Snön yr utanför fönstret och sopar igen spåren efter den fräcka räven som patrullerat altanen inatt. Inne tampas vi med feber och momspapper. Till den skyddade verkstan Sandviken har vinterns mest smittsamma farsoter inte nått på allvar ännu vilket är lite konstigt med tanke på så mycke folk som passerar, städningen av servicehuset och alla slantar som byter ägare här. Men nu är det nog ändå så att något otyg gjort entre. Feber värk i kroppen och rethosta hindrar mig från att genomföra min inbokade föreläsning i Skellefteå idag. Trist men sant. Tur att jag har två varma killar, alvedon i skåpet och en sprillans ny perkulator som gurglar fram riktigt fin medicin. Kaffe!
Etikett: rethosta
Söndagkväll
Sammanfattar i känslan denna helg som gått i väntans och glädjens tecken. En viss liten person är nu 1 dygn gammal och ständigt i ett hörn av mina tankar. En livslång relation har tagit sin början. Jag längtar tills vi får träffa dem. Från och med nu finns en ny gemensam dimension att dela med min dotter. Moderskapets bitterljuva mysterium som handlar om att älska att närvara och att orka.
I fåtöljen intill sussar R efter en lång dags grävande. På sitt rum vilar en förkyld Alex. Själv är jag fortfarande skrapigt hes, har en del rethosta men är otålig och klarar att tiga en eller möjligen ett par dagar till innan jag återvänder till jobbet.
Senaste kommentarerna