Fakiren till Storstan

Så var det dags för tidig morgon. Steg upp tidigt för att åka fakiren till Stockholm.

Ni som känner mig vet att tidig morgon är inget för mig. Som vanligt så hann jag med en välbehövlig tupplur på flyget. Vaknade av en duns och orden: – Välkommen till Arlanda.

I dag blir det många intressanta möten. Både under dagen samt även under kvällen. Åker sena planet hem igen. Hade nog behövt stanna ett par dar för att hinna en del men det är polisstyrelsen på fredag i Umeå som jag tänkt vara med på. Så det jag inte hinner under dagen och kvällen får vara till nästa gång.

På tal om att hinna. Har konstaterat att det är sällan man hinner det man planerat. Antingen är det fel på planeringen eller så är det farten det är fel på. Kanske ändå att farten mattas av lite när man rundat 50 strecket. Men att jag planerar in för mycket tror jag hänt nån gång förut. Kan det vara dags att dra ner lite på ambitionerna att hinna så mycket?

Man blir ändå inte klar eftersom det kommer nya saker hela tiden.Men hur är det man säger. Om man siktar mot himlen så når man talltopparna. Så om man inte planerar in så mycket hinner man automatiskt mindre. Så jag tror jag väljer ett fortsatt tufft inplaneringsläge.