Påsken är snart i antågande. Då blir det knökfullt här. Vi hoppas på sol och skoterföre för alla helgfirare som ska hit. Det ljuva livet att ligga och sola på skotern med fiskespöt i näven precis som Curt gör på bilden, det unnar vi alla gäster.
Etikett: Sandvikens Fjällgård
Stackars Robert
Stackarn. Han har redan fått röding två gånger denna vecka och är ganska less;)) Ännu "syndare" är det om mig som "måste" fiska nästan varje dag;))
Lite grann från ovan….
Där nere bor vi……
Manhattan vs Fjällen
Kommer de närmaste veckorna att bjuda på en och annan bloggrepris från tidigare år. Denna skrev jag strax efter hemkomst från New York 2009.
Manhattan och Gauto – Två icke jämförbara motpoler kan tyckas, men vid närmare reflektion så finns även många likheter! Invånarantalet är förstås högst i Gauto, ja om man räknar myggen och rödingen förstås. Vi är på båda ställena omgivna av majestätiska formationer. Glasfasadernas glitter kontra den spegelblanka sjön. Hisnande djup när man tittar ned mellan skyskraporna eller ned över vimlet av röding och öring i de kristallklara djupa vattnen. Myllret av människor eller mygg.
Jag minns när vi satt uppe i restaurangen på Rockefeller Center och betalade muchos för något att dricka. Här har man en strålande utsikt och den medhava gratis saften/kaffetermosen bjuder på härlig förfriskning inför vandringar i denna underbara fjällvärld. Hissar har vi förstås inte här, men väl helikopter eller snöskoter kan man nyttja för resan upp. Ned kommer man ju alltid som bekant.
På vårt eget matställe på soldäcket har vi råd att äta ute varje dag, med både strålande utsikt och utmärkt service. (fråga Robban) Fisken vi ska äta får vi beskåda först – inte från något litet akvarium utan vi kollar bara över altanräcket så har vi de feta fiskarna alldeles nedanför. Lyx kallas det visst!! Naturens skafferi tillhandahåller ständigt färska primörer.
På Manhattan gick folk omkring i storstövlen likväl som här. Diverse kreationer av mygghattar och kepsar syns överallt här. Flygplan landar på Hudsonfloden likväl som här på Mittisjön. På terroristfronten har vi ju myggen att kontra med. När det gäller Wall street …… hmmmm, de värdepapper som står högst i kurs här på utedasset är definitivt Edet, Serla och andra toapappersfabrikanter. En uppstickare är Pampers våtservetter.
Bland märkeskläderna syns vintage Helly-Hansen och chict slitna Fjällrävenplagg. Övriga märken är mest efter mygg och knortbett. Precis som på Manhattan bär folk solglasögon vare sig det behövs eller inte. Hög solskyddsfaktor är given.
Botox har vi inte hört talas om här men väl Plastic padding. Silvertejp är som alltid gångbart och en smal remsa från tinningen bak upp under hårfästet som sträcks lite innan det fästs på andra sidan kan göra underverk med såväl kråksparkar som säckande ögonlock.
Bejublade shower syns emellanåt även här, som t ex när R invigde myggracketen endast iförd fransiga kortkallingar och for som ett härvelkors uppflugen på möbler och längs väggar vilt viftandes. Från mitt perspektiv – liggande strax under var applådåskorna givna när det visade sig att inga batterier fanns i myggracketen. Ridå……
Här …mitt i världens epicentrum
Skryllblogg
Läser några gamla blogginlägg från tidigare år och hittar ett och annat guldkorn. Blir inspirerad när jag läser Levins fiskeblogg och minns då en av Blixt sports pimpeltävlingar i Holmsund där jag närvarade:
Vid gårdagens pimpeltävling hamnade jag bakom ett gäng jägargröna snusladdade karlar med storstövlar, öronlappsmössor och med hemmagjorda skryllor hängande på axeln över isborrarna. De gick bredbent och med långa stövelkliv i stora flockar.
För dig som inte vet vad en skrylla är så handlar det om en kombinerad sittplats, fisk och redskapsförvaring. De finns att köpa för dyra pengar, men många verkar tillverka egna av gamla modifierade plastdunkar. I Gauto har R:s salige far efterlämnat ett par halvmediokra exemplar som hänger oanvända i uthuset. Nu fick uppfinnarjocken i mig blodad tand och inspiration till att ge sig kast med förbättringsåtgärder på dem.
