Idag mötte jag en bekant som kör linjebuss. Jag frågade hur det gick nuförtiden, bolaget han kör för har fått en del på pälsen av olika orsaker.

Jo, det rullade visst på bara bra inom bolaget. Värre var det med tidtabellen, där gick det inte lika bra. Han gav ett exempel på turen som går från ”lägret” en bit ovanför Vännäs centrum. När han avgår därifrån mot Umeå har han 40 minuter på sig innan han ska avgå mot Holmsund från busstationen i Umeå. Det är ungefär vad jag skulle vilja ha med personbilen en lagom tättrafikerad dag.

Min bekant ska på den tiden köra de dryga tre milen genom diverse hastighetszoner, vänta vid korsningar, släppa av och ta på folk på en mängd hållplatser och dessutom ta betalt. Han ska kanske också ta ombord 50 personer i Umeå.

Han kommer regelmässigt för sent och avgår för sent från nästa ställe. Människor kommer ibland alldeles rasande sent, eller inte alls, när de missar andra avgångar som går i tid.

Enligt chauffören lägger länstrafiken tabellen enligt denna anorektiska ”wishfulthinking”-modell för att vi ska lockas att åka buss. Skulle man skriva att resan som på papperet tar 35 minuter tar 45 skulle fler ta bilen, tycks man anta. När resenärerna nu märker att resan tar 45 minuter skäller en del på bussbolaget och många på den jagade chauffören.

Överoptimistiska och stressande vackertväder-tidtabeller har funnits ett bra tag på olika sträckor och ingen förbättring syns vid horisonten. Det kan vara så att lokalpolitiken måste ta tag i frågan. Vi ska inte godkänna tidtabeller som verkar orealistiska för att de är just orealistiska.

Jag tror att man vinner över fler bilförare till bussätena om tidtabellerna lovar ungefär vad de kan hålla, utan alltför många negativa överraskningar. Realistiska tabeller skulle också ge chaufförerna en betydligt bättre arbetsmiljö och oss andra en lugnare trafik.