Våra senaste små påskbesökare hade jobbat en smula för godiset.
Etikett: barn
Det behövs nya
…
Under slutet på veckan var jag med på konferensen "Förskolechefen" tillsammans med stora delar av förskolefchefsnätverket i Västerbotten. Nätverket stod förresten också för konferensavgiften. Det var mycket som var intressant i både i föreläsningarna och våra samtal inom nätverket. Temat var "Vuxnas lärande i förskolan" och det kan komma en del glimtar här efter att jag bearbetat anteckningrna en smula. Först och främst ska de ut till våra förskoleavdelningar.
Det blev många aha-upplevelser, men inte minst Stefan Einhorns bidrag var interessanta. Ofta allmängiltiga saker om förhållningssätt som alltför sällan blir tänkta och gjorta fastän de egentligen borde vara självklara. Och som kan betyda så mycket för både allmänhet, enskilda, grupp och organisation.
Här på fredagens sista intressanta föreläsning om småbarnspedagogik (med två professionellt och humoristiskt vassa värmlänningar) började det tunna ut. Många behövde hinna med tåg och flyg åt olika håll. Det var ett par saker som inte direkt hade med innehållet att göra som slog mig. Att det var väldigt få män var en sak, den andra var snittåldern.
Det är på ett sätt rätt naturligt att man är lite äldre som chef. Man har hunnit skaffa mycket erfarenhet och hunnit lära mycket av både egna och andras misstag. Samtidigt kändes det inte riktigt bra att det var så stor andel som säkerligen fyllt 60, en väldigt stor del 55 och 50. Inget generellt fel på oss i den gruppen, men det måste bli ganska massiva avgångar inom några år. Det bekräftades också av en områdeschef i en medelstor stad som jag språkade med.
Här finns uppgifter för kommunerna. Man behöver förbereda människor som kan och vill vara förskolechefer. Generellt är det ett viktigt och stimulerande jobb. Kanske något för någon som läser det här?
Stort beslut i skolans värld
…
Under tisdagen blev det mycket skola. Dels en full dag på jobbet med bl.a. budgetarbete och rundvandring och lokalresonemang på Castorskolan med nämndspresidierna i Bjurholm. Sedan direktresa till ett längre kvällssammanträde med Barn- och utbildningsnämnden i Vännäs.
Sammanträdet handlade om arbetsmiljöproblemen på Vegaskolan och vilken bedömning nämnden gör av situationen. Det finns delar av den lågbyggda tegelbyggnaden med platt tak där vissa får problem av att vistas. För några går det inte alls. Det är konstaterat att det finns mögelproblem och att utrymmena där några reagerar negativt tycks ha blivit fler. Det handlar om ett par lokaler där särskole- och träningsskoleelever har vistats.
Kvällens långa sammanträde mynnade ut i två beslut. Det första att nämnden rekommenderar kommunstyrelsen att besluta om etablering av två nya baracker, eller skolmoduler, så att de rum som inte bör användas kan utrymmas.
Som på så många skolor är det dessutom allmänt trångt på Vegaskolan. Förutom en ökning från ca 270 till 340 elever på några år har vi de förändringar som påverkar flertalet skolor. Det ska numera finnas lokaler för lärararbetsplatser och grupprum, svenska som andraspråk, hemspråksundervisning, specialundervisning, olika delar av skolhälsovården m.m. Antalet elever som nyttjar fritids har också ökat kraftigt, vilket är en nationell trend.
Den långsiktiga osäkerheten om resten av den aktuella tegelbyggnaden och den fortsatta elevökningen ledde till det andra beslutet. Nämnden rekommenderar kommunfullmäktige att besluta om en nybyggnation som kan lösa lokalbristen och osäkerheten kring arbetsmiljön.
Alternativet är att bussa vissa årskurser en knapp halvmil från Vegaskolan till Vännäsby skola, något som blir dyrare, mer komplicerat och osäkert än det kan se ut. I vilken riktning elever annars skjutsas, till eller från en mindre eller större ort, är av underordnad betydelse.
