Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: försörjning

Sprängningar, påtryckningar och skrämsel

Av , , 8 kommentarer 13


Jag har länge tvivlat på att en majoritet av sprängningarna (många så helt mål- och meningslösa) är ”gängrelaterade” i vanlig bemärkelse. Skjutningarna är däremot en del av kriget mellan knarklevererande ligor. Där ser man en mening ur de samvetslösas perspektiv.

Ibland kan man ana syften när sprängdåd drabbar restauranger och näringsverksamheter i gråzon, men varför skulle klangäng och allmänkriminella blåsa av slumpvisa sprängladdningar, ofta vid tomma fastigheter och kontorshus? Inget att vinna, men risk att upptäckas, åka fast och hindras i liv och kriminell karriär.

Var finns nyttan? Vilka tjänar på gagnlösa explosioner?
GW Persson och andra börjar nu tala om att många sannolikt görs av nationalistiska våldsinriktad grupper som vill piska upp motsättningar, hat, rädsla och en opinion någorlunda i deras riktning. De kan i sin tur vara stödda av krafter som inte smutsar ner egna händer, men vill trycka landet i en önskad riktning. Bilbränder i utsatta områden har förmodligen i huvudsak orsakats av unga arga nysvenskar, kanske AFA-liknande grupper ibland, men har ibland även avslöjats som försäkringsbedrägerier. Unga invandrare uppger också att det hänt att man erbjudits pengar av utländska journalister för att bränna bilar. Man kanske kan tjäna en hacka på att cykla ut med lite byggdynamit också.

I några länder göds bilden av Sverige som ett kriminellt, brinnande kaos. Den bilden är helt enkelt inte sann, inte i storstäderna heller. Det ökande antalet galenskaper och våldsdåd till trots. Ryssland och Kina tycks toppa svartmålningen. Det är sorgligt att de får så mycket aningslös hjälp inifrån vårt eget land. Ingen politisk makt och karriär kan vara värd att man hjälper till med denna nedbrytande verksamhet. Att man skrämmer människor med de ”snednationalistiska” hemsidornas skruvade, enögda bild av ett undergångsland där morden flerdubblas, automatsalvorna viner över gatorna och sprängningarna liknar dem i Afghanistan. Det är ju inte sant.

Vi har verkligen seriösa problem med utanförskap, utsatta områden och knarkbruk som gör några kriminella stormrika och extremt våldsbenägna, de flesta bara våldsbenägna och utnyttjade. Vi har människor som vuxit upp mitt i våld vi aldrig sett maken till, vant sig vid detta och som tappat respekten för liv. (Och så oerhört många fler som ser likadana ut, men som flytt för att undkomma vansinnet) Vi har problem med ett rättsväsende som ofta upplevs för tandlöst och på sina håll skolor som inte fungerat för sin målgrupp vilket medverkat till att unga, ofta invandrade, valt fel väg. Vi behöver fler synliga poliser med nya strategier. Vi behöver skarpare konsekvenser för dem som väljer kriminaliteten, tidiga insatser i utsatta områden och måste bevisa för så många fler att den kriminella vägen är den ultimata loservägen. Vi behöver få samköra register i rimlig omfattning för att stoppa dem som idag t.ex. har flera identiteter (inte bara vissa försvarsministrar) och kan plocka pengar man inte ska ha av sina medmänniskor. Det gäller även pursvenska gängkriminella knarkleverantörer som HA och andra som i överväldigande omfattning har visat sig ha orättmätiga bidrag som basinkomst som ger dem tid att vidareutveckla kriminaliteten. Vi kan inte ta emot och fylla på de utsatta, trångbodda områdena med människor i den omfattning vi gjort de senaste åren. Samhället måste inte minst i högre grad utbilda människor till jobb som finns och bli bättre på att styra i den riktningen. Vi behöver varje hederligt arbetande människa, oavsett ursprung. Så tror jag det är.

Och ändå. Bilden som många alt-right-sidor på nätet ensidigt trummar fram stämmer inte. Sanningar, halvsanningar och lögner processas till en enkelriktad, giftig och fördummande cocktail med en tes – allt ont i samhället är den stora invandringens fel och nu krävs enkla, resoluta lösningar och ett annat sorts ledarskap. En nationalistisk ”skränhöger” med skrämselagenda och oklara mål förtjänar inte stöd från någon. Definitivt inte från en konservativ som vill bevara det som fungerar, lyssna, samla och agera konstruktivt istället för att driva isär. Som vill ersätta eller förbättra det som inte gör det och inte vill se snabba, oöverlagda ”revolutioner” med lösningar alltför enkla för att fungera.

