Dagens tips för kärlekens bevarande handlar om något så simpelt eller exklusivt som fotvård. Fötter, ni vet de fnasiga och ofta styvmoderligt behandlade kroppsdelar som finns i skorna. De som dag ut och dag in bär vår kroppstyngd land och rike kring. Hur ofta unnar vi oss ett gammeldags fotbad? För egen del kan säjas – allt för sällan.
Etikett: kärlek
Duscha tillsammans
Dagens stora utmaning var att duscha en liten hund för första gången i sitt liv. Det var behövligt med tanke på alla busiga och lortiga små äventyr som Leo hunnit med i veckan. Det gick över förväntan och han var glad och snäll hela tiden. Det bästa av allt var mysstunden efteråt inlindad i en gosefilt. Det kallar jag kärlek….
Lucka 8. Bjällerklang och Änglaspel
Varje gång jag hör Tommy Körberg sjunga den här gamla sången, som Zacharias Topelius skrev för mer än hundra år sedan, så tänker jag på Pappa Alvar, hans slit i skogen med hästen och timret.
Klang, min vackra bjällra i den sena kväll!
Spring, min raska fåle över mo och fjäll!
Hemåt ila vi med vindens snabba fart.
Där så vila vi i mjuka armar snart,
och vår lycka ingen må förtycka.
Alla kvällens norrsken flämta där i skyn,
alla sälla minnen skymta för min syn.
Jag tänker på hur det måste ha känts att ligga borta veckovis i en avlägsen skogskoja och veta att hemma kämpar Marianne ensam med alla sex barnen, djuren, snöskottningen, eldningen, tvätten, maten och svärmor som var ganska sträng.
Jag tänker också på hur frusna och arbetströtta män, i alla tider längtat och skyndat sig hem till sina kvinnor, till hemmets härd, värmen, maten, kärleken och dofterna. Jag tänker på hur trofasta och tappra hästar arbetat för människan och likaså ilat, längtat och funnit sin väg hem till skydd och vila. Jag tänker på hur vi arbetströtta stressade nutidsmänniskor gasar på med våra hästkrafter för att komma hem efter arbetsdagen. Hem ljuva hem.
Någonstans här befinner jag mig lite i utkanten av minnets skymningsland, men lägger pussel med en blandning av egna minnesbilder, fragment av stämningar och sådant jag fått berättat för mig. Jag var så liten när detta hände.
Men jag är ändå helt säker på minnesbilden där jag sitter på matsalsbordet i vardagsrummet och leker med änglaspelet. Jag är bara några år gammal. Klingandet från spelets små mässingdetaljer tillsammans med doften och fräsandet från stekfläsket i gjutjärnspannan i köket inger lugn och ro, men i luften finns även något mer – Förväntan.
Just då, gör ett nytt och efterlängtat ljud anspråk på min uppmärksamhet. Det spröda, vemodiga, men distinkta ljudet från hästtjukan kommer allt närmre. Pappa kommer!
Mitt lilla hHjärta bultar snabbare, och genast trycker jag näsan mot fönstret för att försöka få en skymt av ekipaget. Värmen från tränger upp genom springan på fönsterbrädan, det knäpper i elementet och kontrasten mot de kalla och isiga hörnen av fönsterrutan känns stark.
Det är stjärnklart ute och norrskenet spelar över skogen med kaskader av bloss i gult, orange och grönt. Där ute i den nu nästan helt mörka kvällen kan jag på håll ana konturen av hästen Blenda och där bakom på timmerdoningen vår kära lilla pappa i skinnmössan.
Jag kan – när jag vill – höra honom skrapa av snön från fötterna där ute på broskrapan. Se honom komma in i köket, ställa ifrån sig ryggsäcken vid den framställda stolen, krama mamma först och därefter börja klä av sig de blöta arbetskläderna. Mamma stod bredvid och tog emot de isiga plagen. Vi brukade hjälpa honom att snöra upp de isiga skobanden i de stela bondeförbundarna.
Ibland kom han även hem mitt i veckorna. Han kunde inte vänta ända tills helgen för han längtade så. Pappa älskade vår mamma. Han älskade att se på henne, röra vid henne och han kunde ligga där på kökssoffan och iaktta hennes rörelser. Marianne: Du är se grann där du gå åtill diskbänken!
Han kunde aldrig få nog av henne, och ibland kunde vi se hur hon lite generat vred sig ur hans famntag.
Hästen blev aldrig någonsin min vän. Jag hukade mig allt som gick när jag skulle passera hennes spilta på väg in till lagårn Jag var fast övertygad om att hon tänkte äta upp mig. Men jag såg pappas och Blendas nära relation. De var två samspelta arbetskamrater, som hade ganska lika uppfattning om vad livet handlade om – Hårt arbete, kämpaglöd och envishet. Kärlek, mat, dryck, en sockerbit ibland och så längtan hem……alltid denna längtan hem.
