Skolans dilemma.

Har inte hunnit fördjupa mig i den senaste PISA-undersökningen förrän idag. Och det är en nedslående läsning.

PISA mäter 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap och undersökningen visar att kunskaperna fortsätter att sjunka. De svenska eleverna presterar nu under OECD-genomsnittet inom alla tre kunskapsområdena. Läget är allvarligt och det är inget vi ska vifta bort. Kunskapsinlärning för barnen och ungdomarna borgar för att de får en bra start i livet.

Blir lite trött när jag ser hur man på högsta politiska nivå skyller på varandra. Det är viktigt att konstatera att mätningen är genomförd i mars 2012. Och vi som minns vilka reformer Alliansregeringen tillfört vet att under 2011 genomfördes många reformer på skolans område. Dessa hade inte fått effekt när mätningen gjordes. Vi vet också att fler reformer genomfördes ännu senare.

Alliansregeringen har bland annat genomfört en ny lärarutbildning, infört lärarlegitimation och mer lärarledd undervisningstid. Vi kristdemokrater har också föreslagit ännu mer lärarledd undervisningstid, med fokus på svenska.

Och när det gäller skolan så kommer jag tillbaka till min käpphäst. Man får vara hur duktig pedagog som helst om dem man ska lära inte är motiverad eller orkar ta in information. Jag menar att det behövs fler vuxna i skolan men de behöver inte vara lärare. Vi behöver fler kuratorer, skolsköterskor etc som kan ta hand om barn som mår dåligt i den stressade miljö som många barn lever i. Om man får en trygg tillvaro så kan man också ta in ny kunskap.