För nån dag sedan ringde det mig en kvinna i länet och ville ha vår riksdagsledamots telefonnummer. Hon hade en viktig synpunkt hon ville framföra till oss. Sedan hon fått numret till Anders Sellström så ville hon berätta vad hon hade på hjärtat.
– Jag tycker att ni är helt rätt ute när ni vill stoppa insemination till ensamstående mödrar, sa hon. Sen utvecklade hon frågan.
– Jag är Kurator och arbetar med många människor som har problem att inte känna till sitt ursprung. Man mår väldigt dåligt och då är det viktigt att man har både en mamma och en pappa att relatera till.
– Sedan har jag en annan synpunkt får jag ta den också?
Ja vad svarar man som ombudsman när folk ringer och talar om än det ena än det andra och tror sig vara professor i ämnet. Men denna kvinna verkade ju veta vad hon pratar om så svaret blev självklart ja.
– Jo det är så här förstår du att om man som spermadonator kanske donerat vid 20 års åldern. Sedan träffar man vid 40 års ålder en 20 årig kvinna som man fattar tycker för. Det är ju inte helt ovanligt med den ålderskillnaden. Det kan ju faktiskt vara dottern som man sen sällskapar med, avslutade denna kvinna sitt kloka inlägg.
Har själv inte tänk den tanken men hon har ju rätt. Men en ännu mer trolig situation är att man träffar en jämnårig som man tycker är trevlig och känner sympati med. Det kan mycket väl vara så att ens pappa donerat ett antal ggr och samtidigt fått barn och att man sedan som barn följer med syskon utan att man vet om det.
Vart är vi på väg med vårt samhälle?
Senaste kommentarerna