Sammanfattningsvis, det finns de som vill skrämma oss i sin riktning och vill vi ska bli ”nyttiga idioter” (Kolla Wikipedia). Jag tror sprängningarna till stor del kan vara en del av deras projekt. Något jag inte på något vis vill underlätta. Jag är tacksam för mitt Sverige, ett av världens bästa länder som jag vill vara med och ta hand om, skydda och förbättra så gott det bara går.

Enögd klimatdebatt

Av , , 4 kommentarer 20


I klimatdebatten fattas många delar. Själv har jag länge saknat stabila fakta för hur mycket energi det minst nödvändiga jag gör förbrukar. Hur mycket och var, det är frågan. Den mätbara förbrukningen av mestadels fossilfri el hemma hos oss är nästan försumbar, det är inte den lokala driften av elektroniken det handlar om. Det är överföring, sökning, lagring, spel och streaming som verkligen tar energi, ofta smutsig, i USA, England, Indien m.fl. ställen.
I Sverige är elen hittills i stort sett fossilfri. Men visst anar man lite vad vi surfsmurfar kostar i energi när Facebooks Luleåanläggning med 100-200 anställda drar lika hiskeligt mycket ström som SSAB:s samhällsviktiga stålverk med 1000 anställda i samma stad? Vardera lika mycket som förbrukas i hela Västerås, ca 1 % var av Sveriges elförbrukning.

Streaming av film ökar kraftigt, det beräknades i fjol stå för 58 % av datatrafiken Det kan vara mer nu. Vissa beräkningar talar om att streaming och onlinespel snart tar 80-90 %. I Finland har datamängderna ökat tio gånger på sex år. Två timmar film i HD-kvalitet som lagras i England och visas här orsakar utsläpp i vår gemensamma atmosfär som om min bränslesnåla dieselbil körs tre kilometer. Lagras den i Indien kommer man tretton kilometer på samma film. (Källa: Länkad artikel längst ner) Om den inte passerar för många servrar, routrar m.m. på vägen. Då kan det bli mer. En billös familj med filmvanor släpper lätt ut koldioxid motsvarande en med genomsnittlig bil.

Jag skulle vilja veta vad min mobila användning och vissa apparaters ständigt uppkopplade kommunikation kostar i energiförbrukning. Vad det ”uppkopplade hemmet” som olika branscher gärna vill se egentligen skulle kosta i energi och utsläpp. Dataöverföringen har för länge sen passerat flyget som utsläppskälla. Men det är så tyst, så tyst om detta.
Utan flyg, bilar, lastbilar och traktorer skulle samhälle, ekonomi och välfärd förmodligen raseras som vid ett storkrig. Särskilt Norrland skulle bli ett enda katastrofområde, men det har många så lätt att bortse ifrån. Energiförbrukningen kan och måste minskas av flera orsaker, men även här behövs eftertanke och nyansering.

Själv behöver jag definitivt se över min datakommunikation, säkert 90 % via mobilen, och jag är knappast ensam.
Läs denna intressanta artikel från i somras. Den kan nyansera debatten och sin läsare en smula.

Arbete eller försörjningsstöd?

Av , , Bli först att kommentera 10

Det är glädjande att fler hittar arbete. Trenden har jag fått ordentligt bekräftad från ett par arbetsförmedlingar i två län idag. Ändå står många utanför, särskilt vissa unga och utrikesfödda. Och många kommer till. 

Saker måste göras för individer och samhälle, vi kan inte vänta och se eller göra som förr. Inte låtsas som det vore -65, -97 eller ens -14. Det är 2016 och snart 2020.

Mitt i debatten och intressemotsättningarna behöver vi ett hittills osett samförstånd. Mellan fack, näringsliv, offentliga arbetsgivare, myndigheter, politik – och allmänhet. Det finns inga band att backa, inga lätta lösningar som snabbt ”simsalabimmar” bort verkligheten. Och Trumptypernas oneliners är värdelösa när showen är slut och strålkastarna släckta.

