Bilden tagen förra osttillverkningen. Misseruppa kaffeost och tunnbröd. Mums
Etikett: Misseruppa
Lyckans ost och så lite Misseruppa
Idag har vi varit aningen äventyrliga. När klockan ringde 05.45 så insåg vi att det bara var att sätta på vinterdäcken omedelbums. Vi skulle anträda vår färd mot Bodö flygplats för att vinka av Sandra och Oliver som skulle återvända hem till Göteborg efter några supermysiga dagar här i Sandviken. Resan gick bra, och matsäcken med bagarstugubröd och kaffetår smakade utmärkt i gott sällskap. På fjället låg nysnö, snöglopp och det blåste kraftigt. Nu är vi lyckligt hemma igen. Ett improviserat stopp vid Saltströmmen och en kringelikrokig men vacker omväg försenade oss så att gårdsplanen var full av köpsugna norrmän vid vår hemkomst. Här tar snickarmästarna Robert och Erik en välförtjänt eftermiddagstupplur medans jag håller ställningarna och tröstar mig med resterna från gårdagens kaffeost och misseruppa. Några nya underbara bilder på senaste familjetillskottet – Lille Sixten, gör hjärtat varmt och lyckligt.
Misseruppa och tandagnisslan
Idag har jag överträffat mig själv, tagit tjuren vid hornen och gjort en gammladags hederlig kaffeost och därefter av vasslan kokat misseruppa – alltså hemgjort messmör. Osten blev inte riktigt så gnisslig som jag hoppats men misseruppan smakade precis som jag mindes från barndomen och jag fick även godkänt av min jury: Robba, Sandra och Erik. För övrigt har dagen gått i arbetets tecken, och däremellan har jag försökt hitta små luckor att umgås med Sandra och Oliver innan de lämnar oss imorgon bitti. Kvällen avslutades med en vedeldad bastu och tvålgubben Oliver visade sina konster som den storbadare han är. Vi har fortsatt att glädja oss över vår lille nya familjemedlem Sixten och jag kommer att räkna dagarna tills vi får träffas i verkliga livet. Den lilla filmen med honom har gått varm här av och till under hela dagen. Vårt lilla underverk är fantastiskt fin.
Kaffeost och Misseruppa – igen
Testade en ny, riktigt god rätt till middag nyligen. En varm sallad som bland annat innehöll sojamarinerad stekt Halluomiost. Med ens fick jag värsta flashbackupplevelsen. Den utlösande faktorn var just osten. Ni vet det där speciella gnisslandet som både är läckert och hemskt på samma gång.
Som genom ett trollslag hamnar jag i mammas kök – igen. Det är ost i görningen. Råvaran – mjölken kommer från våra egna kossor, och varje dag gäller samma procedur. Mjölken strilar ned i hinken.
Senaste kommentarerna