OBS! Visst följer du min kalendertävling? Varje dag fram till jul ska du hålla utkik efter en extra versal (stor bokstav) Dessa 24 bokstäver bildar baklänges en strof ur en känd julsång. Läs mer i instruktionerna 30/11
Om fötter, en gul emaljerad balja och om kärlek
Dagens tips för kärlekens bevarande handlar om något så simpelt eller exklusivt som fotvård. Fötter, ni vet de fnasiga och ofta styvmoderligt behandlade kroppsdelar som finns i skorna. De som dag ut och dag in bär vår kroppstyngd land och rike kring. Hur ofta unnar vi oss ett gammeldags fotbad? För egen del kan säjas – allt för sällan.
På hemväg
Min tappre krigare är på hemväg efter en lång slitsam dag med många och tröttande göromål. Feber och huvudvärk gjorde att jag måste stanna hemma idag. Den här mannen med sin slitstyrka och sitt otroliga sätt att se möjligheter är värd all den uppskattning och kärlek han kan få. Även om vi ibland ser helt olika på möjligheter och ibland kör fast i tjurskallighetsträsket så är vi ett bra team. Jag spanar ut i mörkret efter billysen och en blinkers som kommer hitåt. Välkommen hem vännen!
Livets guld
Av alla Gunnels Guldfyndigheter så väger förstås de nära och käraste med familjer allra tyngst. Även om Robban förlorat ett antal kilon så är han förstås också en riktig guldklimp i mina ögon. Rik är jag, så rik att hjärtat ibland vill sprängas av kärlek. Idag är en sådan dag. När jag vinkade av Sandra med familj i morse kramades vi extra hårt och länge. Även fast jag känner mig ringrostig på det andliga planet, så viskade jag ändå en hemlig välsignelse i Olivers öra och stoppade en extra skyddsängel i hans livryggsäck. Jag önskar honom kärlek, trygghet, hälsa och välgång, samt att hemresan ska gå bra.
Häromdagen fick jag ett "il" av längtan efter O, och snörvlade lite uppgivet till R, att nästa gång jag får träffa O, så har han säkert fått skägg…..Detta har nu R skrattat gott åt i ett par dagar. "Tjoller"….säjer han:)
Kärlek
Vilken fin dag. Inte kan man hålla sig från TV:n. Säja vad man vill men de är ett fint par, som lyser av kärlek. Snacka om att sprida en "god känsla". Man blir lite rörd och varm inombords.
Min lysande härliga förebild
Ikväll har vi varit på fest och firat min kära mentor Anki som fyllt jämnt. Hennes fina familj, vänner och bekanta var samlade för att njuta av god mat dryck, musik och underhållning i en häftig fabrikslokal och fick njuta av god mat och dryck samt fin underhållning av olika slag. Födelsedagsbarnet var självlysande i all sin positiva kraft – precis som vanligt – och när jag ser henne fylls jag av värme och tacksamhet för att våra vägar korsats och jag fått ta del av hennes visdom, värme och erfarenheter. Hon har gett mig den korallröda färgens kraft och glädje, både på in och utsidan.
Utan hennes vägledning hade jag nog aldrig vågat ta steget till att pröva mina vingar för att hitta ett nytt sätt att leva och verka. Jag önskar henne fortsatt livslust, kraft, hälsa och kärlek, samt hoppas att hon nyttjar sin present – en veckas vistelse och välkomstmiddag hos oss vid Sandvikens fjällgård någon gång framöver. Där tänker jag för övrigt bära hennes lysande röda färger vidare – men nu i form av en gammal kär Helly-Hansen. Bara jag tänker på den , så känner jag hur den ger mig kraft.
Tänk att få vakna tidigt en morgon….
Sitter i sängen i vår lånelägenhet där L förberett så fint och mysigt åt oss och jag bara njuter av lugnet och tänker på dagen som kommer. Kl 12 ska vi vara vid Varbergs fästning där vi dukat och förberett för Olivers namngivningsceremoni i ett av de fina stenrummen där. Blåsten har lugnat sig och idag ser vädret hyfsat ut- Det väntas inget regn i allafall. Skönt! Dagens huvudperson är helt underbart gosig och fin. Glad som en speleman och frisk och snäll. Han kan nu gå runt soffor och bord och utvecklingen går rasande fort. Det skulle inte förvåna mig om han kan gå innan sommaren är slut. Han verkar ju vara både sin mamma och pappa upp i dagen på den fronten. Idag är det hans stora dag. Alla vi som älskar honom, vi önskar allt gott och ett fint liv fyllt med trygghet, hälsa och kärlek.
Violer till mor!
Jag fick violer av Sandra:) Mammahjärtat är varmt och fullt av kärlek och tacksamhet!
Senaste kommentarerna