Gubbarna hade pop-nitat fast olika finesser som plaströr (hållare för isskopa) , fiskespön och andra tillbehör. Isolerat locket med bitar av liggunderlag för bättre sittkomfort och gjort hål på framsidan att stoppa in fisken genom. En del hade indelat skryllan i två eller flera fack för olika fisksorter/storlekar och någon hade nitat fast en gammal magväska. Det rådde ingen hejd på variationerna. Detta tilltalade mig – ett utmärkt sätt att återanvända en gammal plastdunk.
Själv gick jag där med gula täckbyxor, en simpel plastkasse i näven och en ful gammal "kånken" på ryggen. Jag insåg att för att smälta in i dessa sammanhang tarvas en smula arbete. Min skrylla blir dock aningen mera "tjejig" för det bör finnas plats för såväl solglasögon som solskydd. Stövelkliven blir nog tyvärr aldrig så mycket längre och snusen står jag oxå över, men jag måste göra mitt bästa för att smälta in och "gubba" till mig nu när det bara återstår 4 dagar tills det blir "Gubbfiske"
100 mil på skoter
Tomas, Gunnar och Lennart landade igår här i Sandviken. De har de senaste åren gjort långresor på skoter under några vårvinterdagar. I år blev färden ca 100 mil lång, och de har kört ca 25 mil per dag. Utgångspunkten var Arjeplog. Sedan i onsdags har de bland annat passerat följande platser på sin färd: Årrenjarka, Saltoluokta, Stora Sjöfallet, Lapporten, Abisko, Riksgränsen och sedan ungefär samma väg tillbaka fast då via Sulitelmaglaciären och Sandvikens Fjällgård. Vi fick nöjet att tillbringa gårkvällen med dessa spirituella grabbar, fick en del kloka råd och inspiration på vägen och hoppas att vi snart får se dem här igen. Förhoppningsvis har vi nu tre nya fina ambassadörer för vårt paradis här uppe i hörnet.
Notera att även Robbans Lillvännen ( till vänster i bild) fick vara med på ett hörn bland de andra fartvidundren .
Att skiljas……
Att skiljas från bilden av Björntoppen med fullmånen på känns lite svårt, men samtidigt skulle jag vilja ha en vårigare bild här på bloggen. Men det blir svårt att toppa det här motivet, en riktig utmaning….
Skotersafari
En typisk lördag i Sandviken och folk ger sig ut på sjöar och fjäll med sina skotrar pulkor och kälkar. Man upphör aldrig att förundras över mångfalden och kreativiteten i konstruktioner och utföranden. Jag minns med värme pappas första skoterkälke av bräder och skivor på ett kälkunderrede. Några renskinn på och det blev riktigt komfortabelt. Här är det mestadels moderna maskiner, snygga designer, och dyra märken som florerar. Det märks att många är genuint intresserade av skoterlivet och satsar på riktiga grejer.
I eftermiddag får vi fint besök av Robbans vän, Tomas K. Han inte bara seglar sin båt Eufori i medelhavet utan tar också det bästa av vårvintern och färdas ned genom fjällvärlden per skoter med ett par vänner.Bara idag färdas de 25 mil. Det är klart att man måste ställa fram något riktigt gott när man får så fint besök. Det blir min specialare – Älgfärsbiffar med västerbottensost/baconfyllning.
Napp och Nytt
Fick hänga på ett par riktiga fiskeveteraner från vårt norska grannland – Irene och Christian till en liten pöl på fjället för rödingfiske. Den tilltänkta tjärnen kunde vi inte nå då vi hamnade i mjölkig molndimma, men stannade till på en annan tjärn strax under tusenmetersstrecket. Där var redan nitiska Norsjöbor i full färd med att dra upp fisk. Ett par rejäla hugg vittnade om att här finns stor fisk. R hade dagen till ära följt med, och trots att jag reserverade Storskräcken till honom så fick han bara en ansjovis. Själv bärgade jag 4 fina matfiskar och några små som fick gå hem till mamma igen. Man mår så gott i friska luften, i trevligt sällskap i den här landsändan.
Hem till stugstädning och helgjobb. Nu blir det fullt hus igen och det är bara att ta på sitt mest välkomnande leende och ett par sköna skor så ska vi nog ro den här helgen iland med.
Världens bästa fjällgård
Och så kommer man där körandes med skotern och blir alldeles glad när man ser världens bästa fjällgård – hemma – och hur vackert det är.
Senaste kommentarerna