I den förlorade mansröstens boning klingar frånvaron av samtal påtagligt tydlig, men ändå ganska vilsam.
Ibland behövs inga ord.
I stearinljusets sken tycker jag faktiskt att Mr R antagit en offwhite färgton från de senaste veckornas gråbleka,
och för ett kort ögonblick blixtrade hans ganska matta ögon till mot mina – stålblå omringade av glada kråksparkar- precis som när livet går lätt och okomplicerat.
Ett ljummet och kolsyrat litet glädjeämne sprider sig kvicksilversnabbt i mitt skrala blodomlopp och når mitt öra. Jag hör en liten röst som viskar: Det finns hopp!
Senaste kommentarerna