En riktigt mustig och fin köttsoppa puttrar på spisen. Tror bestämt att det kommer att serveras klimp till denna. Jag vet en viss liten hund som kommer att få glädjefnatt över benen. Som tur är, så har han en järnmage som pallar för det. Visst känns det litegrann som om helgen redan är i antågande??
Etikett: älg
Populärt turistmål
Sandvikens Fjällgård är en attraktiv plats för både människor av olika nationaliteter, men även för traktens vilda djur. En gonattbild tagen från balkongen.
Balkongdrama
Donna på älgsafari
Men Donna!! Ser du inte älgen!!
Ja!! Där är den ju!
Kolla husse o matte Sven o Marietta, vad nära jag vågar gå!!
Rena rama djurparken
Kvällens bilutflykt gav flera fantastiska upplevelser och bilder och man känner sig verkligen tacksam som får se allt detta på nära håll. Flera rävar, ett lompar, tre tjädertuppar på samma ställe, några tjäderhönor, en galen riptupp och så ett par stora fåglar som var grå/lila/bruna med en vit ring kring halsen. Jag undrar verkligen vad det kan vara för fågel. Sist av allt kliver en gullig sjöfågel in under fönstret där jag sitter och skriver:) Om jag inte ser fel i fågelboken så är det nog en bläsand.
Den tjäderleken, den tjäderleken…tupp tupp men inte höna
Kvällen i bilder
Bilder från kvällens utflykt. 31 tjädrar,2 älgar,2 harar och en ripa. Naturen sjuder av liv.
En sista tid tillsammans innan mamma älg får en ny kalv..
Shit vad väl jag syns…kanske dags att svida om….
Älgdagskväll
Inatt kommer jag att drömma om köttfärs. Att jag trampar barfota i mörkröd mjuk köttfärs. Vilken intensiv dag. Full fart i cafékåtan och allt jag bakade i morse försvann inom loppet av ett par timmar. Bara att baka nytt om och om igen, samtidigt som köttkvarnen och jag jobbat fint ihop. Så fint kött att jag nästan blir tårögd. Att vi dessutom ska få byta några kilo älg mot nyfångad hälleflundra är inte helt fel eller hur:) Byggnationerna fortskrider sakta men säkert och Christer gör ett fint jobb. Det ska bli roligt att flytta över varorna från den fullbelamrade hallen, köket och trappen,.
Jag har lite ideér om hur jag ska göra fint i hallen när kiosk/receptionen är klar. En del av mina gamla saker kommer väl till pass. Dessutom efterlyser jag någon som kan rita upp: "Morgon mellan fjällen" riktigt vackert, för att senare broderas på svart botten. Hedersplatsen blir ovanför tramporgeln som jag nu faktiskt hittat en central plats åt.
10-taggare möter 6-taggare
Jag har en kalsongprydd 10-taggare som står i balkongdörren och utstöter älgljud till sin vän 6-taggaren vid saltstenen. Har brunsten redan börjat månne?? Bäst att han skyndar sig att duscha innan älgjakten börjar….så att han blir "ren" menar jag…
Mitt nya hemma..
Äntligen…efter många dagars väntan, mycket jobb och alla strapatser, har vi nu landat i vårt nya "hemma" i Sandvikens Fjällgård. När vi närmade oss, så körde jag först med bil och släp, och efter kom Robert med den första lastbilen. När den gudomligt vackra fjällvyn uppenbarade sig i solsken mot blå himmel, så kom tårarna. Det var så vackert att jag inte kundå hålla tårarna tillbaka. Spegelblank sjö, en lång resas slut, lättnad och trötthet i en salig mix. Installerade i en mysig stuga, varmt välkomnad av Helén och Dan, samt småprat med några av stug/husvagnsgästerna, är vi nu mätta nöjda och firar denna stora dag tillsammans med Johan och Marina. Utanför är det ännu ljust, i kaminen brinner en brasa, ovanför vägen smuttar en orädd älg på saltstenen och på sjön patrullerar rödingstimmen i godan ro – orädda. De skulle bara veta att de snart kommer att möta sin överman.
Små gröna män eller Pang på rödbetan
Hösten är här. Svamparna står som spön i backen, löven börjar gulna och jägarna intar posteringarna i sina ihopsnickrade torn i väntan på älg eller björn.
Man har sett gubbarna under sommarens förberedelser andfådda cykla omkring med små lönnfeta och övergödda
älghundar som plötsligt oförhappandes får komma ut och motionera efter ett halvårs skällande i rastgården.
Det inhandlas svindyra outfits, gröna och granna i allehanda prasselfria vattentäta och kamoflaugefärgade materiel, och ovanpå denna prakt tronar illorangea kepsar.
Familjernas surt inarbetade årspott av semesterdagar har fått stryka på foten för familjefaderns årliga lekstuga i skogen. Nåja jag ska inte vara sarkastisk – jag som själv är fiskebiten borde ha förståelse för detta nöje.
När man säjer nöje – möts man av stränga blickar.
NYTTA! heter det visst….
Frysboxen fylls förvisso i bästa fall, men om man räknar ut kilopriset i relation till förlorad arbetsinkomst/förlorad familjesemester, kostnad för kläder, licens, vapen, ammunition, transportmedel jaktkort och annat så ter det sej rätt billigt att kliva in på butiken och köpa sej sitt kött.
Det är dock inte helt otroligt att jag själv blivit inbiten jägare om jag hade följt pappa i skogen och i fotspåren, men nu nöjer jag mej med ett par hyfsade fiskespön och en chans att få doppa kroken i nåt närbeläget vattendrag.
En sak som jag dock anser är VIKTIGT är att kunna uppvisa ett byte vid hemkomsten. Det rättfärdigar ju liksom att man ödslat tid på ett egoistiskt fritidsintresse – en slags muta till dem som väntat hemmavid.
Jag har svårt att förstå mej på de som fiskar – släpper tillbaka fisken och nöjda åker hem. Det är ju själva triumfen, att kunna tillaga eller frysa in en fin fångst för att sedan äta och njuta. Man får helt enkelt roligt två gånger.
Att fiska och sätta tillbaka fisken menar jag att man skulle kunna likställa vid älgjakt med paintball. Själva nöjet skulle då vara att vänta ut älgen, pricka den med en färgblaffa, få tillfredsställelsen att se träffbilden och sedan slippa hela böket med slakt och allt efterarbete.
Dock har jag svårt att tro att den optimala tillfredsställelsen när man gnager på sin helvegetarisk morot efteråt infinner sej. Kött och fisk är gott gotti gottgott! Säj inget annat!
Senaste kommentarerna