Förutsättningarna är förändrade och förändras mer. Nu avgör vi åt vilket håll genom att göra något eller ingenting. Båda är ett val. Målet måste vara att få ett hållbart samhälle genom att så många människor som möjligt blir inkluderade i arbete och så få som möjligt beroende av försörjningsstöd.

Hur får vi det ”pengaskapande” näringslivet och samhällets välfärdskärna att kunna anställa fler i servicejobb och andra ”enkla” jobb? Det tror jag är ödesfråga 1A. Vi är förresten väldigt många som har haft låglönejobb och var glada att vi hade dem. Tänk om man inte fått det första…

Det finns fler frågor. Samtidigt med inflödet av nya människor där många har låg utbildning och långt till fullt användbar svenska har vi arbetskraftsbrist på flera områden. Från hela välfärden till näringslivets teknikområden. Hur får vi ihop dessa utmaningar och möjligheter? Hur kan vi göra jobben möjligare och attraktivare för bristyrkenas medarbetare samtidigt som vi får färre i försörjningsstöd och fler i arbete och ”yrkeskarriär”? Här behövs många innovationer, mycket nytänk, nya – även korta – anpassade utbildningar. Bl.a. till nygamla arbetsuppgifter av typen vårdbiträde eller vårdnära tjänster.

Jag ser baksidor med att sänka nya ingångslöner, och det kan inte ske hur som helst. Jag ser fler problem om ingångströsklarna inte sänks så att fler kan få första jobbet, däremot önskar man flera branscher högre slutlön. Lönespridningen blir större om ingångslöner blir lägre, men jag tror inte på generell lönesänkning som ett resultat. Suget efter utbildad arbetskraft motverkar generell lönesänkning och med fler i arbete stärks samhällsekonomin och löneutrymmet. 

Vad är alternativet? Finns andra hållbara förslag att hantera nuet och morgondagen, då blir jag verkligen glad. De bör komma fram fort. Verkligheten knackar på. 

Reflektioner om jobb

Av , , Bli först att kommentera 4

Torsdagen på Nolia Karriär var intensiv och intressant. Jag tycker många fler skulle ha varit där. Det fanns möjligheter för så många, inte bara unga och inte bara för personer utan arbete. Jag mötte till exempel en i mina ögon ung kvinna som varje morgon vaknade med en önskan att få byta jobb. Är det så  finns fler möjligheter än man tror idag.

Det var mycket som kunde nämnas, men jag tänker speciellt på de praktiska yrkena. Varför väljer så många bort yrkesutbildningar med rätt säkra jobb och löner som ofta kan jämföras med många akademiska jobb? 

En som utbildar finsnickare inom industrivux var bekymrad. Inte för att alla som gick utbildningen landade i jobb, men att så få vill gå den. Inredningar, trappor och annat. Det finns mycket som behöver göras, för hand. Och tänk att få se så konkreta resultat av sitt arbete.

Teknikyrkena över huvud taget håller på att vara bristyrken. Det behövs horder av seriöst lagomutbildade tekniker och gymnasieutbildade ingenjörer. Inte bara civilare.

Framöver fattas människor i många yrken. Hoppas att ännu fler unga tar vara på grund- och gymnasieskolans fantastiska ”gratisgåva” och blir anställningsbara och självförsörjande. Och måtte vi bli bättre och snabbare på att få in de som kommit hit utifrån i arbetsliv och egenförsörjning. De arbetande behöver bli fler och möjligheter finns.

Matblindhet

Av , , 2 kommentarer 2

Det känns bra att fler och fler tycks förstå matens betydelse. Även att möjligheten att klara oår och ofred främst beror på tillgång på mat.

Den här rätt korta artikeln handlar om detta.

I artikeln framgår tydligt det märkliga att regeringar inte tycks ha förmåga att se ovanstående koppling. Läs den och påverka dina politiker.

Första jobbet viktigast 

Av , , Bli först att kommentera 3

Ung eller utrikesfödd, det viktigaste är att man hittar och kommer in i det första jobbet. Sen vet man aldrig var livet för en vidare. 

Har i veckan mött några människor med kvalificerade arbeten som båda startade som diskare. 

Det viktiga är att det första jobbet blir av, inte vad det är.

