Skolans dilemma.

Har inte hunnit fördjupa mig i den senaste PISA-undersökningen förrän idag. Och det är en nedslående läsning.

PISA mäter 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap och undersökningen visar att kunskaperna fortsätter att sjunka. De svenska eleverna presterar nu under OECD-genomsnittet inom alla tre kunskapsområdena. Läget är allvarligt och det är inget vi ska vifta bort. Kunskapsinlärning för barnen och ungdomarna borgar för att de får en bra start i livet.

Blir lite trött när jag ser hur man på högsta politiska nivå skyller på varandra. Det är viktigt att konstatera att mätningen är genomförd i mars 2012. Och vi som minns vilka reformer Alliansregeringen tillfört vet att under 2011 genomfördes många reformer på skolans område. Dessa hade inte fått effekt när mätningen gjordes. Vi vet också att fler reformer genomfördes ännu senare.

Alliansregeringen har bland annat genomfört en ny lärarutbildning, infört lärarlegitimation och mer lärarledd undervisningstid. Vi kristdemokrater har också föreslagit ännu mer lärarledd undervisningstid, med fokus på svenska.

Och när det gäller skolan så kommer jag tillbaka till min käpphäst. Man får vara hur duktig pedagog som helst om dem man ska lära inte är motiverad eller orkar ta in information. Jag menar att det behövs fler vuxna i skolan men de behöver inte vara lärare. Vi behöver fler kuratorer, skolsköterskor etc som kan ta hand om barn som mår dåligt i den stressade miljö som många barn lever i. Om man får en trygg tillvaro så kan man också ta in ny kunskap.

Etiketter: , , , , , , ,

4 kommentarer

  1. Gun-Britt Johansson

    Jag instämmer i mycket av det du säger, men eftersom jag inte har lojaliteter till något politiskt parti kan jag vara friare i synsättet kanske. Du beklagar i första andetaget pajkastningen som pågår för att i andra andetaget försöka tro på reformer som genomförts och ”inte hunnit få verkan”.

    Visst kan det vara så som du säger, men det kan lika gärna vara så att den kunskap de hade vid mättillfället, var det som då var aktuellt och redan inlärt. Mätpunkten NU visar ganska mycket om ett kunskapsläge ett visst år. Jag tror inte att effekter av reformer inom skolans område tar alltför lång tid att slå igenom,

    Den andra synpunkten som jag har och som kanske delvis talar emot min egen kommentar ovan är min egen erfarenhet av Arbetsförmedlingen. Jag har varit arbetslös länge och de senaste åren endast mött god vilja och hjälpsamma förmedlare. Man får liksom känslan av att många som arbetar inom myndigheten har andra politiska preferenser och endast ”lyder” förändrade regelverk i tvingande lägen. Det skulle innebära (om jag har rätt) att tjänstemannen nyttjar sitt manöverutrymme (makt) till att endast verkställa det som de själva tror på och vill. Och skulle samma organisatoriska och tysta motstånd finnas inom skolans värld får inte reformer något genomslag förrän personalen gått i pension eller förändringarna nått in i lärarutbildningarna.

    Därför är det troligen så att båda blocken får ta åt sig av siffrorna från PISA. Det är också troligen så att den faktiska kunskap som mättes måste ses i ett NU-läge och analysen av vad det i övrigt betyder måste anstå. Man bör jämföra skolor som presterat bra och deras lärares ålder och politiska preferenser, liksom skolor som verkligen presterat illa.

    Kan det vara så Hans- Inge, att de skolor som presterat allra sämst är de skolor som har nya lärare som verkligen försökt följa med i alla politiska svängningar och ”vara systemet till lags till det yttersta”? De som verkligen lärt sig en förändring och sen drabbats av nya turbulenta förslag. Inte har Björklunds berg- och dalbana varit nyttig men de som klarat stupen bäst är kanske de som stått kvar på marken och sett på när de andra åker.

