Belgisk Blå och VM i fri idrott

Efter långt ifrån vetenskapliga studier av deltagarnas muskulatur slog mig tanken att bifftjurarna har genomgått ungefär samma utveckling som idrottare i sprint- och kraftgrenarna, eller tvärtom. En analys av vad som är rimligt leder till tanken att det är orimligt att ett land som har mindre befolkning än Stockholm får ett globalt VM att likna ett internt mästerskap på Jamaica. Vi vet ju sedan tidigare hur åtskilliga toppsprinters åkt fast för doping runt om i världen. De som inte åker fast kan efter karriären erkänna att de fuskat med doping under lång tid utan att åka fast. Den "rena" Marion Jones åkte aldrig dit i en dopingkontroll utan sattes dit av det civila domstolsväsendet  av andra skäl. VM visar att doping satts i system som aldrig  förr.

De enorma pengar som ligger i superdueller av övernaturliga idrottsmän gör att jag tror att idrottsförbunden hellre ägnar sig åt att sätta fast andraplansfigurer. Bondeoffer för att skydda Drottningen och Kungen på schackspråk.

En del tidningar tar sig för att ordna rankinglekar om de bästa friidrottarna genom alla tider. Bland de tio man får välja mellan finns 7-8 st som endera åkt fast för doping eller omges av dopingrykten. Paavo Nurmi i samma gäng som fuskaren Lasse Viren och andra storfuskare från USA och DDR. Hemskt.

Tror jag måste prova en biff av Belgisk Blå. Kan inte vara så farligt när man inser vad idrottarna proppar i sig.