Manifestationen nummer 2

Det var härligt att se en del av flyktingarna stod utanför sitt hus och vinkade mot demonstrationståget.

Nu har vi haft manifestation nummer två mot rasism i Vännäs. Det har varit otydligt och vi var lite orolig för att grupperingar som vi inte villa ha med skulle delta. Polisen var informerad och hade extra resurser tillhands. Men vi hade mobiliserat så att vi hade möjlighet att ta över ifall det skulle gå snett. Man hade satt in extrabussar från Umeå. Och visst var det rätt många ungdomar som bar Palestinaschalar och ungdomar som hörde långt ut på vänsterkanten.
Så en o annan proffsdemonstrant kunde observeras. Men det var sagt att inga partisymboler eller annat var aktuellt. Själv pratade jag med några tjejer som bar på en flagga där skäran var med. Denna skära gör att det liksom skär genom kroppen på en. Så jag fick dem att rulla ihop flaggan. Sen är det nog inte otroligt att den kom upp igen under kvällen. Men det mesta var vanliga Vännäsbor som ville visa sin avsky för detta.

När jag kom till stationen så började det droppa in folk och det fylldes snabbt på. Sen organiserades paraden och man tågade mot kommunhuset. Det känds härligt när man kom förbi fastigheten där en del av flyktingarna bor så stod alla flyktingar och vinkande åt oss. Det känns bra att ni alla kommit tillbaka. Välkommen tillbaka Vänner!

I tåget gick det ca 765 personer samt att det var ett antal som slöt upp även på medis. Så det kändes väldigt bra att det var en enighet och ett stöd. Detta kände inte minst flyktingarna som talade och tackade för stödet. Och visst såg man en o annan tår komma fram.

Några talade kort bl a Siv Hammar påtalade vikten av att vi nu bjuder hem och konkret kontaktar våra inflyttande vänner.

Pratade på kvällen med några av flyktingarna och det man fick höra flera gånger var: – Tack, tack.

Det var en märkbart rörd kommunalråd Johan Söderling som tackade för stödet och i glädjen bjöd han upp all på kaffe i festsalen. Vi hade beslutat att några från oss i krisgruppen skulle stanna och fika med flyktingarna. Men Johan bjöd upp alla. Så det blev lite hektiskt för dem som roddat i kaffe och te för kanske max 50 till att en inbjudan gick ut till hela församlingen.

Men det ordnades till och uppe i festsalen fick vi lyssna till musik av David Nestander. Och det verkade som att alla trivdes och kände en glädje inombords. Och jag måste erkänna att se detta stöd bland de personer som inte var där för politiska förtecken utan som medmänniska i Vännäs var stort.

Någon kom fram till mig och sa med tårar i ögonen att man inte sovit nåt bra sen detta hänt men att med detta stöd kan man sova bättre. Det är detta som är härligt med Vännäs. Alla positiva människor med varmt hjärta.
Tog ett antal bilder så vi får se hur många jag lägger upp här.