Som en flockespänning – just så brukade min salig far beskriva folk som kom från frisören med mer eller mindre lyckade resultat. Vad ”spänningen” var för en fågel vet jag dock inte. Som ni kanske förstår så har jag satt mig under saxen och väteperoxiden idag. Nyklippt slingad och lite upphottad om än tufsig efter en lång dag i båda A-metropolerna, ser jag en ganska blek och dassig uppenbarelse i spegeln. Imorgon – först när jag fått tvätta om håret och trixa till det på hemtamt sätt så vet jag vad jag tycker om resultatet. Annars får jag väl ta fram trimmern och göra gemensam sak med guben. Men först ska jag sova på saken. Huvudsaken alltså.
Kategori: Norrland
Vilken kille!
Musikfestival på Östtegsskola i förra veckan. R:s sonson spelar gitarr.
Guldfeber
Har idag läst boken jag fick i Lycksele: Guldfeber, skriven av författaren Åke Lundgren. En mycket intressant dokumentär om "guldriket" vilket man kan säga är mina egna hemtrakter med omnejd.
Åke har samlat berättelser om hur alltsammans började på tidigt 1900-tal. Orter som Adakgruvan, Rudtjebäcken, Björkland, och Rävliden beskrivs. Hur Boliden från att vara en myr, bebyggs, bebos och blir till ett hypermodernt folkhemssamhälle i gruvnäringens begynnelse. Hur Kristinebergs samhälle kom till.
Här finns bilder på pionjärer, nybyggare och gruvarbetare. På hästar, maskiner och på malm. I boken beskrivs vedermödor, historier om hårt arbete, framtidstro och om människoöden genom seklet. Man kan läsa om hur gruvan skördade liv, om linbanan, kristusbilden och om dansbanornas och biografernas tidevarv.
Jag minns Åke som färsk journalist för VF när jag själv gick skola i Malå, och hade klasskamrater just från dessa platser som benämns i boken. Läs den!
I min vrå av världen
För nästan 30 år sedan skrev jag denna sång här tillägnad just den här platsen.
I min vrå av världen står tiden still
och allting andas en ljuvlig harmoni
Men tystnaden skrämmer mig inte
Där lever jag i fullkomlighet
och oron – oron når inte ditin.
Mitt hjärtas trädgård
där sällhetens frukter finns att plocka
du är min plats på jorden
Och aldrig någonsin,
nej aldrig någonsin
Kan någon ta dig ifrån mig.
Bron som går över vattnet –
min symbol för trygghet,
slutar där regnbågen tar vid.
Där bortom finns världen
dit jag en gång längtade,
men som jag nu söker
min tillflykt ifrån – tillbaka till mig själv.
När orons skuggor målar mönster i mitt bröst
återvänder jag,
Min kärlek till dig ska alltid leva.
Ja även bortom tid och rum.
Min kärlek till dig ska alltid leva.
Det gula guldet från Vindelgransele – Magnum Mandel
Än har hon inte satt sin sista potatis….Lilla mor utfäste för några år sedan att hon härmed hade satt sin sista potatis – i ordens rätta bemärkelse. Men åren har gått och även om potatislandet krympt i både antal och storlek så kan hon än stoltsera med sitt fina ogräsfria potatisland. Hon älskar odlandets utmaning.
Genom åren har hon försökt behålla det ursprungliga utsädet av den gula, delikata mandelpotatisen med sin lite feta konsistens, mandelljuva smak och alldeles alldeles underbara arom. Något år fick mina föräldrar delvis köpa in extra utsäde när bladmöglet tog det mesta av skörden, men visst känns den igen än i denna dag- den Vindelgranselska mandelpotatisen. Min barndoms basmat, långt före pastans, risets och couscousens tid.
Den går till allt. Tjäder,orre,saltfisk – alltså gravad sik eller lax, rökt fisk, stekt harr eller röding. Kokt fisk, kött från vår egen ladugård, älg, eller hare. Stuvad lake, hemkokt pölsa, köttbullar med brunsås eller rökt sidfläsk.
Den är sprungen ur den speciella sandjorden, intill det bugande sädesfälten, åkrarna och ängarna. Grävd med möda, lagrad med omsorg, satt med lagomt avstånd i raka rader. Vårdad, rensad, sköljd, kokat och till sist avnjuten i andaktsfull njutning. Hemma.
Himlen är bara en smörklick bort. En sillbit, ett ägg och en bit tunnbröd räcker gott och väl. Jag skulle kunna äta enbart potatisen, och jag äter den med andakt. Vem vet hur många gånger till jag får sitta mitt emot min söta skärpta lilla 86-åriga mamma och äta av hennes skörd. Livets gång.
