BEIJING

Beijing lyser av självförtroende.
I dagarna köpte kineserna Volvo och på gatorna rullar den ena lyxbilen efter den andra.
På en bar träffar jag Lee Feng, 28 år gammal.
Han har en enkel t-shirt på sig, men beställer in flaska efter flaska med Moet Chandon. Baren ligger ett stankast från Himmelska Fridens torg.
– Beijing är världens bästa stad just nu, säger han. Jag har varit i New York, Milano och London men vill alltid snabbt hem igen. Det är här det händer.

Lee Feng är bara en i raden av unga, hippa och framgångsrika kineser som är med om att förflytta kommuniststaten till något nytt.
– Jag jobbar med PR. Mina kunder är Prada, Dior och Lamborghini, berättar Lee Feng stolt.
Precis som de flesta andra kineser undviker Lee Feng att prata politik.
– Det intresserar mig inte. Jag vill satsa på affärer och bli framgångsrik.
Att kommunistregimen styr landet med järnhand är inget han tänker på. Han väljer att se det positiva i utvecklingen.

Att utvecklingen rusar fram märks i tunnelbanan.
I trängseln i en vagn står en flicka i 20-årsålder.Hon tittar på en kinesisk dokusåpa i sin mobiltelefon. Bredvid henne sitter en kille och ser på, vad som verkar vara, en nyhetssändning. TV och rörlig bild har flyttat till mobilerna.

Vid sommarpalatsets hösta punkt blir alla dessa förändringar extra tydliga.
Om Kejsaren levt idag hade han kunnat blicka ut över sin stad och se en ny värld växa fram.
I Beijing välkomnas förändringar och höghusdebatten I Umeå känns avlägsen.
Vad kan vi Umeå och Västerbotten lära av denna världsstad?
För mig är svaret givet: vi måste våga mera.
Ta ut svängarna, Umeå!

Först ett lästiips. Madefestivalen har startat och VK satsar hårt. Vår kulturredaktör Sara Meidell och nöjesredaktör Anna Lundström bevakar festivalen både initierat och träffsäkert.

Totalt gör VK 12 sidor från festivalen. Läs och facineras över personerna som medverkar och bredden på arrangemanget.

Mitt i lunchrusningen träffade jag en bekant, vi kallar honom Roger.
Roger jobbar i servicebranschen, är hockeyintresserad och möter varje dag massor av Umebor.
Vårt samtal gled snabbt in på Björklöven.
– Av alla jag möter tippar jag att det bara är fem procent som stöttar Löven, berättade Roger.
– Är det inte fler? undrade jag.
– Nej. Den känsla man får i bland annat VK, att nästan hela Umeå vill rädda laget, den stämmer inte.
Hur stor det statistiska underlaget var för Rogers egna undersökning vet jag inte.
Min högst personliga känsla är också att stödet för Björklöven är större än vad Roger tror.

Men Roger har en poäng, alla negativa turer runt föreningen har givetvis påverkat förtroendet för laget. Tålamodet börjar helt enkelt tryta. 
Det som gjorde mig extra förbryllad var Rogers följdkommentar.
– VK går ju hand i hand med Löven. Ni skulle inte våga skriva negativt om laget.
Om det är något som en ansvarig utgivare reagerar på är det den typen av kommentarer.
Jag kan försäkra både Roger och alla våra läsare att vi inte har några band till vare sig laget, aktiebolaget eller föreningen som påverkar vår rapportering.
Låt mig ta två färska avslöjanden om Löven från VK-sporten: 
– Dokumentet av Gunnar Johnsson samma dag som de gick i konkurs. VK avslöjade  vad som försatt laget i knipa.
– Patrick Krainer avslöjade den okända miljonskuldern i  IF Björklöven med obetald skatteskuld på 890 000 kronor och ett tio år gammalt banklån på 500 000 kronor.

Som motpol till Rogers synpunkt hävdar de mest hängivna anhängarna till laget att vi bara skriver negativt och att det borde vara en självklarhet att vi stöttar laget mer.
Så till alla med Lövenhjärta kan jag utlova både kritiska och fräna artiklar även i framtiden, likväl som positiva och uppmuntrande texter.

En annan mindre, men nog så viktig detalj. Två äldre läsare hörde av sig i veckan om att vår Sudoko var svårtläst. Idag har vi förstorat texten och gjort den mer lättläst, men inte mindre svårlöst.

Trevlig Helg, VK-läsare

Lokalt var Björklövens fall veckans största nyhet. Utan jämförelse. Många trodde nog att den ekonomiska krisen skulle få en lösning, men till sist blev det ändå pannkaka av alltihop. Förtroendet saknades helt enkelt.

VK:s sportchef Patrick Krainer skrev i sin krönika efter styrelsens besked att "idag är Umeå en stad i sorg". Jag håller med. Det vore fel att underskatta det symbolvärde som finns i ett bra ishocketlag i Umeå.

Nationellt fick nyheten om prinsessan Madeleine och pojkvännen Jonas Bergströms kärleksproblem stort genomslag. "Kungen rasande" var en av rubrikerna. Sista ordet är inte sagt i den otrohetshärvan, var så säker.

Internationellt dominerade askmolnet. Förstås. I över en vecka har vi timme för timme följt konsekvenserna av askomolnets färd kors och tvärs över land och hav. Eyjafjallajökull är numera världsberömt.

VK har självfallet bevakat alla tre händelserna – men på väldigt olika sätt.

