Kategori: Mina barn

Välkommen till världen

Av , , 8 kommentarer 19

I gårkväll kom telefonsamtalet som jag väntat på. Vi hade under dagen haft på känn att något var på gång och så till sist – min dotters mjuka röst i luren. Hon säjer Grattis Mormor!  Att själen kan smälta var ingen nyhet, men detta var ett magiskt ögonblick som jag aldrig glömmer. En liten fin pojke hade sett dagens ljus och nu låg han vid mammas bröst och snuttade ännu inte vägd och mätt.

Nu väntar jag längtansfullt på en bild. Jag vill se honom och hålla honom och lukta bakom örat! Mitt barnbarn – en sprillans ny liten människa att älska.

Tidens gång

Av , , 3 kommentarer 10

Tyckte att det var alldeles nyss som Sandra spatserade omkring i sin fina rosa tröja som farmor Eina stickat, en kall midsommarafton där tjocktröja och gummistövlar fick komplettera den lilla sommarkjolen.

Nu ska hon själv bli mamma och nu väntar vi spänt, men vill inte ringa och fråga hur det går. Man minns ju själv hur det känns när datumet passerat och alla nyfikna frågar. Kan ni fatta att en liten minimal människa  är i antågande. Mitt hjärta är gjort av gele och  fyllt av kärlek.

 

Den ljusnande framtid….

Av , , 3 kommentarer 11

 

Tröstar mig med en kaffetår nu när dott med pojkvän har åkt. Denna gång for hon med nästan allt sitt pick och pack. Långt bort. Ut i världen. Ända till Göteborg. Det är givetvis helt i sin ordning men samtidigt en smula vemodigt när barnen flyger ut. Man blir påmind om hur snabbt livet flyger iväg.

Vet inte om hon märkte att jag i smyg stoppade en osynlig skyddsängel i hennes kappficka. En likadan som min egen mamma stoppade i min.

Välsigna maten amen!

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag vet inte vad som hände med dagens middagsmat. Vi var 6 personer som åt. Det verkar ändå vara mer mat kvar än innan vi började äta. Ändå sa alla att det var jättegott och åt som små hästar.

Resterna antar närmast bibliska proportioner. Jag skulle nog kunna utspisa ett helt gäng män, förutom kvinnor och barn med dem, precis som det står om i boken. De fem bröden och två fiskarna var dock idag utbytta mot  stekta kycklingfileer i ajvar relish, ljummen nudelsallad med wokgrönsaker och saffransris. Till detta en het och en sval sås och valnötsbröd.

Den gödda kalven är för dagen utbytt mot en efterrätt bestående av hallon och rabarberpaj med vaniljgrädde. Anledningen till denna svulstiga meny denna helt vanliga tisdag är att det är sista kvällen som Bella är hemma, pojkvännen som ska hämta henne är nu här och har  godkänts i granskningsinstansen. Fin kille!

Lite ramadan på det här så kan man knäppa byxknappen igen…

Duktiga flickor

Av , , 2 kommentarer 10

Det är mysigt att ha Bella hemma. Hon njuter av att ha semester efter en intensiv arbetsperiod. Idag blev hon dock rastlös och bestämde sig för att sticka en halsduk, fast slöjdkunskaperna kändes dammiga. Mamma fick visa och sedan dess jobbar hon flitigt på med sin stickning. Jag hör stickorna klirra från min filtrulle på soffan.

Tillbaka i minnenas värld till hemmet i Vindelgransele där mamma och jag under kulna och mörka höst och vinterkvällar satt framför öppna spisen i vardagsrummet och stickade och virkade. Jag lärde mig att göra hälsteget på stickestrumpor, och virkade för glatta livet kläder till mina dockor. En blå tjocktröja till barbie och långstrumpor, vantar och mössa till min babydocka.

Allt skulle gå i en rasande fart då jag var ganska otålig. Till julen virkade vi stjärnor och hjärtan att fästa i enriset. Mamma virkade stora vackra rutor av fiskgarn som skulle bli ett sängöverkast till dubbelsängen.

I spisen knastrade elden. Ingen teve eller radio störde. Det var bara vårt småprat och ljudet från våra flitiga händers arbete som hördes. En mysig stund innan sängdax. Lite så kändes det idag för mig och min flicka.

Pestens tid

Av , , Bli först att kommentera 9

Ljudet av perkulerande  evighetslånga hostattacker stod som en hörbar aura kring min uppenbarelse där jag patrullerade flygplatsen i väntan på lilltrollet nu ikväll. För den som inte vet att jag är antibiotikabehandlad torde jag framstå som en enda stor smitthärd.

Stötte på min gamla vapendragare Lollo vid bagagebandet. Jag har inte träffat henne på länge, men precis som tidigare så blir jag glad av att träffa henne. Kunde förstås inte låta bli att tvärkramas, och glömde för ett ögonblick att vi alla i dessa pestens tider hellre ska ägna oss åt asiatiska hälsningritualer som distanserade bugningar än pandemigynnande kroppskontakt.

I dörröppningen uppenbarade sig till sist en kepsprydd tufsig liten stumpa, blek och tunn. Min Isabelle. Storkramen och sedan hem i mörka kvällen. Nu efter ett helsvenskt kvällsfika med leverpastejmacka vill hon krypa ned i renbäddade lakan och sova ut.

Finaste magen!

Av , , 2 kommentarer 10

Visst är dom fina. Sandra och Christian i väntans tider…

100 mil känns långt bort. Endera veckan är det dags för mitt första barnbarn att födas.Det känns fantastiskt, pirrigt och spännande.

Vi får rapporter och bilder. Jag är glad för tekniken som gör det möjligt att enkelt kommunicera och mötas fastän många mil skiljer oss åt. Jag hoppas kunna få spana på lillvännen genom webkamera. Mest av allt längtar jag efter att få titta djupt i ögonen, småprata med en sprillans ny liten människa och snusa lite bakom örat.