Vilken mysmorgon! En liten pratstund i soffan med Sandra och Oliver. Han har blivit så stark i benen och ler som en sol fast han tycker att mormor låter helknasig när hon pratar babyspråk. Efter morgontankningen skickade jag i säng mamma Sandra och så satt jag där äntligen med honom i min famn – min lilla grönrandiga mjuka julklapp. Nu dags för tupplur igen och själv tittar jag ut på den vackra blå morgonhimlen och bara njuter av min rikedom.
Senaste kommentarerna