Hemkommen från påskfirande. Ljuvligt fint med milt aftonsolsken och delvis framtinade grusgångar. Snön har börjat sjunka ihop och markera underlagets lägstapunkter. Det är vår på gång och det är påskdag. Vi har blivit påminda om att döden är besegrad och hos honom som besegrade den finns löften om frid och framtid. Just nu känns det väldigt bra.
En stund kvar till krattning.
Moldavien? Borde tänka på annat nu, men funderar kring Moldavien. Till veckan åker ett par unga vänner ner till ett av Europas fattigaste och av kommunismen mest nedslitna länder. Funderar på en resa dit, för färre eller fler.
Påskdag. Om några minuter är det påskdag. En av de största kristna helgdagarna. "Klassisk" kristen tro räknar med att döden är besegrad, övervunnen, uträknad.
Strålande sol. Där vi för ögonblicket vistas flödar solen varm och skön – i jämförelse med vad vi upplevt tidigare i vinter. Snöhögarna ser ut somsmå bergstoppar som sträcker sig mot himlen. Man kan nästan inbilla sig att man är i fjällen. Fast man är vid kusten.
…
Igår var jag till mamma och fikade lite efter besöket på Folktandvården i Vännäs. Snöhögen på hennes tomt sträckte sig uppskattningsvis 1,5 meter över taket på A3:an. Det är mycket.
Vore det inte för att jag skulle skämmas som icke handikappad son så skulle jag berätta att 82-åringen själv har kastat upp snön till dessa höjder.
Jag längtar efter våren, men jag hoppas den kommer långsamt. Skulle den komma lika snabbt som vi å ena sidan skulle önska så skulle vi å andra sidan ha besvärliga, farliga och kostsamma översvämningar mest överallt.
1995 kunde katastroföversvämningen 1938 fått en liten uppföljare här i Vännäsbygden. Det var ganska nära att Vindelälven brutit igenom skyddsvallarna och att järnvägsbron hade åkt av sina fundament. Militären på Ing 3, som då fanns kvar, och Kaj Johanssons arbetade hårt för att förebygga att många hus och bl.a. Statoil skulle översvämmas.
Pappa och jag passerade då, som förmodligen sista bil, ett vägavsnitt som sedan försvann. Det var vid pumpstationen i Östra Spöland. När vi passerade stod två militärer och tittade på vägen med krumma ryggar och armarna lätt utsträckta. De tittade på sprickor som just uppstått i asfalten. Strax efteråt tryckte älven bort ett stycke av vägen och ersatte den med 4-5 meter djupt vatten.
Våren är välkommen, men mer skridande än galopperande.
Nu kommer snart den lilla snöskottaren förbi.
Långfredag. "Good friday" på engelska. Här ligger vi efter mot vårt vanliga påskfirande. Det brukar inledas med nattvardsfirande på skärtorsdagskvällen. Det blev av olika anledningar inte så i år. Men långfredagen och påskdagen kommer att kretsa kring vad Jesus egentligen gjorde. Vad som skedde på korset när hela världens synd hängde där och vad uppståndelsen betyder för oss. Vad meningen med livet är. Glad påsk, så här lite i förväg.
Bloggbängel. Inte allt man förstår med mobilbloggandet. I måndags sände jag iväg ett inlägg som aldrig kom in. Jag sände aldrig om det. Nyss, när jag petade in ett annat inlägg lades det ihop med det som aldrig kom in i måndags. Kanske någon bugg nere på FRA. 😉
BLOGG Om det inte vore för kajorna. Ja, då hade jag sovit än. Det har varit ett tröttande period med sorg och glädje och mer att göra än jag hunnit med på arbetslivets olika områden. Igår, när skolveckan var slut och de sista mailen och samtalen var avklarade la jag mig för att vila en stund. Det blev dygnsvila av det istället. Hade inte kajorna haft slagsmål på taket för en stund sedan hade jag sovit än. Nu blev det bara nästan ett halvt dygns sömn.
…
Finnarna brukar vara vettiga, men här kommer en sak som visar att det bär iväg i östra rikshalvan också.
Finska posten kör ett provprojekt där man öppnar brev, skannar innehållet och sänder dem vidare elektroniskt. Allt för att spara brevbärarkostnader.
De som jobbar med det här ska ha tystnadspikt och jobba i säkra lokaler. Mmm, det brukar ju fungera.
I Finland är det snart definitivt slut med parfymerade brev. Ja, man kan ju skämta, men världen är uppenbarligen sjuk. Nu även den analoga.
Jan
Senaste kommentarerna