En nybyggnation på Vegaskolan innebär en stor investering och betydande kostnader för många år framåt. Projekteringen som har inletts ska bilda ett viktigt underlag för kommunfullmäktiges beslut i november. Då måste det tas om Vegaskolan ska kunna erbjuda delvis nya lokaler vid skolstarten ht 2014.
Vännäsmoderaterna är i grunden ekonomiskt återhållsamma och generellt bekymrade för kommunens klena resultat och lånebild. Samtidigt kan vi inte ta ansvar för att äventyra elevers och lärares hälsa genom chansningar med sjuka hus. Är det något som man med större frimodighet än annat kan och bör finansiera långsiktigt så är det utbildningslokaler. Vi ser i det här fallet ingen annan försvarbar och hållbar lösning här än den som skolförvaltningen förordar, att lösa lokalbehovet centralt och permanent.
Tar KF beslut enligt nämndens önskan blir det också en signal till nuvarande och blivande medborgare och kommande generationer. Barn och unga är viktiga, skola och utbildning är viktigt och Vännäs kommun inser det och tar konsekvensen av det.
Med förskolan som ansvar
…
Efter en en tämmeligen full och utdragen arbetsdag med uppgifter från både gamla och nya tjänsten ligger jag och läser Lpfö98. Läroplan för förskolan. Jag har under dagen hunnit med ett kort besök på den mindre kommunala förskolan och ett ännu kortare på den större.
Det är inga små saker som läroplanen säger att förskolan tillsammans med föräldrarna ska arbeta med. Inga obetydliga mål som ska uppnås. Förmågan till empati och omtanke om andra ska utvecklas. En grund för livslångt lärande ska läggas. Omsorg, fostran och lärande ska bilda en helhet i den pedagogiska verksamhet förskolan erbjuder. Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Deras utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedborgare ska främjas. Ett kulturarv ska överföras från en generation till nästa. Med mera, med mera.
Att man bara vågar söka ett jobb där förskolan ingår som en stor del. Jag har alltid haft stor respekt för arbetet med de allra yngsta. Det är så betydelsefulla år.
Det är inte första gången jag formellt har ansvaret för en förskola, men första gången jag har det i praktiken. Förra gången hade jag i.o.f.s. också en del närkontakt med verksamheten och barnen. Det var svårt att få till all planeringstid så rektorn (som det hette då) var tillsammans med en eller två till ute med barnen så att de andra skulle få den tid som behövdes. Ett par timmar en gång i veckan, när inte tvingande saker kom i vägen. Det kändes bra på flera sätt, jag vill helst veta hur det är från golv till tak där jag arbetar.
Spännande ska det bli. Roligt att få möta barnen och föräldrarna. Mycket har jag att lära. Mycket att tillsammans med medarbetarna fundera på kring utveckling och mål som ska uppnås.
Luftväxlingen har inte varit optimal på några av avdelningarna på den större förskolan. Imorgon är det meningen att några ur personalen där ska skriva på godkännandet av att ombyggnationerna får börja. Det känns väldigt roligt, men det är min företrädare och tekniska chefen som hållit i detta, jag har ingen del i det. Men jag hoppas att på något sätt få ha bidragit till förskolans stolta mål innan jag slutar hösten 2013.
Den ordinarie arbetsdagen avslutades med arbetsplatsträff för SFI:n, Svenska för invandrare. Tillsammans med gymnasiet och vux – och fritids- hör det också till mitt ansvar. Andra skeden i livet, andra förhållanden. Och även det spännande. Trots allt ogjort, olärt, opratat, oläst och oprövat känns det roligt med det nya mångfacetterade jobbet. I Sveriges minsta kommun.
Fler vill bli lärare
…
Skillnaden på ett par år är inte liten heller, om man ser till Stockholm. Där har universitet, enligt vicerektor Anders Gustafsson och dagensmöjligheter.se, åtta sökande per plats till förskollärarutbildningen och det krävs nästan VG i snitt från gymnasiet för att komma in. Det ser likartat ut på grundlärarprogrammet med inriktning på förskoleklass upp till årskurs tre, men där krävs högre betyg.
Fritidshem och årskurs 4-6 har fyra till fem sökande per plats. På ämneslärarutbildningen för högstadiet är kombinationen svenska, engelska och svenska som andraspråk mest populär med sju sökande per plats. För gymnasiet har en liknade utbildning tio sökande per stol.
