På bilden ser ni vyn som mötte oss vid när vi anlände hit till Gautosjö vid midnatt. Vackert så det nästan gör ont. Samma vy som vi sett så många gånger, men som har så många skepnader att man aldrig upphör att förundras. I natt fick vi se ännu en variant, nya färgnyanser från naturens oändliga palett. Nu är det morgon, en lätt bris krusar vattenytan , solen skiner och man längtar ut.

Kristi Himmelsfärds dag, eller Flygardagen allmänt kallad, kommer inte att gå i flygandets tecken – tack och lov. Flygbåten är inte genomgången och klar för vårpremiär, så helgen får gå i grävningens och fiskandets och jobbandets tecken i stället.

Gökotta är en gammal tradition som enligt Wikipedia handlar om att bege sig ut tidigt på morgonen i naturen för att höra på vårfåglarna, främst då göken. Jag antar att ’storsnarkaren’ inte räknas in under kategorin vårfåglar…..

För dig som till äventyrs tror att Gökotta handlar om att damma av ’bästnegligén’ och skrida till verket….. så har du enligt Wikipedia fel, men tanken är väl alldeles ypperlig och skulle säkert föra med sig inte bara en skön flod av vårkänslor, utan även kärlek, samhörighet och stärkt immunförsvar. Det ni! Det är bra medicin för att hålla sig frisk och glad.

Anlände i går kväll till ett strålande vackert Gauto. Vi fick tillfälle att passera ett antal majbrasor på vår resa genom inlandets metropoler såsom Sorsele, Slagnäs och Arjeplog, men även i de minsta byarna brann förhoppningsfulla våreldar som sträckte sina brandgula tungor mot den blekrosa kvällshimlen. Vindstilla och plusgrader, en vacker vårkväll. De vanligtvis så folktomma vägarna och byarna, uppvisade nu tecken på mänskligt liv och folk i blandade åldrar promenerade eller stod i klungor och firade vårens ankomst.

Att komma till Gauto just när solens sista strålar slickade fjällsidorna, väckte som vanligt en vördnadsfull härlig känsla inför naturens skönhet, inför vila, ledighet och mys de kommande dagarna. Efter en snabb installation i stugan, en brasa i kaminen och fylld kyl, så gjorde vi våra vänner Norsjöborna sällskap där de satt i skogsbacken och vinkade välkomnande till oss vid sin eld. Alltid lika kul att träffas, ljuga lite och prata om ditt och datt.

Besöket hos mamma var som alltid givande och denna dag var hon på sitt mest sprudlande humör och berättade en massa som jag aldrig hört förr. Jag fick veta att min mamma och jag förlöstes av samma barnmorska, med 36 år emellan. Vi hann äta gott och hon fick bli friserad efter alla konstens regler. Hon berättade att hon nu när isen smält bort, börjat ta dagliga små promenader med sina gångstavar för att träna upp sin kondition. I hennes blick såg jag – framtid – hon planerar för en morgondag, även om orken börjar sina. Det är goda tecken och nog borde vi följa hennes exempel och ge oss ut på promenad i helgen.

Vi hoppas kunna fara upp på fjällsjöarna, även om skoterföret är på upphällningen. Röding – öring – here we come!!