Vart är vi på väg?

Man kan fundera vart vi är på väg i vårt samhälle. Gång på gång ser vi olika våldshandlingar som begås av psykiskt sjuka människor. Man kan fundera hur vården har missat alla dessa människors vårdbehov. Sen finns det naturligtvis också människor som håller sig undan vården. Men ens nätverk borde agera. I och för sig kan det vara många människor som har för litet nätverk och det är inte bra.

Har nog nämnt det tidigare men jag har haft förmånen att vara i Kenya ett antal veckor för en tid sedan. Träffade många människor som levde i misär. Men samtidigt har jag inte träffat så många glada människor. Var på ett hyddbesök en regning dag. Det var lerigt och besvärligt. Men man var glad. Vi har ju varandra. Man tog hand om sin släkt sina vänner på ett annat sätt än man gör här. Har vi blivit för individualistisk?

Jag tror det är så. Var och en har fullt upp med sysselsättning och när vi väl kommer hem från jobb, möten, gymmet, studiecirklar etc. så är vi så trötta så vi har ingen ork att bry oss om varandra.

Sen har vi all denna film o media som vi snart håller på att drunkna i.
Våran lilla extragrabb vi har hemma frågade igår. – Är det säkert att vi bara har ett liv?
Han vet hur det är i dataspelens värld att sen man dött och det blivit Game Over så är det bara att starta igen. På dagiset där den tragiska massakern hände var mannen (förövaren) klädd som en i Batman och skrattade hysteriskt. Inte är denna medievärld av godo inte. Speciellt om vi inte har en grundtrygghet som vi kan förlita oss på när andra intryck än trygghet kommer. Lider med de föräldrar som hade sina barn på detta dagis.

Och vårt Sverige där polisen får ta till allt grövre våld. En länk till rapporteringen av den person som polisen sköt ihjäl efter att han ringt till SOS.

Vi ser också av VK:s rapportering av problematiken vi har på psyket i Umeå. Det får vi också känna av inom vård o omsorg i Vännäs. Folk blir skickade hem som egentligen behöver mer vård. Ändå har det tillskjutits medel för de psykiskt funktionshindrade från stadsmakterna.

Är allt detta fenomen nåt som kommit på senare tid? Fanns inte detta fenomen förr?

Jo det fanns säkert folk som mådde dåligt på många sätt tidigare. Många känner vi till olika original. Men jag tror skillnaden är just att vi inte har tid att bry oss om varandra på samma sätt som man gjorde förr i tiden. Och sen hade man inte samma medietryck och stress heller. Jag är inte den som vill sälla mig till dem som säger att det var bättre förr. Men i detta hänseende tror jag det var bättre då vi hade mer tid för varandra.

K-G. Du som är en gammal klok man. Har du nån lösning på detta samhällsproblem?