På senaste åren har hon börjat berätta ännu mer historier från förr, och man får fler och fler pusselbitar på plats. Hon är en vandrande skattkammare. Min lilla Mamma.
Strandhugg
Sverige, en havsvik någonstans mitt i den svenska sommaren.
Värsta språket
Mor Marianne har emellanåt fått gå in som ålderman och facit, när jag ibland till R:s stora förvåning inte förstått ord eller uttryck som han använder. Han har fått rätt ibland, och jag förstår att somligt har att göra med vår åldersskillnad.
Många gånger har de dialektala uttrycken större tyngd och är mer pricksäkra än svenskans. De kan också vara mer rationella att använda då de ibland ersätter flera andra enstaka ord.
Idag vill jag kärleksfullt omnämna några av mina språkliga klenoder från Vindelgranselbondskan och även några av de användbara uttryck som R tagit med i boet och som jag idag har tagit till mitt hjärta.
Man är lokbrutte – stel i kroppen/träningsvärk/mörbultad
Man ilfenes – ondgör sig
Man sitter på ohågan – sitter som på nålar/är spänd inför något
Nu vill jag be er läsare att bidra med era favorituttryck och gärna förstås på Granselbondska eller Glommersträskmål. Någon gång framöver ska jag försöka sammanställa essensen i min barndoms dialekt, och jag vet att R gärna vill höra sin barndoms ljuva språkmusik från er.
Runda fasta Raspeballer kontra Flatpaltn, Fetpaltn å Fläskpaltn
Man rodnar nästan när man skriver det. Raspeballer….. Det låter som något man vill låna ut en rakhyvel till eller hur?
I själva verket handlar det om det allra senaste på paltfronten. Det finns uppenbarligen inga heliga kor längre. Paltens genuina ursprung i Piteå har alltså nu fått konkurrens västifrån. Ett norskt påfund är alltså detta som handlar om Palt i pulverform. Jag är ruggigt skeptisk, men har naturligtvis fallit till föga för reklamens makt och elaka tungor säjer till och med att de är goda.
Vindelgransele – vackrast i världen
Vindelälvens pärla, min barndoms by, är ännu lika vacker som då, om än något mer igenväxt. http://www.vindelalvsbyar.se/default.asp?pageid=2993
En gång var här en blomstrande bygd, många barn i varje gård, skola, ja allt som skapar liv. Åkrar och ängas hölls öppna, potatislanden längs vägen överträffade varandra i skönhet.
Det som är ledsamt är att inlandet dräneras på framtidstro, kreativa människor, och återväxt. Affären är nu nedlagd och likaså bensinmacken, vilket naturligtvis gör sitt till.
Mammas vänner och grannar försvinner en efter en, det blir mörkt i fönster efter fönster och allt tystare. Några eldsjälar finns ännu kvar, och byns pensionärer samlas i Myrstacken för olika aktiviteter och gör även resor ibland.
Med tanke på byns skönhet, potentialen och läget – alldeles intill väg 363 och med älven som ett glittrande band ända från fjäll till kust så borde det gå att i en framtid hitta nya sätt att leva, överleva och växa. Naturen har mycket att ge. Fisket, jakten, grödorna, skogen, bären, vattnet. Allt detta är ovärderliga skatter för den som vill ta dem tilvara.
Vormsele hemslöjdsmässa
När jag pratade med min syster nyligen och fick höra att hon varit på Vormeseles hemslöjdsmässa www.vindelalvsbyar.se/default.asp blev jag nostalgiskt och längtade dit.
Förutom alla fina alster man kan se och köpa så brukar de sälja en slags hemkokta karameller som är helt överlägsna alla andra hemkokta karra. En klar risktagning är det förstås att utsätta plomberna för denna behandling, men frågan är om det inte är värt det.
För dej med svaga gaddar så kan jag rekommendera kärngrädde och tunnbröd, en kulinarisk läckerhet som nästan får mig att hoppa in i bilen och åka dit. Tyvärr kommer vi att passera efter stängningsdags på söndag, men jag kan varmt rekommendera alla förbipasserande och utflyktssugna att göra ett besök där.
Om du vänliga själ som känner mig och vet att vi snart kommer att träffas besöker mässan så snälla snälla – köp mig 2 påsar av de hemkokta så får du betalt i efterskott.
Blev inspirerad att delge er min berättelse om barndomens tandläkarbesök. Den kommer lite senare.
Senaste kommentarerna