Prickarna är förstås den gemensamma faktorn. Ett rejält lass tablettpulver har lösts upp och transporterats runt min kropp för att ta kål på det rackarns viruset och dess kumpaner som gömt sina förrädiska små organismer i nervrötter och annat trassel. Jag blir mätt vid blotta tanken på de stora tabletterna och sänder en medlidsam tanke till alla sjuka och äldre som har en hel frukost i sin dosett – dag ut och dag in, år ut och år in. man kan bli sjuk för mindre. Usch för piller.

Dessa dyrgripar som jag knaprat i mig fram till fredagkväll – sammanlagt 42 st till det facila priset av 1000 riksdaler har inte bara verkningar…naturligtvis har de även biverkningar som gjort mej en aning mosig. Nu är det snart över, jobbat karantän hemifrån må och tis med skrivjobb som släpat efter, och idag åter på kontoret. Blåsorna har torkat in och jag kan ha kläder mot huden. Lite tandvärkskänsla i skuldra och arm har jag men det är uthärdligt.

Det är nästan oundvikligt att hamna i 180knycksracet så fort man sätter foten på jobbet.
Almanackan är i princip fylld fram till maj och det är så svårt att säja nej när ytterlige uppdrag tickar in hela tiden. Man är inte riktigt van att hantera dessa situationer, men man lär sej eftersom.

I går fick jag följa med R och hans jobb för att lyssna på Kaj Pollack. Idag har jag haft hans föreläsning i bakhuvudet , om att man är sin egen lyckas smed i mångt och mycket, och om olika sätt att förhålla sig till livet. Offerrollen tycktes jag ha lämnat bakom mej för bra länge sedan men insåg igår att visst finns det ett och annat kvar att ta itu med. Perspektiv på tillvaron, är väl summan av vad kvällen tillförde mig.

Nu gräddas en nattlig lasagne som skall förtäras i morgonkväll vid ankomst till Gauto, ett typiskt kvinnligt sätt att ”smöra” för gubbarna så jag kanske slipper borra hål och andra sysslor som jag gärna slipper. Vägen till mannens hjärta lär ju gå genom magen, det har jag sett tydliga bevis på!

Ikväll har jag för första gången träffat mina nya tjejfiskarvänner. Vi var 5 st kvinnor med ett gemensamt intresse. Det kändes jättekul och vi hade storslagna ideer om framtida fiskafängen. KUL!!