Kategori: Mina barn

Bellabullar i parti och minut…

Av , , Bli först att kommentera 0

Här bakas det och jäser så det står härliga till. 150 nyfödda Bellabullar har just sett dagens ljus varav 6st redan är tillbaka i kretsloppet hos Robert hans kusin Göran som är på besök och hos partcykelbyggarna Alex och Mackan som strax har färdigställt sin skapelse. Strax kommer bilder på miraklet från Sörfors. Vad trafikpolisen säjer om skapelsen är vi lyckligt ovetande om här på landet.

På tisdag kommer nr3 – Isabelle hem från Agia Napa där hon jobbar som reseledare. Jag ska få rå om henne ända fram tills efter midsommar så hon hinner vara med både på brorsans student och mammas ”29-årsfest”. Hon har en del specifika önskemål på matfronten som jag vill tillgodose. Däribland finns läckerheter såsom leverbiff och potatis med lingonsylt,pölsa, palt och mellanmjölk, mammas filbröd eller i sanningens namn, min vän Elisabets goda filbröd som finns på topplistan, oboy och en del andra godsaker som hon saknat utomlands. Jag längtar efter dej gumman!!

Partycyklar och Brännbollsyra

Av , , 1 kommentar 1

Den annars så skoltrötte sonen får plötsligt nytt liv i närheten av en svets och jobbar tillsammans med kompisar stenhårt för att få sin Partycykel med plats för stor högtalare och 4 man inför brännbollsyran klar. De ska delta med sitt lag Viktväktarna. Jag gör ett litet diskret korstecken och hoppas att skapelsen kommer att hålla. Faktiskt ganska imponerad av man kan göra med en svets – nämligen en dubbelparallelltandem av fyra gammcyklar. Den ungdomen, den ungdomen…

Än är inte undrens tid förbi….

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag frågade sonen om vi hade några gamla cykelbyxor……som han kunde använda som lagdräkt vid Brännbollsyran. Genom mitt huvud for snabbt en neonsprakande färgkavalkad av en bukett cykelbyxor i gnistrande spandex som jag ägt under 80-talets senare del. Kärt barn har många namn och jag inser att vi idag faktiskt har en del olika benämningar för liknande plagg.

Min salige far skulle helt sonika kallat dem för långkalsonger av varierande längd, medan vi idag benämner dem som pants, tajts, pantalonger eller leggings. Sak samma. Skillnaden är kanske att man idag, tursamt för att inte säja barmhärtigt nog, undviker att skylta med akter och förpartiet och bär mer eller mindre klädsamma plagg utanpå som skyler själva aggregatet och dess vindlande terräng.

På den gamla – mindre goda tiden – kunde man generat åse damer av alla format och åldrar nedhällda i dylika trikåplagg där mycket litet lämnades åt den fantasi man förgäves försökte värja sig emot. Till sonen fick jag meddela att inga kultcykelbyxor finns i gömmorna utan att de för länge sedan fraktas till Myrorna för att saliggöra någon modig nostalgiker.

www.musikalkollo.se.

Av , , 1 kommentar 0

Vill man leka Broadway på hemmaplan i Sverige i sommar så kan man nappa på www.musikalkollo.se. Min kära svärdotter mfl ligger bakom idén, så man är aningen stolt!!! Känner du att du har övat ett helt liv på någon musikallåt och nu känner att det är dags för ditt ’moment’ så passa på tillfället. Om jag anmälde mig så skulle jag nog välja…….There´s no business like showbusiness….eller nåt ur Annie get your gun….eller My fair lady…..eller Teaterbåten. Svårt att välja – men tänk så kul!!

Nu grönskar det………

Av , , Bli först att kommentera 0

Sitter i skönsoffan hos Daniel o Britta i Ulriksdal och återfår sakta värmen efter dagens kallblåst. Genom pendeltågsfönstret på väg hit från Arlanda iakttog jag den grönskande naturen, ängarna, vitsipporna och de blommande häggarna med en lite rörd känsla i maggropen. Moder natur är väl fantastiskt funtad som nystartar varje vår igen! Hon bryr sig näppeligen om konjunktursvackor, nedskärningar och kriser och tillåter små obstinata vitsippor krokusar och grässtrån att sticka upp även vid husväggarna på den mest nedläggningshotade fabrik.

Det ger en känsla av hopp och en tröstande symbolik i att även om kalla ruggiga perioder kommer då inget växer och mörkret lägger sin tunga filt över människa och natur, även om snö och drivis lamslår ekonomi och konjunktur, så kommer en vår, en ljusning, en hoppfull tid då lust och framtidstro vädrar morgonluft. En tid då hormonerna börjar röra på sig i dödköttet och vattenglitter och solblekt hår väcker sommarlust.

