Den första sommaren som jag och R var tillsammans var det dags för min födelsdag. Någon gång under senvårens lärakännafaser hade jag i förbifarten nämnt för honom att jag någon gång hade tänkt lära mig att spela dragspel. När det blev dags för min födelsedag åkte vi till en för mig okänd adress. Ut kommer R med en stor låda och ett ännu större grattis. I lådan låg ett fint pärlemorskimrande gräddvitt pianodragspel. Hagströms Lady nr II specialsignerat med namnet Barbro som den första ägaren tydligen hette. Förutom spelet låg även avbetalningsplanen, samt ett maskinskrivet personligt brev daterat 1957 till denna dragspelande Barbro. Sådant tycker jag är hur häftigt som helst!

Jag kunde förstås  inte vänta utan drog fram spelet och började där och då i framsätet på Volvon mitt bland rondeller och stadstrafik ta ut första bästa låt jag kom på vilket visade sig bli den ryska nationalsången. Den älskar jag för sin vackra melodi. R stormyste bakom ratten, och i den stunden hade jag ingen aning om att jag bara dagar senare skulle hamna på värsta dragspelsrallyt i samband med min storasysters 60-årsfest. Den sommaren gick i dragspelandets tecken. Jag spelade hellre än bra och drog till och med spelet till Gauto där vi terroriserade myggen under braskvällar ute på udden. Varken  förr eller senare har Drömmen om Elin och I Roslagens famn klingat mer entusiastiskt i fjällmiljö .

Idag ska jag sälja spelet på Blocket. Det är i största laget för mig och jag vill byta till ett mindre som ryms med i flytten så jag kan spela för myggorna även vid Sandvikens Fjällgård. Men jag hoppas att någon oförbätterlig nostalgiker och tillika dragspelare vill köpa det och glädjas åt den lilla kuriosan som medföljer.