Nog med detaljer. Det är mycket glädjande att man börjar krypa upp mot finska siffror i Stockholm. Det är väldigt viktigt att lärarutbildningarna fylls, och med lämpliga kandidater. Där säger förstås inte betyget allt. I det viktiga och ”förtroendeberoende” läraryrket finns så många dimensioner som avgör resultatet.
En del i utvecklingen är förstås att de nya kraven på lärarutbildningen gjorde att Stockholm knappt fick fram lärarutbildningsplatser i fjol, det finns ett uppdämt behov. Med det ligger inte ensamt bakom en sådan här uppgång. I Sverige som helhet har söktrycket ökat ungefär 20 %, det motsvarar kanske mer fjolårets platsminskning.
Hoppas att Stockholm blir trendsättare på det här området. Det finns få saker som är så roliga och meningsfulla som när det sker utveckling med barn och unga och man får vara med om att göra och se skillnad.
På en tid som är lika lång som härifrån till 2004 behöver vi dessutom ha fram 40-50 000 utbildade, ambitiösa, insatsvilliga och kontaktbegåvade lärare. Det kommer att finnas jobb och det märks redan nu. Hoppas att många lämpliga, unga och kanske medelålders, växlar in på lärarspåret.
Kroppsrörelse
…
I mina absoluta hemtrakter möttes jag häromdagen av en trevlig syn.
Det var just innan de här sköna, rätt varma och soliga dagarna och det regnade. Mitt i det blöta kom en liten flicka cyklande. Jag brukar vinka till henne, som jag vinkade till hennes mamma under förra årtusendet, men väntade med att vinka tills hon stod stilla. Hennes energiska och tindrande ögon lyste av stolthet och glädje över att finnas till i största allmänhet, över cykeln och cyklandet och över den nya sadeln som hon visade mig. Mitt i regnet.
Jag är inte precis teknikfientlig, men hoppas att många små flickor och pojkar fortsätter att komma ut, i sol och gråväder. När man hör att varannan treåring är ute på nätet varje vecka hoppas man att den utvecklingen inte ska resultera i tomma gårdar och gator, sparsamt använda och felslitna kroppar.
Skolan blir alltmer datoriserad, den utvecklingen kommer att fortsätta, och det blir på sina håll så lugnt på rasterna för att eleverna är på nätet. Via dator eller sin mobil. När man kommer hem blir det flera krumma timmar med datorn för många, även om många också tränar.
Det vill till att det blir tillräckligt av rörelse och ”uteliv”. Litegrann kan ordnas på skolan, mest måste det bli på fritiden. Annars är jag rädd att hälsokurvorna framöver inte blir så positiva.
Nu hör jag ljud av barnlek där ute och blir glad.
Med och för barnen
…
Så här dagen efter världsbokdagen tänker jag på att jag nyss såg en uppgift från SR om att bara 34 % läste högt för sina barn "0-9 år".
Två tredjedelar läser inte för sina små barn. Det låter fattigt och sorgligt och lovar inte heller gott för skolan och utvecklingen i vårt land. Om aldrig läsningen och boken blivit viktig hemma blir det en tuff uppgift att starta den utvecklingen i skolan.
Det stod faktiskt 0-9, och det är inte så dumt som någon kanske tänker. Det finns forskare som menar att det är verksamt och viktigt att läsa högt för barnen redan innan de är födda. Att den lilla hjärnan som registrerar musiken där inne också tidigt, tidigt lyssnar till de talade orden och börjar söka sammanhanget innan vi tror det är möjligt.
I en tid när hälften (!) av alla treåringar sägs vara ute på nätet minst någon gång varje vecka förstår man om det är svårt att locka till läsning och ro med bara fantasins effekter. Men ack så viktigt. Kanske både för relationen och för "evolutionen", språkets framväxt och utveckling.
Jag kan förstå att många som själva sliter med lässvårigheter kanske tänker att deras läsning inte är så betydelsefull. Utan att ha haft barn tror jag att jag kan säga att man ska kasta de tankarna i sopkorgen. Jag vet en som hade sin stakande, långsamma, lågutbildade grovarbetarpappa som barnkammarläsare i barndomen och som minns de stunderna med värme och glädje. Barnen i den familjen blev snabbläsande bokslukare och bitvis akademiker och utbildare.
