Ännu ett gästblogginlägg inskickat av Erik Högberg
Det hörde naturligtvis till traditionen att konfirmeras även för ungdomarna i Avanäs. 1915 eller 1916 var det dags för min mor, Lydia Israelsson.
Ännu ett gästblogginlägg inskickat av Erik Högberg
Det hörde naturligtvis till traditionen att konfirmeras även för ungdomarna i Avanäs. 1915 eller 1916 var det dags för min mor, Lydia Israelsson.
Jag vill idag bjuda på en ung anonym gästbloggares tankar som jag nyss fick ta del av. Så fina tankar!!
Ännu en berättelse från förr inskickad av Erik Högberg, en av mina läsare som har rötterna i Avanäs precis som min mamma.
Bilden längst till höger föreställer min biologiska morfar August Nilsson född i Avanäs, Rusele.
Som jag tidigare har berättat har jag här via min blogg fått kontakt med min mammas tremänning Erik Högberg som alltså likaså härstammar från Avanäs. Jag har nu fått en hel del bilder från förra sommarens stora släktträff i Avanäs, där jag själv tyvärr inte var med.
Erik har varit en återkommande kommenterare till mina bloggar under namnet "Haspelrullen" och i somras kom vi av en händelse kom på att vi var släkt. Erik har även gästbloggat här tidigare och nu har jag fått mera stoff kring våra förfäders historia.
Här t ex om vår gemensamma släkting – Eriks morbror och mammas farbror Oskar Israelsson.
Erik skriver:
Det var lite synd att jag inte kunde berätta om min morbror Oskar Israelsson. Det hade passat på släktträffen. Han var duktig med sina händer. Mycket skicklig att timra hus, han målade tavlor, gjorde tråg som han målade avanäsmotiv på mm.
Mamma berättade att den första fiolen byggde han med hjälp av en bild från en katalog. Han blev så skicklig att han två år i rad (början av 50-talet) fick priset som Sveriges bästa fiolbyggare. Jag pratade med en av hans söner som berättade att det enda verktyg han använde var krok-kniven. Helt otroligt – han slog Sveriges övriga fiolbyggarelit med sin kniv – jag tycker han var värd att lyftas fram i ljuset.
En annan berättelse från Erik:
Under mina första somrar bodde Hjalmar och Ester kvar i byn. De drev sitt lilla jordbruk helt utan moderniteter. Många gånger har jag tänkt att som de levde så levde de nog också på 1800-talet. Och som man levde på 1800-talet så levde man nog på 1700-talet. Åtminstone var det nog delvis så.
Senaste kommentarerna