Vi måste försöka hålla ut, hitta sätt att överleva och kanske hitta nya tänkbara infallsvinklar att klara av det. Och kan ju försöka trösta oss med att vi mitt i allt eländet i allafall har en ljusare årstid med sol värme och växtkraft om hörnet.

Att R:s favoritsmeknamn på mej dessutom är ”Tussilago” väljer jag att ta som en kärleksfull smekning (och försöker bortse från tillägget ”först i diket om våren” då han skojar om min bilkörningskonst:)

Omöjlig ekvation

Av , , 2 kommentarer 0

Helgen har gått i matematikens, våndans och emellanåt i uppgivenhetens tecken för skoltrötte sonen som kämpar inför Matte B -prövningen på fredag och är nära att ge upp. Maktlöshet varvat med frustration och uppgivenhet är känslor som väckts. Han behöver massor av hjälp med de svåra ekvationerna och jag kan tyvärr inte ge den konkreta hjälp han efterfrågar. Den ytterst matematikkunnige fadern kunde här verkligen ha kommit väl till pass med coachning, stöd, och kunskap, men lyser med sin tysta frånvaro.

Vad skulle vi ta oss till utan R. Som visserligen lite frustrerat men ändå trofast och enträget bistår med förklaringar och brottas sida vid sida med honom. Frivilligt och utan blodsband. Även om det i dagsläget känns oöverstigligt att klara detta så hoppas, hoppas, hoppas jag att det ska gå vägen och att A får lägga matten bakom sig.

Under Paradisäppelträdet på Teg

Av , , Bli först att kommentera 0

Vi satt några mammor häromdagen i lunchrummet på jobbet och förtäljde den ena sockersöta och tårdrypande historien efter den andra om små husdjur vi haft, och hur vi hanterat deras frånfällen. Det handlade om åldriga och luggslitna tamråttor, kära men övergödda hamstrar och om bortsprungna vandrande pinnar.

Det gick liksom en röd tråd genom samtalet. Vi hade alla hittat olika sätt att tillsammans med våra barn att hantera sorgen av ett älskat djur. Under det gamla paradisäppelträdet på Teg ligger det multnande stoftet av ett gäng hamstrar som gått ur tiden.

Några av dem fick först tillbringa den tjälfrusna årstiden i vår frysbox på en bädd av bomull vackra tygbitar och glitterband i små pappkartonger märkta ”Hägges drömmar”eller Liljeholmens kronljus. De fick därefter – ordentligt inplastade – dela viloläger med köttfärs, broccoli och hjortron i väntan på våren. Vad hälsovårdsnämnden skulle ha sagt om den saken förtäljer inte historien.

Jag skulle gärna för ett ögonblick kastas tillbaka i tiden och bevittna ritualerna, små sånger om kärlek och tal om Nangiala som hölls. Tänk att få återse dem för en stund och höra ljudet av deras små barnaröster stiga mot försommarskyarna upp genom de väldoftande paradisäppelblommorna. Små kors av glasspinnar märkta vår käre ”Korven” eller ”Smulan” skuggades av lövverket. Så snart tårarna var torkade skingrades sorgen och ystra barnaskratt fyllde trädgården igen.

Vi enades om att det nog är bra för barn att få skola in sej i det hårda livet genom dessa minisorger och få lära sig att hitta sätt att hedra, hylla och göra avslut.

Toalettstädning ur ett SPA-perspektiv

Av , , Bli först att kommentera 1

Speciellt kräsmagad är jag inte, däremot ruggigt rationell… och som ni kanske förstått – kvinna. Jag tror inte det är särskilt ovanligt att vi kvinnor slår flera flugor i en smäll och kombinerar personlig hygien och städning. Naturligtvis menar jag inte att jag skurar toan med tandborsten eller gurglar i blå wc-anka. Det handlar om att skura duschkabinen, golvet, toan i samband med duschning.

Onekligen kanske det skulle kunna te sig intressant ur ett dolda kameran perspektiv för en person med låga krav på underhållning, men det sparar faktiskt både tid och varmvatten. Dessutom slipper man blöta ned sina kläder och skor. Det slog mig dock under själva proceduren att om R mot förmodan skulle prova på att städa badrummet någon gång, så har jag svårt att föreställa mig honom fejande med toalettborsten i högsta hugg i bara Adamsdräkten.

Som småbarnsmamma minns jag hur man febrilt sorterade smutstvätt, gnuggade på fläckar, tömde pepperskorgar och städade tidningskorgen medan man satt på toa, och alltmedan ett gäng ivriga små barnanävar pockade på att bli insläppta. Det tiden är gudskelov förbi och numera kan jag fritt disponera min tid i husets hjärta både gällande städning och annat. Visst är jag en lyckans ost!

Kandelabrarna skumpan och hissmusiken har jag dock rationaliserat bort just i denna SPA-form. De har sin givna plats en annan dag – medan det fortfarande är fint och fräscht därinne.