Läkaren från Syrien

Av , , 4 kommentarer 10

Att översätta utrikesföddas kunskaper måste gå betydligt snabbare. Inte minst när det gäller kvalificerade yrken där vi har stora behov. 

Vi måste också bli mycket snabbare och bättre på att hjälpa nysvenskar till de mindre kvalificerade jobb som ofta ratas i Sverige idag, trots att de ofta är inkörsporten till arbetslivet i allmänhet och grunden för så mycket i tillvaron. Vi har bara att acceptera att mer av språkets slutputs kan och måste göras på arbetsplatsen, det är där man i Sverige möter språket. Det får låta hur småskuret det vill, vi måste också få folk i arbete så fort det går. Det är fler i kön och arbetet är också i regel självkänslans och integrationens bästa drivhus.

Sakine Madon skriver klokt om den nuvarande långsamheten i Norran idag.

Innovativt i Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 4


Det blev ett par blogginlägg om innovatörer, företagare och jobbmakare i går. Det är lika bra att skriva en kort tredje och sista text på temat.

När vk-artikeln om Vännäs Verkstad och deras avancerade 3D-skrivare var inne i VK hade jag bara tid att bli glad, inte att skriva något. Jag tycker det är mycket roligt att det här företaget med dess innovatörer och medarbetare fortsätter att utvecklas, att man fått de stora och små kunder man fått och att arbeten och värden uppstår.

Man hoppas på fortsatt tillväxt i Västerbotten och Norrland och att det kommer fram nya idésprutor som Max Segerljung och andra som kan kombinera traditionell och grundläggande teknik med alla de nya möjligheter utvecklingen ger. Nu gäller det också att tillräckligt många datorintrresserade söker sig till utbildningar som gör att de kan försörja sig inom den industri som faktiskt finns, och fläckvis växer.

Vid ett möte med tillväxtenheten i Örnsköldsvik tidigare i år berättades att en del lokala företag funderar om de måste flytta för att få tag i både verkstads- och IT-utbildad arbetskraft. Det vore varken roligt eller innovativt.
Här gäller det också att utbildarna håller sig ajour med utvecklingen och ser till att utbildningar som leder till jobb för både unga och vuxna finns, blir kända och lockar.

Gårdagens och morgondagens företag

Av , , Bli först att kommentera 4


Elcykeln är inte ny. Sixten Blomqvist i Pengsjö, Vännäs, gjorde sin för 70 år sen. Bland mycket annat.

Jag beundrar verkligen uppfinnarna, problemlösarna och ”radikalpraktikerna”, de som bara gör saker och får dem att fungera. Sen kommer kanske andra som vidareutvecklar och förädlar. Jag kommer att tänka på uttrycket ”nöden är uppfinningarnas moder”. Det är både sant och lite oroande. De flesta av våra stora och medelstora företag härstammar från Sveriges fattiga och svåra tider, även t.ex. Volvo Umeverken och Ålö här i Umeåregionen. Många är väldigt gamla.
Jag tror att det oftast var som i Sixtens fall, problem måste lösas. När det gäller starten av företagen vi lever på idag handlade det ofta om att det gällde för någon eller några att försörja sig. Inte sällan var pionjärerna lätt överenergiska handlingsmänniskor med olika svårigheter, ofta med lindrig längtan till böckernas värld.

Visst är det bra med akademiska företagarutbildningar för en alltmer kunskaps- och teknikintensiv tid. Jag hoppas bara att vi inte testar sönder och kväser de originella innovatörerna och entreprenörerna som ska starta företagen som tvåtusentalisterna ska arbeta i.

Fler i arbete

Av , , Bli först att kommentera 8


Det är en glädjande utveckling på arbetsmarknaden just nu. Bilden är komplex, en del handlar om de många som pensioneras, men fler får jobb och de arbetslösa blir färre. Man hoppas verkligen att denna utveckling får fortsätta. Samhället ”lever” av arbetade timmar och vi behöver tillväxt till våra stora utmaningar.

Samtidigt blir man beklämd när man hör att olika branscher har svårt att få arbetskraft och att ”reguljära” och arbetsmarknadsutbildningar som utbildar till bristyrken inte får sökande. De arbetslösa skulle kunna vara färre, fler skulle kunna få arbete.