Lövens konkurs satsade vi mest resurser på, både i tidningen och på vk.se. Med Gunnar Johnssons avslöjande artikel om de ekonomiska turerna i bolaget fick våra läsare inblick i ett smärre kaos. Vi skrev krönikor, analyser och mycket annat. Engagemanget från våra läsare har varit monumentalt; vk.se noterade i onsdags sin mest besökta dag någonsin med 143 721 besök och hundratals engagarade blogg- och artikelkommentarer.

Kungahuset problem har vi presenterat, men inte fördjupat oss i. När prinsessans pojkvän Jonas Bergströms otrohetsaffär blev offentlig, valde VK att publicerad material från vår nyhetsleverantör TT samt kortare egna artiklar på vk.se.

Askomolnet har vi lagt en hel del egna resurser på eftersom det finns en lokal dimension. Norra Sverige har fått sin beskärda del av aska och många av våra läsare har på ett eller sätt drabbats. Därför har det varit självklart att lägga resurser på detta.

Det hade varit enkelt att vara populistisk och skriva om prinsessan Madeleines och Jonas Bergströms problem. Det hade givit oss många läsare. Otrohetsaffärer har alltid rönt stort intresse. När det dessutom drabbar kungahuset blir det naturligtvis extra intressant.

Men det är lokalt VK vill vara bäst. Lokala nyheter som påverkar, berör eller kittlar våra läsare. Här lägger vi vårt fokus. I ljuset av det blir kungahusets förehavanden mindre viktiga. Men jag ska villigt erkänna att om Madeleine eller Jonas Bergström hade haft en lokal koppling, om otroheten hade inträffat här eller om någon av de inblandade hade varit härifrån, då hade det sannolikt sett annorlunda ut i tidningen.

Vad anser du? Hör gärna av dig till mig med dina synpunkter.

Bäst just nu:
– Hemavan. Fjällen är som bäst just nu.
– VK-fotografen Torbjörn Jakobssons utställning  – snart på Naturhistoriska riksmuseet
– UmeMatte.nu och engagerade lärare

Sämst just nu
– Toppformen långt borta. Nu är det bara att bita ihop.

Citygate Forum i Stockholm. 

I panelen sitter bland annat Christoffer Larsson, webbutvecklingsansvarig på VK. Han berättade hur vi analyserar användandet på vk.se och vad vi fokuserar oss på för att skapa trafik till sajten.

Just nu pågår Citygate Forum på Nalen i  Stockholm. Ett årligt arrangemang som har fokus på dagspressens utmaningar i framtiden.

Alldeles nyss lyssnade vi på Adrian Holovaty, amerikansk journalist som utvecklat hyperlokala sajten EveryBlock.com, som nyligen såldes till mediejätten MSNBC.

Från VK ska webbutvecklingsansvarige Christoffer Larsson snart inte scenen för att berätta om hur vk.se:s användare fungerar, hur vi arbetar och utvecklas.

I morgon är det dags för Erik Wännman, affärsutvecklare på vk.se, att berätta om hur vi arbetar kommersiellt på nätet.

Tre skarpa Umebor och VK-medarbetare i Stockholm. Från vänster: Robert Sundelin, Christoffer Larsson, Erik Wännman

Nalen i Stockholm

Expressenreportern Jan Lindström och jag gick upp för trapporna i det slitna hyreshuset i centrala Prag.
Tre våningar upp knackade vi på dörren.
Efter en stunds tystnad öppnar en nyvaken kort man iklädd blårutig pyjamas. Håret stod rakt upp men ögonen var glada.
Mannen vi just väckt upp var Václav Havel. Jag och Lindström var utsända för att rapportera om oroligheterna i dåvarande Tjeckoslovakien.
Havel var centrafigur när kommunistregimen föll och snart blev han president för Tjeckoslovakien och senare Tjeckien.
Den timslånga intervjun i Havels kök var ett scoop när den publicerades. Efter det blev det inga fler pyjamasmöten med honom.
Förutom mötet med Havel var det unika med intervjun att reportern Lindström inte antecknade ett enda ord.
Han memorerade allt och kom ihåg exakt vad Havel sa.

Under mina år i journalistiken har jag bara mött ytterligare en reporter som behärskar det, VK:s Anders Brodin.
Minns när Brodin satt med Leif Silbersky på hans tjusiga kontor i Stockholm. Silbersky försvarade Niklas Lindgren, Hagamannen.
– Du antecknar ju inget, sa Silbersky ilsket till Brodin.
Efterår berättade stjärnadvokaten för Brodin att han blivit rätt citerad i hela artikeln.
– För mig skymmer anteckningsblock och bandspelare sikten mellan mig och den intervjuvade, menar Brodin.
Oavsett vilken metod som används är det en konst att göra bra intervjuver.
Bra intervjuver efterlämnar något, ger läsaren nya perspektiv och gärna något man tidigare inte kände till.

Reporterns jobb är att ställa frågor och hitta intressanta svar. Det handlar om att
ge en rättvis bild, vara noga med fakta och citera korrekt.
För en journalist är det självklarheter. Fel inträffar men är sällsynta. Under 2009 producerade VK 17 340 tidningssidor och över 100 000 artiklar. Felprocenten är knappt mätbar.
Den slitna klyschan om att journalister hittar på och skarvar för att få till en bra rubrik och artikel kan vi begrava. Sanningen är den motsatta.
Brodin, Hörnfeldt, Hegethorn Sjöström, Wallin, Eriksson och alla andra VK-reportrar är bra exempel på det.
Till sist: Missa inte talangfulle journaliststuderande Markus Isacson porträtt idag på Umeå IK:s Britta Åkerlund.

Bäst just nu

– Fram med grillen. Våren är här – snart…
– Littfesten i Umeå.
– Solsidan på TV4.

Sämst just nu
– Katolska kyrkan. Övergrepp. Vidrigt.