Du vet ju vad Einstein rekommenderade en småbarnsförälder med ambitioner för sina barn. "Läs sagor!" När föräldern ville veta vad man skulle göra efter det stadiet sa Einstein: "Läs ännu mer sagor!".
Du som har fått barn som gåva, ta tiden, begränsa den elektroniska konsumtionen något och läs med ditt barn. Den tiden och möjligheten kommer inte tillbaka. Det kan vara ett av de största arven du kan ge dem.
Unga män sökes
…
Betydligt fler unga män som vill göra en insats för andra och för samhället borde söka in på lärarutbildningen. Jag känner några som jag skulle vilja få sända ut i högstadier och gymnasier för att berätta om hur lärarjobbet faktiskt kan vara till vardags och när det är som bäst.
Visst behövs fler unga kvinnor också, men eleverna behöver fler män då alltför många fattas idag.
”7-åring påkörd vid skolbuss”
…
Den rubriken kunde man läsa i Norrköpings tidningar i december. Skolbusschaufförer i Bjurholm känner oro för att det skulle kunna hamna något liknande i VK och Folkbladet.
På Castorskolan har vi två gånger per termin en morgonträff där förarna träffar några tjänstemän. Vi vädrar vad som fungerar och inte och vidtar åtgärder om något är mindre bra i och kring bussarna. Numera är det i regel mest bra, men alltid är det något som behöver korrigeras.
Flertalet trafikanter visar stor hänsyn och kör lugnt och försiktigt när man ser skolbussen vid vägkanten. Men det finns undantag.
Några av dem som borde köra allra försiktigast kring sköra medtrafikanter gör inte det. Skolbusschaufförerna upplever att en liten del timmerbilsförare visar för lite hänsyn. När skolbussen står med blinkande skylt händer det att det blåser förbi 60 ton timmerbil i 80 kilometer i timmen. Vid möten i vinterkurvorna kan genande timmerbilar ibland forsa förbi på 1-2 skollinjalers avstånd.
Jag har hemort och namn på åkerier vars förare alltför ofta utmärker sig negativt. Har även ungefärlig ålder på dem som kör. Det handlar inte om Bjurholmsåkerier och det kommer att slås en signal till dem. Det är heller inte alla chaufförer i ”fartåkaråkerierna” som är med i tävlingen (?) på allmän väg. Några åkerier sköter sig perfekt och deras timmer verkar underligt nog inte alls behöva åka lika fort.
Ibland beter sig personbilsförare också obetänksamt. Vi kan alla behöva en påminnelse om att det kring bussar kan komma sprutande sjuåringar som just då inte gör som de vet att man ska göra.
Avslutar med en liten glimt från morgonturen innan veckans bussmöte. En av busschaufförerna hade en av de allra yngsta som ville ”promenera på den vilda sidan” och ta av sig bältet och vägra ta på det. ”-Jag ska ha möte med rektorn nu, ska jag berätta för honom om det här?”, sa föraren. ”Gör inte det”, sa killen och tog på sig bältet.
Idag blir det oftast för många möten, men ibland kan de göra nytta på olika vis.
Var tredje utan bok
…
Jag vet inte om det stämmer, men är det så är det sorgligt och oroande.
På väg till jobbet i morse hörde jag uppgiften att var tredje barn i England inte äger en egen bok.
När Einstein fick frågan hur man skulle gå till väga för att ens barn skulle ha en fin utveckling och lyckas med sina studier sägs han ha svarat – ”Läs sagor!” Den som frågade ville nog ha ett mer ”kvalificerat” svar och ska ha frågat geniet vad man skulle göra sen man gjort det. ”-Läs mer sagor”, sa Einstein.
Det blir uppförsbacke om man inte ens har en bok. Att ord och språk är viktigt bör man få med sig tidigt. Jag antar att fantasin och kreativiteten far väl av att övas genom talade och lästa berättelser där hjärnan får stå för bilderna.
Senaste kommentarerna