Mejlrensarkvällen

Söndagkväll
En relativt lugn och avkopplande helg. Det behövs ladda batterierna inför veckan som kommer. Vår extragrabb åkte på magsjuka så vi har bara varit hemma i helgen. Söndagkväll har blivit stora mejlrensarkvällen. I mina tre mejlboxar var det 38 mejl som krävde någon form av aktivitet. Även om jag försöker rensa hela tiden så är det skönt att börja veckan med rensade mejlboxar.

En vän av ordning kan fundera tillbaka till tiden då inte mejl var så vanligt. Man kunde få några brev varenda dag och på jobbet så hade man en större bunt. Kom i håg att vi var rätt tidig med mejladresser. Jobbade då inom försäkringsbranschen och inom ledningsgruppen hade vi ordnat så vi kunde skriva till varandra. Fantastiskt. Jag satt i mitt rum och skrev ett mejl till min kollega i två rum bort. För att säkerställa att han fått det måste jag gå dit o fråga. Jo mycket riktigt han hade fått det men inte läst det. Jag uppmanade honom att svara. Det gjorde han och vår konversation i det ärendet var avslutat.

Föga rationellt kan man tänka när man på smartare sätt kunde ställa frågan direkt mellan rummen. Men det var faktisk så att de mejladresser vi då hade bara var våra egna. Minns med glädje när jag kunde utöka adressboken med adresser till andra utanför företaget. Det kom successivt nåt halvår efter vi infört det hos oss.

Detta känns som en avlägsen epok. Men det otroliga är att det inte är så många år sedan. På tal om epoker så försökte jag berätta för vår extragrabb hur det gick till när jag gick i skolan. Berättade om lite ditt o datt o naturligtvis kom vi in på rackartygen som på nåt vis var naturligt i den åldern. Såna här oskylda otyg som hatchgnissel bakom fönstren, häftstift på frökens stol etc. ( tala inte om det för någon ). Jag spelade fiol så jag hade liksom fri tillgång till hatch. Till min o mina kamraters stora glädje.
Han lyssnade med stort intresse och sen kom frågan: – Fanns det dinosaurier när du var ung?
Med ens försvann tanken av ungdom och jag började känna att jag nog passerat 29.
Sen försökte jag förklara att det nog var en viss tidsskillnad mellan dessa händelser. – Jaså, konstaterade han.
Men nog känns det nästan som att tidsepokerna rullar på och jag läste just en rapport som säger att det som tog 5 år på 90 talet gör vi på ca 1 år idag. Så nog rullar det på i allt snabbare tempo.