Kategori: Mina barn

Vanmakt

Av , , 8 kommentarer 0

Att stå ensam med vanmakt och frustation är inte lätt. När man gjort det bästa man förmått och ändå inte räckt till och när den som borde ha tagit sin del inte längre låter sig finnas, är det svårt att ta nästa steg.

Nostalgibilder

Av , , 3 kommentarer 1

Pappa

Daniel fiskar i Vindelälven

Hittar den ena fina bilden efter den andra från den tiden när barnen var små. Här, en alldeles oemotståndlig på Daniel som fiskar i Vindelälven. Men ekvationen går inte ihop!! Det var ju bara typ 10 år sedan och nu är han snart 29! Hur går sånt till?

Tänker på framtiden

Av , , 2 kommentarer 0

På bilden:Hole in one. Sandra i en jättegryta i Sörfors.

Funderar lite kring sommar, semester, resor och annat som ska ske under året. Saknar att ha mina barn på vettigt avstånd. Inte för att häcka hos varandra för jämnan, men för att kunna ses nu och då på spontanbasis. Tittar i mitt fotoalbum, ser deras miner och kan liksom i andanom höra deras röster och skratt….

Jag hör röster

Av , , 6 kommentarer 0

Tänk vilket fantastiskt tidevarv att leva i ur teknisk synvinkel. Här – från min tv-fåtölj kan genom att bara klicka på en liten symbol ha ett långt telefonsamtal med syster Ellen i New York via Skype. Det låter som om hon är alldeles intill. Hon berättar om livet i NY, spännande människor och möten – långt ifrån den lantliga lunken i Röbäck. Ser fram emot att åka dit och hälsa på nästa år.

Lika nära inpå tjoar äldste sonen via messenger från Sydamerikas djupaste salmonellareservoar, där de sakta men säkert betar av provkartan av lokala tarmbakterier, och försöker akta sej för tjyvar, banditer och panflöjter med varierande framgång.

Vi hann bli lite oroliga för hans fru Britta som beskrevs som ’genomskinlig’ efter helgens toalettrally Ibland kan det nog vara tryggt att ha ’Syster mamma’ och ’Doktor pappa’ att konsultera när det ’kniper’. Fantastiskt iallafall att kunna få rapporter flera gg i veckan via Resedagboken och Messenger.

Lilla Bella sitter i Götet, vaccinerar sej och väntar på visum för att åka till nya jobbet i Phuket – Thailand. Där ska hon jobba som ’Sports and Activityleader’ på nåt stort Fritidsresehotell. Morgonpromenader, vattenpolo och games, varvat med våffelbakning vid poolen. Undra vart dom sportiga generna kommer ifrån plötsligen?? Det måste vara en mutation med tanke på de soffpotatiska arvsanlagen.

Det känns lite extra i mammahjärtat att skicka ut en av ’de små’ i stora världen…men jag får försöka komma ihåg att vid hennes ålder hade jag två småbarn och var fru för hela slanten och förberedde min första ’släktjul’ med grisfötter, julbak och hela kitet. Hon är nog större än vad jag tror och förresten – så här på hösten så far dom ju sin kos – flyttfåglarna.

Nu ska ni få se på andra gubbar

Av , , 5 kommentarer 0

Ett gammalt Vindelgranselskt talesätt när det skett nått nytt.

Har snart sorterat lådorna med ungarnas saker klart. 4 stora lådor med diverse teckningar leksaker och gosedjur. Ringde till döttrarna i Gbg för att få hjälp att identifiera den suspekta samlingen mer eller mindre luggslitna gosedjur. Mina beskrivningar av deras utseende var uppenbarligen väldigt roliga för det skrattades en hel del. Det kunde låta tex så här: Enögd deprimerad turkos enhörning eller möjligen dinosaurie i gula hängslebyxor med texten Mimmi, svarta fötter och blank röd nos. Innan identifieringen var klar låg enbart ett par anonyma typer kvar, däribland en lätt skelögd brun frotteuggla med kardborrevingar Dessa överblivna två klassificerades slutligen som typiska barnensdagvinster och får gå oavkortat till Myrorna.

R håller på med ännu ett ljusskyggt projekt. Han försöker omvandla en skabbig gammal Kabe till ett funktionellt flygbåtsgarage. Jag är skeptisk. Gården är täckt med husvagnsplymåer, masonite och bråte. I wish him luck, morrar en aning hotfullt angående rathögen på gården och lyckas utverka ett löfte om ett snart besök på tippen. Hyser en ond föraning om att allt kommer att hinna snöa över annars.