    • Hans-Inge Smetana (inläggsförfattare)

      Jag delar din analys. Jag tror dock inte att reformerna som görs får effekt så snabbt som man vill. Självklart beroende på vilken reform vi talar om. Sen köper jag verkligen inte allt som Björklund kommit med. En del är bra. En del är politisk styrning som egentligen borde ligga på rektorer och personal inom skolan. Man talar om vikten av att ha delaktighet i arbetet. Här finns det många exempel på motsatsen.

      Alliansen gjorde många förändrade reformer snabbt för att hinna se effekt. Men skolans område på Lars Lejonborgs tid släpade efter. Så där tog man ett krafttag senare. Jag tycker att lärarna förstås är jätteviktiga för elevernas kunskapsinhämtning. Hur många har inte erfarenhet av rent dåliga lärare som inte gjorde många knop annat än få en klass att strula. Så lärarna är jätteviktiga. Och lärarnas status måste höjas.

      Men lärarna ska inte vara administratörer i Björklunds skola utan ska vara just lärare. Därför är jag kritiskt till att man tror att utformande av alla planer löser problemet. Liksom att om man ser ett problem så tillsätter man en plan som lärarna ska jobba efter o följa upp. Alltså har man ännu mer administration och mindre tid i klassrummet. Kristdemokraterna har under lång tid talat om att tiden i klassrummet i ren undervisning måste öka och det administrativa kan nån annan göra.

      Men jag tycker också att det är lite för enkelt att skjuta skulden på lärarkåren. Eleverna och föräldrarna har också ett ansvar. Blir så trött när ingen lyfter det problem som många ser men inte vågar ta i sin mun. Om familjen fungerar dåligt så är det stress hos barnen vilket gör att man inte är lika mogen att ta in kunskap. Att det ska vara så svårt att se denna koppling. För mig är den tydlig. Har man ingen trygghet i den stressade värld vi nu lever så orkar man bara ta in det vardagliga och har ingen horisont o ser ingen vits med att lära sig nåt för framtiden.

  2. Carl-Axel Otterhall

    Hej Hans-Inge.
    Så länge elever och föräldrar kan sätta sig över läraren så kan ni reformera på hur mycket ni vill! FÖRBJUD MOBILTELEFONER OCH ANDRA SOCIALA VERKTYG I KLASSRUMMET!!! Sedan kan jag tänka att alla de som i dag är utplacerade i skolan och inte förstår vad läraren säger finns även med i denna PISA-rapport. Jo jag tänker på alla dessa ”nysvenskar” som fortast möjligt ska in i skolan för att sättas i ”språkbad”!? Varför är det bara SD som offentligt vågar prata om Sveriges flyktingpolitik? Och de enda som vågar uttrycka att den inte är bra!

    Förstatliga skolan å det snaraste!!! Så att det blir likvärdigt för eleverna oavsett i vilken skola de går i! Och oavsett vilken årskurs de går i!

    Att ta emot flyktingar tycker jag absolut att vi ska göra. Men vad händer sedan vi tagit emot dem?

    • Hans-Inge Smetana (inläggsförfattare)

      Jag delar dina funderingar. Mer ordning o reda i skolan bör inte göra resultatet sämre, fast det finns dem som säger att det är en genväg att prata om ordning o reda. Sedan skolan kommunaliserades har mamn sett stora olikheter på samma sätt inom landstingens vård. Och där har vi ju menat att vi måste se över så det blir en lika vård oavsett var du bor. Samma princip gäller ju också skolan. Som kristdemokrat är jag mån om att subsidiariteten blir rådande i samhället. Alltså att alla beslut fattas på lägsta möjliga o effektiva nivå. Därför är inte överstatlighet nåt som en kristdemokrat med ideologin i ryggraden gillar. Man absolut måste man ta en fundering även när det gäller skolan.

      Till flyktingpolitiken så menar du att det bara är SD som driver dessa frågor. De har ju ett ruggigt inciitament och bakgrund för att göra det som gör en skrämmande. Men jag har flera ggr både sagt och skrivit att visst finns det mer att göra när det gäller integration. Det är viktigt att de människor som kommer hit får en bra nystart. Och här finns det mer att önska. Men det jobbas också med. Återkommer i frågan längre fram.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.