmärke från kalla kriget, som under extrema omständigheter också kan bli ledningsplats för  kommunens krisledningsgrupp.

Riktigt glad blev jag för boken jag fick för min lilla insats idag. Sune Jonssons samlingsbok – "Och tiden blir ett förunderligt ting". Det finns en nästan smärtsam skönhet i många bilder.

Påminnelse

Av , , Bli först att kommentera 0

I dag på morgonen ringde en gammal vän från Norge och hade en fundering. (Han har hunnit ringa en gång till också) Han undrade om media och skolor i Sverige tog upp det som hände idag för 70 år sedan.

Jag kunde lugna honom med att Sverige ändå inte är helt historielöst, även om det är darrigt på den fronten. Han hade ytterligare en fundering och ett tips för skolan.

Själv var han som 19-åring i London några månader sommaren 1939. Han var bl.a. med på en stort kristet studentmöte med deltagare från många länder. Bara från Sverige var man ett 30-tal ungdomar. Från Storbritannien var de väldigt många, från Tyskland ganska få. Där hade en annan "religion" fått grepp om många unga.

Några veckor efter mötet kallades åtskilliga av pojkarna in till militärtjänst i sina länder. Några till krig. Själv minns han tydligt beskedet om Tysklands anfall på Polen och hur man sedan efter sin överenskommelse delade landet med Sovjet. Han minns också tankar och känslor som kom över honom, inte minst angående vänner i olika länder och de öden de kunde ha framför sig.

Min gamle väns tips var att jag skulle leta reda på någon 85+ med minnen från 1939. Någon som kunde berätta för eleverna på högstadiet hur krigsutbrottet upplevdes och hur det så småningom påverkade livet också i Sverige.

Det var en god idé. Jag tar gärna emot tips om någon pigg som kan och vill berätta. Snart är de som minns det stora krigets tid borta.