Lösningen verkar bli att jag blir illa tvungen att ha en fullastad släp med mej till jobbet imorgon. Gode Gud låt mej hitta en parkering så jag inte behöver backa! Please!!

Flitens lampa lyser här hemma och jag går igenom och slänger en del, skänker bort en massa och sparar allt för mycket. Hittade idag två av mina barndomsböcker: Fem och hundtjuvarna, och Radiospionerna. Det blir till att läsa ikväll – och bli nostalgisk innan jag beslutar om dom blir kvar i bokhyllan eller hamnar i Myrlådan.

Vad är meningen??

Av , , Bli först att kommentera 2

Går igenom barnens böcker, tidningar gosedjur och hittar de mest fantastiska teckningar och alster från deras skol och dagistid.

Bland annat en dikt som Isabelle (nr3) skrev när hon var 9 år 1996.

Isabelle föddes 1987 när storasyskonen var 5 och 7 år och blev genast prinsessan på ärten med sina guldlockar. Vår lilla primadonna absoluta.

Strålkastarljuset riktades dock 3 år senare på den sprillans nye lillebror Alexander lintott, vilket kanske kan förklara känslan i Bellas lilla förpubertetshjärta.

Uppenbarligen upplevde hon mellanbarnets osynlighet, mellan sina "lastgamla" storasyskon och sin omhuldade lillebror när hon skrev denna dikt, fast vi föräldrar tyckte förstås att vi var rättvisa och älskade alla barnen lika mycket.

Ska man skratta eller gråta? Läs och begrunda:

Vad är meningen med att leva!

Min storasyster är snart död!
Min lillebror är som nybakat bröd!
Men Jag – Jag är mittemellan….
och det dom får – får jag sällan…

Isabelle 9 år

Älskade lilla gumman Isabelle – Hoppas det går bra där borta på Cypern med jobbet och att ditt liv är fyllt av mening och kärlek!

Kram från Mamma

 

Komvux-poesi från 1992

Av , , Bli först att kommentera 4

Till mina döttrar Sandra och Isabelle, då 11 resp 5 år

Till mina kära döttrar båda
som snart skall vuxenvärlden nå
Som vän och Mor jag vill er råda –
om sånt som ni kan stöta på.

Ni rena blad där ingen hunnit skriva –
där ingen penna ännu skrivit fel
Som blomsterknoppar efter vinterns driva
som orörd frukt – så fin och hel

Visst önskar jag – som mången ängslig Mamma
att vägen ska bli slät och lätt att gå
Men mitt förnuft det vill ej alls detsamma –
Det vill att målet trots allt slit blir värt att nå.

I era ögon – själens klara speglar
man kan ej ännu skönja något svek.
Men flickor, när man ut i livet seglar
förstår man snart att det är ingen lek.

Ni kommer säkert mången gång att såras,
att känna sorg och ilska i ert liv.
Men när av bitterhet och gråt ögat vill tåras
Håll blicken högt – Ta inte utan giv!

Visst finns det mycket som är underligt i världen,
sånt som är orättvist och hopplöst att förstå.
Slås inte ned av vanmakt under färden
Gör nånting åt det – stå ej blott och titta på.

Var stolt och ödmjuk – bådadera
Låt hjärtats dörr jämt stå på glänt
Så sol och luft kan cirkulera
och vädra ut det som är skämt.

Men akta er mest för cynismen,
den kväver lust och växer ofta fast
Släpp aldrig in den , då finns risken
att ni får släpa jämt på denna tunga last

Snart kommer kärlek att uppfylla era väsen
Ge den stort rum och njut av denna kraft
Men känn efter först – var gärna lite kräsen
innan ni njuter sötman i dess saft

Stå stadigt upp, med fötterna på jorden
då är det liten risk för något fall
Låt tungan vara våg åt orden
Stå alltid för ditt ord – Stå pall!

I era ögon – själens klara spegel
finns självförtroende och hopp
Vad ni är vackra – låt ej modenyckers segel
förkväva stolthet för din egen kropp.

Läs varje dag – en snutt, om inte mera.
Låt ordens vingar sluta er i famn.
Bli aldrig stor och sluta fantisera
Lär allt om Himmel Hav och Land

Låt aldrig stressens klo er fånga,
allt har sin tid, sin egen stund
Dagarna blir aldrig nånsin långa
om du har roligt – klockan den är rund.

Vad mer vill jag ha sagt som gäller kvinnor?
Er framtid är i egna händer lagd!
Jag önskar att vi sedan blir väninnor –
en underbar och rolig pakt.

Jag önskar lycka till i Livet
Att Fria Starka ni ska gå
Jag finns hos er för alltid – det är givet
Jag älskar er SÅ, båda två

Från Mamma Gunnel 1992