…

Här på kökssoffan har jag hunnit få påhälsning av både P1:s Skolministeriet och Skolverket efter lunch.

Skolministeriet vill göra en uppföljning av enkäten och programmet de gjorde i fjol där man fokuserade kraftigt på den tiondel av friskolorna som för lättvindigt sa nej till barn med funktionshinder och svårigheter. Man sa inget om att det bland de övriga 90 procenten fanns friskolor som tog emot fler elever i svårigheter än kommunerna gjorde i snitt. Vi fick försvara oss mot många människor som "minsann hade hört hur friskolorna gjorde" när drevet gick som bäst.

Jag svarade på Skolministeriets frågor, men sa också vad jag tyckte och förväntade mig av nyansrikedom i kommande program. Jag fick ett bra svar från programledningen nyss och blev ännu lite mer positiv till P1.

Skolverket ville ha svar på en av enkäterna de sänt ut och som vi tydligen missat. Att Skolverket och Skolinspektionen måste få in en och annan uppgift kan jag förstå. Även Scb, även om de är närmast sanslöst kravstora och petimeteraktiga i detaljerna. P1 bör också få svar – om de är nyanserade i rapporteringen – men sedan har vi dessutom alla andra som vill ta tid av eleverna genom att binda upp personalen.

Det finns veckor då jag fyllt i en enkät om dagen och skickat iväg åt alla möjliga håll. Ibland är de små, ibland känns de gigantiska. Jag kanske är för snäll, men ibland har man funderat på ett lite personligt och "spirituellt" svar till diverse utbildningar och andra som ser det som självklart att jag ska använda min arbetstid för dem. Mycket tid, väldigt lite ull.

Studenter från gymnasiet, lärarutbildningen eller universitetet tar vi däremot emot utan knorr.